Book of Common Prayer
Tacksägelse och lovsång
66 För körledaren, en sång, en psalm.
Hylla Gud, hela jorden!
2 Lovsjung hans namns ära!
Höj en lovsång till honom!
3 Säg till Gud: ”Väldiga är dina verk!
För din stora makt kryper dina fiender inför dig.
4 Hela jorden böjer sig ner inför dig,
de lovar dig,
de prisar ditt namn.” Séla
5 Kom och se vad Gud har gjort,
hans väldiga gärningar för människobarn!
6 Han förvandlade havet till torrt land,
de kunde ta sig över floden till fots.
Låt oss glädjas i honom!
7 Han härskar med sin makt för evigt.
Han vakar över folken,
och de upproriska kan inte resa sig mot honom. Séla
8 Prisa vår Gud, ni folk,
och låt hans lov höras,
9 för han bevarar våra liv
och låter inte våra fötter vackla.
10 Gud, du har prövat oss
och renat oss som silver.
11 Du lät oss fångas i nätet
och lastade på oss en tung börda.
12 Du lät människor rida över oss.
Vi gick genom eld och vatten,
men du förde oss in i överflöd.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel,
för jag vill fullfölja mina löften till dig,
14 som mina läppar lovade och min mun uttalade
när jag var i nöd.
15 Jag vill offra till dig feta djur,
med rök från baggar.
Jag vill offra tjurar och bockar. Séla
16 Kom och lyssna, alla ni som fruktar Gud,
jag vill berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom,
och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft orätt inom mig
skulle Herren inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade Gud på mig
och hörde min bön.
20 Välsignad är Gud,
som inte avvisade min bön
och inte höll tillbaka sin nåd mot mig.
Guds välsignelse
67 För körledaren, till stränginstrument. En psalm, en sång.
2 Gud, var nådig mot oss och välsigna oss!
Låt ditt ansikte lysa mot oss, séla,
3 så att man på jorden får lära känna din väg
och alla folk den räddning du ger.
4 Folken ska prisa dig, Gud,
alla folk ska prisa dig.
5 Må alla folken glädja sig och jubla,
för du dömer folken rättvist,
och du leder folken på jorden. Séla
6 Folken ska prisa dig, Gud,
alla folk ska prisa dig.
7 Jorden ger sin skörd,
och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Gud välsignar oss,
och hela jorden ska frukta honom.
Guds ära i naturen, lovprisning av hans lag
19 För körledaren. En psalm av David.
2 Himlarna förkunnar Guds majestät,
himlavalvet vittnar om hans händers verk.
3 Dag berättar om det för dag,
natt förklarar det för natt.
4 Utan tal, utan ord,
utan att deras röster hörs
5 når deras röst[a] ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.
Där har han ställt upp ett tält åt solen,
6 som är som en brudgum,
som kommer från sin kammare,
en hjälte som gläds åt loppet på sin bana.
7 Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,
och ingenting kan gömma sig för dess hetta.
8 Herrens lag är fullkomlig,
den förnyar livet[b].
Herrens förordningar är fasta,
de gör den okunnige vis.
9 Herrens stadgar är rätta,
de ger hjärtat glädje,
Herrens bud är klara,
de lyser upp ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
den består för evigt.
Herrens bestämmelser är sanna,
de är alla rättfärdiga,
11 mer värdefulla än guld,
mer än mängder av rent guld,
sötare än honung,
honung som droppar från vaxkakan.
12 Genom dem varnas din tjänare,
och den som följer dem får en stor lön.
13 Vem ser sina egna felsteg?
Befria mig från mina hemliga synder,
14 och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg[c],
så att de inte får makt över mig.
Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.
15 Låt mina ord och mina innersta tankar behaga dig,
Herre, min klippa, min befriare!
Gud är vår tillflykt
46 För körledaren. Av Korachs ättlingar, till Alamót[a]. En sång.
2 Gud är vår tillflykt och starkhet,
en beprövad hjälp i vår nöd.
3 Därför är vi inte rädda även om jorden skulle skaka
och bergen störta ner i havsdjupen,
4 även om dess vatten skulle brusa och skumma
och bergen skaka vid havets uppror. Séla
5 Det går en flod vars strömmar gläder Guds stad,
till den Högstes heliga boning.
6 Gud själv är i dess mitt, den ska aldrig vackla.
Gud hjälper den när morgonen gryr.
