Book of Common Prayer

Messiaskungen och hans brud

45 För körledaren, till "Liljorna". En vishetspsalm, en kärlekssång av Koras söner.

Gud är kung

47 För körledaren. En psalm av Koras söner.

Kungens heliga stad

48 ^[c]En sång, en psalm av Koras söner.

Herren sluter förbund med Abram

15 Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor.” ² Men Abram sade: ”Herre Gud^[a], vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös^[b], och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” ³ Och Abram fortsatte: ”Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig.”

^4 (A) Men Herrens ord kom till honom: ”Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge.” ^5 (B) Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli.”^{[c] 6 (C)} Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.^[d]

⁷ Sedan sade han till honom: ”Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel.” ⁸ Han svarade: ”Herre Gud, hur ska jag veta att jag kommer att ärva det?” ⁹ Då sade han till honom: ”Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva.” ^10 (D) Han hämtade alla dessa åt honom, styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte. ¹¹ Rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.

^17 (A) När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som gick fram mellan köttstyckena^[a]. ^18 (B) På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod^[b] ända till den stora floden, floden Eufrat: ¹⁹ keniternas, kenisiternas, kadmoneernas, ^20 (C) hetiternas, perisseernas, rafaeernas, ²¹ amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land.”

Det gamla förbundets gudstjänst

9 Det första förbundet hade sina regler för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. ^2 (A) Ett tabernakel inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. ^3 (B) Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. ^4 (C) Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret^[a] och förbundsarken, som var helt överdragen med guld. I den fanns^[b] en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat samt förbundets tavlor. ⁵ Ovanpå arken stod härlighetens keruber^[c] som överskuggade nådastolen^[d]. Men detta ska jag nu inte gå in på i detalj.

^6 (D) Så var det ordnat. I det första rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst. ^7 (E) I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året, och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder. ^8 (F) Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består. ^9 (G) Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte helt rena samvetet hos den som offrar. ^10 (H) Liksom med reglerna om mat och dryck och olika reningar handlar det bara om yttre regler fram till tiden för en bättre ordning.

Kristus som överstepräst

^11 (I) Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma^[e]. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen, ^12 (J) gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. ^13 (K) Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, ^14 (L) hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Jesus botar en sjuk vid Betesda

5 Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. ^2 (A) Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda^[a]. Den har fem pelargångar, ³ och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.

⁵ Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. ⁶ Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: "Vill du bli frisk?" ⁷ Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig." ⁸ Jesus sade till honom: "Res dig, ta din bädd^[b] och gå!" ⁹ Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, ^10 (B) och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat! Du får inte bära din bädd." ¹¹ Han svarade dem: "Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" ¹² Då frågade de: "Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?" ¹³ Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

^14 (C) Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig." ¹⁵ Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. ^16 (D) Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. ^17 (E) Men Jesus sade till dem: "Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag." ¹⁸ Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.