³³ Till Aron sade Mose: ”Ta ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför Herren. Det ska bevaras för kommande släkten.” ³⁴ Aron gjorde som Herren hade befallt Mose. Han ställde det framför vittnesbördet^[a] för att förvaras där.

^35 (A) Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända tills de kom till bebott land. De åt manna tills de kom till gränsen av Kanaans land. ³⁶ En gomer är en tiondels efa^[b].

^8 (A) Nästa dag gick Mose in i vittnesbördets tält, och se, Arons stav för Levi hus grönskade, och den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar^[a]. ⁹ Mose bar ut alla stavarna från Herrens ansikte till alla Israels barn. De såg på dem, och var och en tog sin stav. ¹⁰ Och Herren sade till Mose: ”Lägg tillbaka Arons stav^[b] framför vittnesbördet. Den ska förvaras som ett tecken för de upproriska. Så ska du göra slut på deras klagande mot mig så att de inte dör.” ¹¹ Mose gjorde det. Så som Herren hade befallt honom, så gjorde han.

¹² Israels barn sade till Mose: ”Se, vi dör, vi går under, vi går under allihop! ¹³ Alla som kommer i närheten av Herrens tabernakel kommer att dö. Ska vi dö allihop?”

^9 (A) I arken fanns inget annat än de två stentavlor^[a] som Mose hade lagt ner i den vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn sedan de dragit ut ur Egyptens land.