(A) Efoden gjorde man av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Man hamrade ut guldet till tunna plåtar och skar dem i trådar, så att de kunde vävas in med det mörkblå, det purpurröda och det karmosinröda garnet och med det fina lingarnet i konstvävnad. Till efoden gjordes axelstycken som fästes ihop med varandra. Vid sina båda ändar fästes den ihop. Skärpet som skulle sitta på efoden och hålla ihop den gjordes i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, så som Herren hade befallt Mose. Onyxstenarna infattades i flätverk av guld. På dem var namnen på Israels söner ingraverade som på ett sigill. Man satte dem på efodens axelstycken som påminnelsestenar för Israels barn, så som Herren hade befallt Mose.

Bröstskölden

(B) Bröstskölden gjordes i konstvävnad av samma slag som efoden, av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Den gjordes fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln[a] lång och en halv aln bred. 10 På den satte man fyra rader stenar[b]: i första raden karneol, topas och smaragd, 11 i andra raden granat, safir och kalcedon, 12 i tredje raden hyacint, agat och ametist 13 och i fjärde raden krysolit, onyx och jaspis. Med flätverk av guld omgavs de i sina infattningar. 14 Stenarna var tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten bar namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat på samma sätt som man graverar sigill.

15 Till bröstskölden gjorde man flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld. 16 Vidare gjorde man två flätverk av guld och två ringar av guld och satte de båda ringarna i två av bröstsköldens hörn. 17 Man fäste de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn.

18 De båda snoddarnas andra ändar fäste man vid de två flätverken och satte fast dem vid framkanten på efodens axelstycken. 19 Man gjorde två ringar av guld och satte dem i de båda andra hörnen av bröstskölden, vid den kant som var vänd in mot efoden. 20 Sedan gjorde man två ringar av guld och satte dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet. 21 Man knöt fast bröstskölden med en mörkblå snodd som gick från dess ringar in i efodens ringar, för att den skulle sitta fast ovanför efodens skärp, så att bröstskölden inte skulle lossna från efoden, precis som Herren hade befallt Mose.

De övriga prästkläderna

22 (C) Efodkåpan gjordes i vävt tyg, helt och hållet i mörkblått. 23 Mitt på kåpan gjordes en öppning, som liknade öppningen på en pansarskjorta. Öppningen hade en kant runt om för att den inte skulle slitas sönder. 24 På kåpans nedre fåll satte man granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött tvinnat garn. 25 Man gjorde bjällror av rent guld och satte dem mellan granatäpplena runt hela fållen på kåpan mellan granatäpplena: 26 en bjällra och ett granatäpple, sedan en bjällra och ett granatäpple, runt fållen på den kåpa som skulle bäras vid tjänstgöringen, så som Herren hade befallt Mose.

27 (D) Och man gjorde tunikorna åt Aron och hans söner av en vävnad i fint lingarn, 28 turbanen och högtidshuvorna av fint lingarn, byxorna av tvinnat fint lingarn 29 och bältet av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn i brokig vävnad, allt så som Herren hade befallt Mose. 30 (E) Den skinande plattan till det heliga diademet gjordes av rent guld, och på den skrev man på samma sätt som man graverar sigill: Helgad åt Herren. 31 Man satte fast den upptill på turbanen med en mörkblå snodd, så som Herren hade befallt Mose.

Mose inspekterar tabernaklet

32 Så blev allt arbetet på uppenbarelsetältets tabernakel fullbordat. Israels barn utförde det, och de gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose. 33 (F) Och de förde fram tabernaklet till Mose, tältet med alla dess tillbehör, hakarna, brädorna, tvärstängerna, stolparna och fotstyckena, 34 överdraget av rödfärgade fårskinn, överdraget av tahasskinn, det täckande förhänget, 35 vittnesbördets ark med dess stänger och nådastolen, 36 bordet med alla dess tillbehör och skådebröden, 37 ljusstaken av rent guld, lamporna som skulle sättas på den och alla andra tillbehör till den, oljan till ljusstaken, 38 altaret av guld, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, draperiet för ingången till tältet, 39 kopparaltaret med tillhörande koppargaller, stänger och alla tillbehör, karet med dess fotställning, 40 omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, draperiet för porten till förgården, dess linor och tältpluggar, alla redskap för arbetet vid uppenbarelsetältets tabernakel 41 samt de vävda kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.

42 Så som Herren hade befallt Mose hade Israels barn i allt utfört hela arbetet. 43 Mose inspekterade hela arbetet, och se, de hade utfört det så som Herren hade befallt. Så hade de gjort. Och Mose välsignade dem.

Read full chapter

Footnotes

  1. 39:9 en halv aln   Nästan 25 x 25 cm.
  2. 39:10 stenar   Alla stenarna kan inte identifieras med säkerhet. Deras färger var troligen, i angiven ordning, röd, gul, grön, röd/turkos, mörkblå, röd, röd/blå, brun, vinröd, gul, svart och grön.

