Book of Common Prayer
Förtröstan på Gud i farans stund
56 För körledaren, efter ”Den stilla, avlägsna duvan”. Av David, miktam, när filistéerna grep honom i Gat.[a]
2 Gud, var nådig mot mig!
Jag är hela tiden förföljd och förtryckt.
3 Mina fiender förföljer mig dagen lång,
många strider mot mig i högmod.
4 Men när jag är rädd,
förtröstar jag på dig.
5 På Gud, vars ord jag prisar,
på Gud förtröstar jag,
jag är inte rädd.
Vad kan dödliga göra mig?
6 De försöker alltid förvränga vad jag säger.
Alla deras planer går ut på att skada mig.
7 De gör en konspiration och lägger sig på lur,
de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.
8 Skulle de slippa undan med sin orätt?
Slå ner folken i din vrede, Gud!
9 Du har hållit räkning på hur jag har irrat omkring.
Samla alla mina tårar i din säck,
du har ju antecknat dem i din bok.
10 Mina fiender ska vända när jag ropar till dig.
Därför vet jag att Gud är på min sida.
11 På Gud, vars ord jag prisar,
på Herren, vars ord jag prisar,
12 på Gud förtröstar jag.
Jag är inte rädd,
för vad kan människor göra mig?
13 Gud, jag har gett dig löften,
och jag vill ge dig tackoffer.
14 För du har räddat mig undan döden och mina steg från fall.
Därför får jag vandra inför Gud i livets ljus.
Bön om hjälp, tacksägelse
(Ps 108:2-6)
57 För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[b] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.
2 Var nådig, Gud, var nådig mot mig!
För till dig tar jag min tillflykt,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
tills faran är över.
3 Jag vill ropa till Gud, den Högste,
till Gud, som gör allt för mig.[c]
4 Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.
Han tillrättavisar mina förföljare. Séla
Gud sänder sin nåd och trofasthet.
5 Jag befinner mig bland lejonen,
jag ligger bland dem som sprutar ut eld,
människor vilkas tänder är spjut och pilar
och vilkas tungor är skarpa svärd.
6 Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
7 De lägger ut nät för mina fötter,
och jag böjs ner.
De gräver en grop där jag ska gå,
men de faller själva ner i den. Séla
8 Mitt hjärta är orubbligt, Gud,
mitt hjärta är orubbligt.
Jag vill sjunga och spela.
9 Vakna upp, min ära[d]!
Vakna upp, harpa och lyra!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
10 Herre, jag vill prisa dig bland folken,
inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din nåd är stor,
ända upp till himlen når den,
din trofasthet upp till skyarna.
12 Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
Gud dömer
58 För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David. Miktam.
2 Talar ni verkligen rättfärdigt, ni ledare[e]?
Dömer ni rätt, ni människobarn?
3 Nej, innerst inne smider ni onda planer,
och med era händer förbereder ni våld i landet.
4 De gudlösa har gått vilse sedan de föddes,
sedan sin födelse har lögnarna irrat omkring.
5 De har gift som är som ormgift.
De är som en döv kobra som tillsluter sina öron,
6 som inte lyssnar till ormtjusaren,
hur skicklig denne än är med sina besvärjelser.
7 Krossa tänderna i deras mun, Gud,
bryt käkarna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort,
och när någon skjuter sina pilar, låt dem vara odugliga.[f]
9 Liksom snigeln som tynar bort medan den tar sig framåt,
och som ett dödfött barn,
låt dem aldrig få se solen.
10 Innan era grytor känner hettan av törnen,
gröna eller torra,
ska de onda svepas bort.
11 Den rättfärdige ska glädja sig när han ser hämnden.
Han ska vada i de gudlösas blod.
12 Då ska man säga:
”Den rättfärdige får sin lön,
och det finns en Gud som dömer på jorden.”
Bön om beskydd när det onda hotar
64 För körledaren. En psalm av David.
2 Hör mig, Gud, när jag klagar!
Bevara mitt liv när fienden hotar.
3 Göm mig för de ondas hop,
för skocken av dem som gör orätt.
4 De vässar sina tungor som svärd.
De avlossar sina grymma ord som pilar,
5 för att från sina bakhåll skjuta på den oskyldige.
Plötsligt och utan fruktan skjuter de.
6 De eggar varandra i sin onda plan.
De talar om att i hemlighet sätta ut fällor.
”Ingen kommer att se dem,” säger de.
7 De tänker ut onda planer
och säger: ”Vi har planerat det perfekt!”
Outgrundligt är människans innersta.
8 Men Gud själv skjuter dem med pil,
plötsligt slås de ner.
9 Deras egen tunga bringar dem på fall,
och alla som ser dem skakar på huvudet.
10 Alla människor blir rädda,
de förkunnar Guds verk
och inser vad han har gjort.
11 Den rättfärdige gläder sig i Herren
och tar sin tillflykt till honom.
Alla rättsinniga prisar honom.
Lovsång till Guds godhet
65 För körledaren. En psalm av David, en sång.
2 Gud, i stillhet lovprisas du i Sion,
till dig uppfylls löftet.
3 Du hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 Mina syndiga ord är mig övermäktiga.
Du försonar våra överträdelser.
5 Lycklig är den som du har utvalt
till att komma nära dig och bo i dina förgårdar.