7 Folken väsnas och riken faller.
Han höjer sin röst, och jorden förgås.
8 Härskarornas Herre är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Séla
9 Kom och se Herrens gärningar,
ödeläggelser som han gör på jorden.
10 Han gör slut på krigen på jorden,
han bryter sönder bågen och bräcker spjutet,
han bränner upp sköldarna i eld.
11 ”Bli stilla och inse att jag är Gud,
upphöjd över folken, upphöjd över jorden.”
12 Härskarornas Herre är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Séla
12 Redan samma dag sprang en man från Benjamins stam från slagfältet till Shilo dit han anlände före kvällen. Hans kläder var sönderrivna och han hade hällt jord på huvudet.[a] 13 När han kom till staden, satt Eli på en stol och väntade vid sidan av vägen, för han var djupt orolig för Guds ark. Och när budbäraren anlände och berättade vad som hade hänt, höjdes ett stort klagorop i staden. 14 ”Vad är det för oväsen?” frågade Eli. Budbäraren skyndade då genast fram till Eli och berättade. 15 Eli var nu nittioåtta år gammal och kunde inte längre se. 16 ”Jag kommer just från slagfältet, jag har flytt därifrån i dag”, berättade han för Eli. ”Vad har hänt, min son?” frågade Eli. 17 Budbäraren svarade: ”Israeliterna har flytt för filistéerna, armén har lidit svåra förluster. Dina båda söner Hofni och Pinechas har också dödats och Guds ark har blivit tagen.”
18 När budbäraren nämnde Guds ark, föll Eli baklänges från sin stol bredvid porten, bröt nacken och dog, för han var både gammal och tung. Han hade då varit domare i Israel i fyrtio år.
19 Elis svärdotter, Pinechas hustru, var gravid och skulle snart föda. När hon hörde att Guds ark hade blivit tagen och att både hennes man och hennes svärfar var döda, började plötsligt hennes värkar och hon födde sitt barn. 20 Hon var döende. Kvinnorna omkring henne sa: ”Var inte rädd! Du har fått en pojke.” Men hon reagerade inte. 21 Sedan kallade hon pojken I-Kavod[b], för hon sa: ”Israels härlighet är borta”, eftersom Guds ark var borta och hennes svärfar och man döda. 22 Hon sa: ”Härligheten har lämnat Israel, för Guds ark är borta.”
Hälsning
1 Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus[a].
Till de tolv stammarna i förskingringen.
Hälsningar!
Tro och uthållighet
2 Var bara glada, mina syskon, när ni får gå igenom olika slags prövningar[b]. 3 Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro i prövningarna, så blir ni uthålliga. 4 Och uthålligheten för med sig fullkomlighet i det ni gör, så att ni blir fullkomliga och utan brist.
5 Om någon av er saknar vishet ska han be till Gud, som ger åt alla, generöst och utan förebråelser, och han ska få vad han ber om. 6 Men han ska be i tro och inte tvivla, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden. 7 En sådan ska inte tänka sig att få något av Herren, 8 kluven som han är och instabil i allt han gör.
9 En troende med låg status ska vara stolt över sin låga ställning, 10 och en rik över sin anspråkslöshet. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen. 11 När solen går upp med sin hetta bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.[c] På samma sätt ska den rike vissna bort mitt i all sin strävan.
12 Lycklig är den som håller ut då han prövas! Om han består provet ska han få livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 Men om någon frestas[d], ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon. 14 När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. 15 När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död. 16 Låt er inte luras, syskon! 17 Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker. 18 Han födde oss efter sin vilja till ett nytt liv genom sanningens ord, så att vi blev en första skörd bland dem som han har skapat.
23 Då sa Jesus till sina lärjungar: ”Sannerligen säger jag er: det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket! 24 Ja, jag säger er att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
25 Detta påstående gjorde hans lärjungar förskräckta, och de sa: ”Vem kan då bli räddad?” 26 Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det inte möjligt, men för Gud är allting möjligt.”
27 Då sa Petrus till honom: ”Vi har ju lämnat allt för att följa dig. Kommer vi att få något för det?”
28 ”Ja”, svarade Jesus. ”Sannerligen säger jag er: vid världens pånyttfödelse, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 Var och en som har lämnat hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min skull ska få hundrafalt igen och få evigt liv som arv. 30 Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.