Book of Common Prayer
Guds löfte att bevara Davids ättlingar på tronen
89 Maskil. Av esrachiten Etan.[a]
2 I evighet vill jag sjunga om Herrens nåd,
för alla kommande generationer vill jag göra din trofasthet känd.
3 För jag sa: Din nåd består för evigt
och din trofasthet är befäst i himlen.
4 ”Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
svurit till min tjänare David:
5 ’Jag ska låta din ätt bestå för evigt
och befästa din tron från generation till generation.’ ” Séla
6 Himlen prisar dina under, Herre,
de heligas församling din trofasthet.
7 För vem i skyn kan jämföra sig med Herren?
Vem bland Guds söner är lik Herren?
8 Gud är fruktad i de heligas råd,
stor och fruktad mer än alla omkring honom.
9 Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
Du är mäktig, Herre,
och din trofasthet omger dig.
10 Du råder över det brusande havet.
När vågorna stiger stillar du dem.
11 Du krossade Rahav och slog ihjäl honom.
Du skingrade dina fiender med din kraft.
12 Din är himlen och din är jorden,
du har grundlagt världen med allt som finns där.
13 Du skapade norr och söder.
Tabor och Hermon jublar över ditt namn.
14 Din arm är full av kraft.
Din hand är stark, och du lyfter den med makt.
15 Rättfärdighet och rättvisa är grunden för din tron,
nåd och trofasthet går framför dig.
16 Lyckliga är de människor som förstår att jubla inför dig,
Herre, de vandrar i ljuset av din närhet.
17 De gläder sig dag för dag över ditt namn,
de lyfts upp av din rättfärdighet.
18 Du är deras ära och styrka,
och genom din välvilja lyfter du vårt horn.
19 För vår sköld tillhör Herren,
och vår kung tillhör Israels Helige.
20 I en syn talade du en gång
till dina fromma och sa:
”Jag har gett en krigare styrka,
jag har upphöjt en ung man bland folket.
21 Jag har funnit min tjänare David.
Med min heliga olja har jag smort honom.
22 Min hand ska stödja honom,
ja, min arm ska styrka honom.
23 Ingen fiende ska tvinga honom till tribut,
ingen gudlös ska förtrycka honom.
24 Jag ska krossa hans motståndare framför honom
och slå ner dem som hatar honom.
25 Min trofasthet och nåd ska vara med honom,
och i mitt namn ska hans horn lyftas.
26 Jag ska lägga havet under hans hand,
floderna i hans makt.
27 Han ska ropa till mig:
’Du är min Gud, min far och min räddnings klippa.’
28 Jag ska göra honom till en förstfödd,
till den högste bland kungarna på jorden.
29 Jag ska visa honom nåd i evighet,
och mitt förbund med honom ska stå fast.
30 Jag ska låta hans ätt bestå för alltid
och hans tron så länge himlen består.
31 Om hans barn överger min lag
och inte följer mina bud,
32 om de bryter mot mina förordningar
och inte lyder mina befallningar,
33 kommer jag att straffa deras synd med ris
och deras missgärning med slag.
34 Men jag ska inte ta bort min nåd från honom
eller svika i min trofasthet.
35 Jag ska inte bryta mitt förbund
eller ändra på något av det jag har sagt,
36 för jag har svurit i min helighet
– och jag ska inte ljuga för David –
37 att hans ätt ska få bestå för evigt
och hans tron inför mig som solen,
38 för evigt som månen,
det trofasta vittnet i skyn.” Séla
39 Men du har förkastat, stött bort
och varit vred på din smorde.
40 Du har upphävt förbundet med din tjänare,
du har vanärat hans krona i smutsen.
41 Du har brutit ner alla hans murar
och raserat hans fästen.
42 Alla som kommer förbi på vägen plundrar honom,
och hans grannar hånar honom.
43 Du har styrkt hans motståndare
och låtit hans fiender glädja sig.
44 Du har gjort hans svärd obrukbart
och vägrat hjälpa honom i striden.
45 Du har gjort slut på hans härlighet
och vält omkull hans tron.