Vi fylls av det goda från ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
Gud, du vår räddare,
du som är en tillflykt för hela jorden och de avlägsna haven,
7 du som befäster bergen med makt,
rustad med styrka,
8 du som stillar havens och vågornas brus
och folkens larm.
9 De som bor långt bort fruktar för dina tecken.
Från öster till väster framkallar du jubel.
10 Du tar hand om jorden och vattnar den,
du gör den bördig, rik.
Guds flod är full av vatten.
Du förbereder sådden,
för så har du ordnat det.
11 Du vattnar fårorna, jämnar de upplöjda fälten,
låter regnskurar mjuka upp jorden,
och du välsignar dess växt.
12 Du kröner året med det goda,
och dina vagnar fylls av överflöd.
13 Betesmarkerna i ödemarken grönskar,
höjderna klär sig i glädjerop.
14 Ängarna fylls av fårhjordar,
och dalarna täcks av säd.
Man sjunger och ropar av glädje.
Råd angående familj och slavar
18 Ni gifta kvinnor, underordna er era män, för så ska det vara bland dem som tillhör Herren.
19 Och ni gifta män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem.
20 Ni barn, lyd era föräldrar i allting, för det behagar Herren.
21 Och ni föräldrar, reta inte upp era barn så att de blir missmodiga.
22 Ni slavar, lyd era jordiska herrar i allting. Ställ inte bara upp för att behaga dem när de ser er, utan av uppriktigt hjärta, i fruktan för Herren. 23 Vad ni än gör, gör det helhjärtat, som om ni gjorde det för Herren och inte för människor. 24 Kom ihåg att det är Herren själv som en dag ska belöna er och låta er få ert arv. Det är Herren Kristus ni tjänar. 25 Men den som gör orätt ska straffas för det. Då görs ingen skillnad på människor.
4 Ni som är slavägare, ge era slavar allt vad de behöver och har rätt till. Ni vet ju att ni också har en Herre – i himlen.
Förmaningar
2 Be ständigt, utan att ge upp, vaka och var tacksamma. 3 Be också för oss, att Gud öppnar en möjlighet för oss att sprida budskapet, så att jag kan förkunna Kristus hemlighet[a] 4 och på ett rätt sätt kan tala och göra den känd – det är ju för den hemlighetens skull jag sitter i fängelse.
5 Uppträd förståndigt i era kontakter med de utomstående, och ta vara på varje tillfälle. 6 Tala till människor på ett vänligt sätt, men låt era ord få sälta. Se till att ni vet hur ni ska svara var och en.
Personliga hälsningar
7 Vår käre bror Tychikos, en trogen tjänare och medarbetare i Herren, kommer att berätta allt för er om hur jag har det. 8 Jag skickar honom till er just för att ni ska få veta hur det står till med oss, och för att han ska uppmuntra era hjärtan. 9 Tillsammans med honom kommer också Onesimos[b], en trogen och älskad bror, som ju är en av er. De kommer att ge er en rapport om det som händer här.
10 Aristarchos, som sitter här i fängelse tillsammans med mig, hälsar till er. Det gör också Markus[c], som är kusin med Barnabas. Om honom har ni redan fått anvisningar: ta väl emot honom om han skulle komma till er. 11 Jesus, som även kallas Justus, hälsar också till er. Dessa är de enda omskurna som arbetar tillsammans med mig för Guds rike, och de har varit till stor uppmuntran för mig.
12 Epafras, som ju också är en av er, hälsar till er. Han tjänar Kristus Jesus och kämpar alltid för er i sina böner, för att ni ska stå fasta, fullkomliga och helt övertygade om vad som är Guds vilja. 13 Jag kan intyga hur hårt han arbetar för er och för dem i Laodikeia och Hierapolis.[d]
14 Vår käre Lukas[e], läkaren, hälsar till er, och det gör också Demas. 15 Hälsa till alla de troende i Laodikeia och till Nymfas och den församling som möts i hans[f] hus.
16 När det här brevet har blivit uppläst hos er, se till att det också blir läst i församlingen i Laodikeia, och att ni själva får läsa det brev som kommer från Laodikeia.[g]
17 Och säg till Archippos: ”Se till att du slutför den uppgift som Herren har gett dig.”
18 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.[h] Kom ihåg mig i fängelset.
Nåd åt er alla.
En syndig kvinna smörjer Jesus fötter
(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Joh 12:1-8)
36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, så han gick dit och slog sig ner för att äta. 37 I staden fanns en kvinna som var en synderska[a], och hon fick höra att han var där i fariséns hus och åt. Hon gick då dit med en alabasterflaska väldoftande olja. 38 Hon ställde sig bakom Jesus vid hans fötter[b] och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.
39 När värden, som var farisé, såg det, tänkte han för sig själv: ”Om den här mannen verkligen var en profet, hade han förstått vad det här är för en slags kvinna som rör vid honom, en synderska.”
40 Jesus sa till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”
41 ”En man lånade ut pengar till två personer, femhundra denarer till den ene och femtio till den andre.[c] 42 Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden. Vem av dem älskar honom mest?”
43 ”Jag antar att den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.
44 Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten så att jag kunde tvätta mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja. 47 Därför säger jag dig att hennes många synder är förlåtna, vilket hennes stora kärleksfullhet visar. Men den som har fått litet förlåtet, visar lite kärlek.”
48 Sedan sa han till kvinnan: ”Dina synder är förlåtna.”
49 Då sa de övriga vid bordet till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”
50 Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har räddat dig. Gå i frid.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.