Book of Common Prayer
137 Herre, du är rättfärdig
och allt vad du beslutar är rätt.
138 Du har gett dina befallningar i rättfärdighet
och stor trofasthet.
139 Min lidelse förtär mig,
när jag ser hur mina fiender struntar i dina ord.
140 Dina ord är fullständigt rena,
därför älskar din tjänare dem.
141 Själv är jag obetydlig och föraktad,
men jag glömmer inte dina föreskrifter.
142 Din rättfärdighet är evig
och din lag sann.
143 Nöd och ångest har kommit över mig,
men jag gläder mig över dina stadgar.
144 Dina förordningar är rättfärdiga för evigt.
Ge mig förstånd, så att jag får leva.
145 Ur djupet av mitt hjärta ropar jag till dig.
Svara mig, Herre, så ska jag följa dina bud!
146 Rädda mig, ropar jag,
och jag vill lyda dina befallningar.
147 Tidigt i morgongryningen kommer jag och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 Jag håller mig vaken om natten
för att tänka på vad du sagt.
149 Lyssna till mig i din nåd, Herre,
och ge mig liv, så som du lovat i din lag.
150 Nu närmar sig de grymma och onda,
de som är långt borta från din lag.
151 Men du är nära, Herre.
Alla dina bud är sanna.
152 För länge sedan lärde jag känna dina befallningar,
jag vet att du har fastställt dem för evigt.
153 Se hur jag lider och rädda mig,
för jag har inte glömt din lag.
154 Ta dig an min sak och befria mig,
ge mig liv, som du har lovat.
155 Räddningen är långt borta från de onda,
för de bryr sig inte om dina bud.
156 Herre, din barmhärtighet är stor.
Ge mig liv, så som du lovat i din lag!
157 Mina förföljare och fiender är många,
men jag viker inte från dina bud.
158 Jag känner avsky när jag ser de trolösa,
de som inte lyder ditt ord.
159 Se hur mycket jag älskar dina befallningar.
Ge mig liv, Herre, i din nåd.
160 Alla dina ord är sanna,
och dina rättfärdiga beslut är eviga.
Job vet inte vart han ska vända sig
23 Job svarade:
2 Också idag är min klagan bitter,
hans[a] hand är tung, och jag suckar.
3 Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,
så att jag kunde gå till hans boning!
4 Då skulle jag lägga fram min sak
och fylla min mun med argument.
5 Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,
begrunda vad han har att säga mig.
6 Skulle han bemöta mig med sin storhet?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,
och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.
8 Men om jag söker honom i öster är han inte där,
och går jag åt väster finns han inte där heller.
9 Är han verksam i norr ser jag det inte,
beger han sig söderut finner jag honom inte.
10 Men han vet vilken väg jag går,
och om han prövar mig
ska jag framstå som guld.
11 Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg.
Jag har inte vikit av åt något håll.
12 Jag har inte förkastat hans uttalade bud
utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.
43 Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” 44 Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.
45 Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”
46 ”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”
”Kom och se själv”, svarade Filippos.
47 När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit[a]. Det finns inget svek i honom.”
48 ”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.
Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”
49 Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”
50 Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” 51 Han sa vidare: ”Ja, sannerligen[b] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”[c]
Guds allvetande och allestädes närvaro
139 För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.
2 Du vet om jag sitter eller står.
Även om du är långt borta från mig
vet du vad jag tänker.
3 Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.
Du vet om allt som jag företar mig.
4 Redan innan jag har ett ord på min tunga
vet du, Herre, vad jag tänker säga.
5 Du omsluter mig på alla sidor,
och du håller din hand över mig.
6 Att veta detta är förunderligt för mig,
mycket större än vad jag någonsin kan förstå.
7 Vart skulle jag kunna gå för din Ande?
Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?
8 Om jag far upp till himlen är du där,
och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.
9 Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,
eller gömma mig vid havets yttersta gräns,
10 kommer din hand att leda mig,
din starka hand att gripa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig
och ljuset omkring mig att bli natt,
12 så är inte mörkret mörkt för dig,
utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.
13 Du skapade organen inne i min kropp,
du vävde samman mig i min mors livmoder.
14 Jag prisar dig för det förunderliga,
att jag är så underbart skapad!
Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
15 Mitt skelett var inte dolt för dig
när jag formades i det tysta,
när jag vävdes samman i jordens djup.
16 Du såg mig innan jag föddes.
I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
innan någon av dem började.[a]
17 Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
Hur enormt är inte deras antal!
18 Om jag försökte räkna dem
skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
är jag fortfarande hos dig.
19 Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,
avlägsna de blodtörstiga från mig!
20 De som talar svekfullt om dig,
de som har missbrukat dina städer.[b]
21 Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,
avsky dem som reser sig mot dig?
22 Jag hatar dem starkt,
de är mina fiender.
23 Granska mig, Gud!
Känn mitt innersta och pröva mig,
känn mina oroliga tankar!
24 Se om min väg leder bort från dig,
och led mig på den eviga vägen.
Jesus förklarar varför han måste dö
20 Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. 21 De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” 22 Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.
23 Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. 24 Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. 25 Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.
26 Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.