10 Dina kinder är så vackra
        med sina smycken,
    din hals med rader av pärlor.
11 Smycken av guld
        med pärlor av silver
    ska vi göra åt dig.

Bruden

12 Medan kungen håller sin fest
    sprider min nardus[a] sin doft.
13 Min vän är för mig
        ett myrragömme[b]
    som vilar mellan mina bröst.
14 Min vän är för mig
    en klase hennablommor[c]
        från En-Gedis[d] vingårdar.

Brudgummen

15 (A) Vad du är vacker, min älskade,
        vad du är vacker!
    Dina ögon är duvor[e].

Bruden

16 Vad du är vacker, min vän,
        och ljuvlig!
    Vårt viloläger grönskar.
17 Cedrar är bjälkar i vårt hus,
    cypresser vår väggpanel.[f]

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:12 nardus   Äkta nardus är en dyrbar väldoftande olja som importerades ända från Himalayabergen (se Joh 12:3f med not).
  2. 1:13 myrragömme   Påse med doftande kåda från södra delen av arabiska halvön.
  3. 1:14 hennablommor   Vita och rosendoftande. Annan översättning: ”försoning” (även i 4:13, 7:11).
  4. 1:14 En-Gedi   ”Killingkällan”, bördig oas bland klipporna vid Döda havets västra strand.
  5. 1:15 duvor   Antik kärlekssymbol (jfr turturduvan i 2:12).
  6. 1:17 vår väggpanel   Annan översättning: ”vårt tak”.

Brudgummen

15 (A) Vad du är vacker, min älskade,
        vad du är vacker!
    Dina ögon är duvor[a].

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:15 duvor   Antik kärlekssymbol (jfr turturduvan i 2:12).

Brudgummen

(A) Vad du är vacker, min älskade,

            vad du är vacker!
    Dina ögon är duvor
        bakom din slöja.
    Ditt hår är som en hjord av getter
        som strömmar ner
            för Gileads berg.
Dina tänder är som en flock
    av nyklippta tackor
        som kommer upp ur badet,
    där alla har tvillingar
        och ingen är utan lamm.
Dina läppar är som
    ett rosenrött band,
        och din mun är ljuvlig.
    Din kind[a] är som
        en granatäppelskiva
            bakom din slöja.
(B) Din hals är som Davids torn,
        byggt med rader av stenar[b]
    där tusen sköldar hänger,
        hjältarnas alla sköldar[c].
(C) Dina båda bröst liknar två killingar,
    tvillingar av en gasell
        som betar bland liljor.
(D) När[d] dagen blir sval
        och skuggorna flyr
    vill jag gå till myrraberget,
        till rökelsedoftens höjd.
Du är alltigenom vacker,
        min älskade,
    på dig finns ingen fläck.

(E) Kom med från Libanon, min brud,
        kom med mig från Libanon!
    Kom ner[e] från Amanas topp,
        från toppen av Senir och Hermon,[f]
    från lejonens hålor,
        från leopardernas berg.
(F) Du har fångat mitt hjärta,
        min syster, min brud,
    du har fångat mitt hjärta
        med en enda blick,
    med en enda länk
        i din halskedja.
10 (G) Vad din kärlek är skön,
        min syster, min brud!
    Vad din kärlek är ljuv,
        ljuvare än vin,
    dina salvors doft
        är ljuvare än alla parfymer.
11 (H) Av sötma dryper dina läppar,
        min brud,
    din tunga gömmer honung
        och mjölk,
    dina kläders doft
        är som Libanons doft.

12 (I) En sluten lustgård
        är min syster, min brud,
    en sluten brunn[g], en förseglad källa.
13 Dina växter[h] är en lustgård
        av granatäppelträd
    med härliga frukter,
        med hennablommor och nardus,
14 med nardus och saffran,
    kalmus och kanel
        och alla slags rökelseträd,
    med myrra och aloe
        och de finaste kryddor
            av alla slag.
15 (J) Du är en källa i lustgården,
    en brunn med levande vatten
        som strömmar från Libanon.

Bruden

16 (K) Vakna, du nordanvind,
        och kom, du sunnanvind!
    Blås genom min lustgård
        så att dess dofter strömmar ut.
    Kom, min vän, till din lustgård
        och ät dess härliga frukter!

Read full chapter

Footnotes

  1. 4:3 kind   Annan översättning: ”tinning” (även i 6:6).
  2. 4:4 med rader av stenar   Annan översättning: ”som vapenförråd”.
  3. 4:4 sköldar   Annan översättning: ”koger” (pilfodral).
  4. 4:6 När   Annan översättning: ”Tills” (även i 2:17).
  5. 4:8 Kom ner   Annan översättning: ”Blicka ner”.
  6. 4:8 Amanas topp … Senir och Hermon   Avlägsna bergstoppar vid Israels gräns i norr (Ps 89:13).
  7. 4:12 brunn   Andra handskrifter (så Septuaginta): ”lustgård”.
  8. 4:13 växter   Annan översättning: ”lemmar”, ”strömmar”.