Book of Common Prayer
Guds oföränderlighet och allmakt
93 Herren är kung.
Han är klädd i majestät.
Herren har klätt sig och utrustat sig med styrka.
Därför står jorden fast
och kan inte rubbas.
2 Din tron är fast grundad från urminnes tid,
du är till från evighet.
3 Floderna höjde sig, Herre,
floderna höjde sin röst,
floderna höjde sina dånande vågor.
4 Väldigare än bruset av stora vatten,
väldigare än havets mäktiga vågor
är Herren i höjden.
5 Dina befallningar står fasta,
och helighet omger ditt hus, Herre, för alltid.
Herren är kung
(1 Krön 16:23-33)
96 Sjung en ny sång till Herrens ära,
sjung till Herrens ära, hela jorden!
2 Sjung till Herrens ära!
Välsigna hans namn!
Ropa ut hans räddning varje dag!
3 Förkunna hans härlighet bland folken,
berätta för alla människor om hans under!
4 För Herren är stor och högt prisad,
värd att frukta, mer än alla gudar.
5 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och prakt omger honom,
kraft och skönhet finns i hans helgedom.
7 Ge Herren ära, alla folkslag,
erkänn hans majestät och kraft!
8 Ge Herrens höga namn ära,
kom med era offer till hans förgårdar!
9 Tillbe Herren i helig skrud,
darra inför honom, hela jorden!
10 Säg bland folken: ”Herren regerar!”
Världen står fast, den kan inte rubbas.
Han dömer folken med rättvisa.
11 Låt himlen vara glad och jorden jubla,
låt havet brusa och allt som finns i det!
12 Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
Skogens alla träd ska susa av lovsånger
13 inför Herren, ty han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen i rättfärdighet
och folken med trofasthet.
Lovprisning och uppmaning till lovprisning för Herren, vittnesbörd om hans godhet, visdomsord
34 Av David, när han hade spelat vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom, och han gick därifrån.[a]
2 Jag vill alltid prisa Herren,
ständigt ha en lovsång till honom på mina läppar.
3 Med stolthet vill jag berätta omHerren,
låt de ödmjuka höra det och glädja sig.
4 Lova Herren med mig,
låt oss tillsammans upphöja hans namn.
5 Jag sökte Herren, och han svarade mig,
han befriade mig från all min fruktan.
6 De som ser upp till honom strålar av glädje,
de behöver inte böja sina huvuden i skam.
7 Denne arme man ropade till Herren
och han hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 Herrens ängel håller vakt kring dem
som fruktar honom
och befriar dem.
9 Smaka och se hur god Herren är!
Lycklig är den människa som tar sin tillflykt till honom!
10 Frukta Herren, ni hans heliga,
för de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Lejon kan lida brist och gå hungriga,
men de som söker Herren behöver aldrig sakna något gott.
12 Barn, kom och lyssna på mig,
så ska jag lära er att frukta Herren.
13 Är du en människa som älskar livet
och vill se många goda dagar?
14 Håll då din tunga borta från det onda
och dina läppar fria från lögnaktigt tal.
15 Vänd dig bort från det onda,
gör det goda
och sök och sträva efter frid.
16 Herrens ögon följer de rättfärdiga,
och hans öron hör deras rop.
17 Herren vänder sig mot de onda,
han utplånar deras minne från jorden.
18 Herren hör när de rättfärdiga ropar,
och han räddar dem ur all deras nöd.
19 Herren är nära de förtvivlade,
och han räddar de förkrossade.
20 Den rättfärdige får uppleva mycket ont,
men Herren befriar honom från allt.
21 Han beskyddar alla hans ben,
inget av dem ska krossas.
22 Ondskan ska döda den gudlöse,
och de som hatar den rättfärdige ska dömas.
23 Herren räddar sina tjänares liv,
och ingen som tar sin tillflykt till honom ska dömas.
Den nya sången i himlen
15 Jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med de sju sista plågorna. I och med dem kommer nämligen Guds vrede att vara slut.
2 Sedan såg jag något som liknade ett hav av glas blandat med eld, och på det stod alla de som hade segrat över odjuret[a] och dess bild och talet för dess namn. Alla höll de Guds harpor i sina händer, 3 och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:[b]
”Stora och förunderliga är dina gärningar,
Herre Gud, Allsmäktig.
Du är rättfärdig och sann
i allt vad du gör,
du folkens kung.[c]
4 Vem skulle inte frukta dig, Herre,
och prisa ditt namn?
Du ensam är helig.
Alla folk ska komma och tillbe dig,
för din rättfärdighet har blivit uppenbar.”
Sju änglar med sju plågor
5 Sedan såg jag hur templet i himlen, förbundstecknets tält[d], öppnades. 6 Och från templet kom de sju änglar som hade med sig de sju plågorna. De var klädda i skinande vitt linne och hade guldbälten över bröstet. 7 En av de fyra levande varelserna räckte de sju änglarna varsin skål av guld, fylld av Guds vrede, vreden från honom som lever i all evighet. 8 Templet fylldes då av rök från Guds härlighet och kraft, och ingen kunde gå in där förrän de sju plågorna från de sju änglarna var över.
Jesus förklarar vem som är störst
(Mark 9:33-37; Luk 9:46-48; 17:1-2)
18 Lite senare kom lärjungarna fram till Jesus och frågade vem som var störst i himmelriket.
2 Då ropade Jesus på ett barn och ställde det mitt ibland dem 3 och sa: ”Sannerligen säger jag er: om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni överhuvudtaget inte in i himmelriket. 4 Den som gör sig liten som det här barnet, han är störst i himmelriket. 5 Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Jesus varnar för förförelser
(Mark 9:43-47)
6 Men om någon förför en av dessa små som tror på mig, skulle det vara bättre för den personen att få en stor kvarnsten bunden runt halsen och att han sänktes i havets djup. 7 Ve dig världen för dina förförelser! Förförelser måste ju komma, men ve den människa som förför andra! 8 Om din hand eller fot förför dig, så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att gå in i livet stympad eller handikappad än att kastas i den eviga elden med både händer och fötter i behåll. 9 Och om ditt öga förför dig, så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att gå in i livet enögd än att kastas i elden i Gehenna med båda ögonen i behåll.[a] 10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små, för jag säger er att deras änglar alltid ser min Faders ansikte i himlen.[b]
Liknelsen om det förlorade fåret
(Luk 15:4-7)
12 Vad tror ni? Om en man har hundra får och ett har kommit bort, lämnar han inte de nittionio andra kvar bland bergen och ger sig iväg för att leta efter det som har försvunnit? 13 Och när han har hittat det, sannerligen säger jag er att han gläder sig mer över det än över de nittionio andra som aldrig kom bort. 14 På samma sätt vill inte er Fader i himlen att någon enda av dessa små ska gå förlorad.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.