46 Du har förkortat hans ungdomstid
och klätt honom i skam. Séla
47 Herre, hur länge ska du hålla dig gömd,
hur länge kommer din vrede att brinna som eld?
48 Tänk på hur flyktig min livstid är,
hur förgängliga du har skapat alla människobarn.
49 Kan en människa leva och slippa se döden?
Vem kan rädda sig undan dödsrikets makt? Séla
50 Herre, var finns nu din nåd från förr,
den som du i trofasthet lovade David med ed?
51 Herre, tänk på din tjänares vanära,
vad jag måste utstå från andra folk!
52 Dina fiender hånar mig, Herre,
de hånar din smorde överallt där han går fram.
53 Välsignad är Herren i evighet!
Amen, amen!
Herren straffar filistéerna
5 Filistéerna förde sedan Guds ark från slagfältet i Even Haeser till Ashdod 2 och ställde den i Dagons tempel bredvid guden Dagon. 3 Men när folket i staden nästa morgon steg upp, hade Dagon fallit ner framför Herrens ark med ansiktet mot marken. De satte då upp honom igen på hans plats, 4 men när de steg upp morgonen därpå, låg Dagon igen framför Herrens ark. Hans huvud och händer hade slagits av och låg vid tröskeln, medan kroppen låg för sig. 5 Det är därför som varken Dagons präster eller någon annan ens idag vill trampa på tröskeln till Dagons tempel i Ashdod.
6 Herrens hand vilade tungt över invånarna i Ashdod och de närliggande byarna: han ställde till förödelse bland dem och slog dem med bölder. 7 Och när folket förstod vad som höll på att hända, utropade de: ”Vi kan inte behålla Israels Guds ark här längre! Hans hand vilar tungt över oss och vår gud Dagon.” 8 De kallade dit filistéernas alla hövdingar och frågade dem vad de skulle göra med arken. Hövdingarna svarade att man skulle föra Israels Guds ark till Gat. Så fördes den till Gat. 9 Men när arken anlände dit, vilade Herrens hand över den staden och stor panik uppstod. Han slog alla, både ung och gammal, och de drabbades av bölder.
10 De förde därefter arken vidare till Ekron, men när Ekrons invånare såg den komma, utropade de: ”De för hit Israels Guds ark för att döda oss!” 11 Sedan kallade de dit filistéernas alla hövdingar och sa till dem att föra tillbaka Israels Guds ark till dess rätta plats, för att inte hela staden skulle dö. Dödsskräcken hade nämligen redan drabbat hela staden, så tung vilade Herrens hand över den. 12 De som inte dog fick svåra bölder och gråt och klagan steg mot himlen.
Många blir botade
12 Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. De troende möttes regelbundet i Salomos pelarhall. 13 Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt 14 och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor. 15 Man bar också ut sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi. 16 Även från orterna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar och alla blev botade.
Apostlarna arresteras på nytt
17 Översteprästen och hans anhängare som var saddukeer blev mycket avundsjuka 18 och lät arrestera apostlarna och sätta dem i fängelse.
19 Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och förde ut dem och sa: 20 ”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”
21 De lydde och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa.
När översteprästen och hans närmaste män kom, kallade de samman det judiska rådet, alla beslutsfattarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta apostlarna. 22 Men när tjänarna kom till fängelset, kunde de inte hitta dem där. Männen återvände då och rapporterade: 23 ”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.”
24 När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Men då kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.
26 Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda för att bli stenade av folket.
Liknelsen om fikonträdet
29 Sedan berättade Jesus en liknelse för dem: ”Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst. 30 Då bladen börjar knoppas, vet ni att sommaren snart är här. 31 På samma sätt vet ni att Guds rike snart är här, när ni ser allt detta hända.
32 Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.[a] 33 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
Var beredda
(Matt 24:36-51; Mark 13:32-37)
34 Var på er vakt, så att era hjärtan inte förslöas av festande och supande, eller av vardagliga bekymmer. Annars överraskas ni av den dagen 35 som av en snara. Den ska komma över alla som bor på hela jorden. 36 Håll er ständigt vakna! Be att ni ska få kraft att fly undan det som väntar, så att ni kan stå inför Människosonen.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.