^26 (G) Men de gjorde uppror
        och trotsade dig,
    de kastade din lag
        bakom sin rygg.
    De dödade dina profeter
        som varnade dem
    och ville få dem att vända om
        till dig.
    De gjorde sig skyldiga
        till grova hädelser.

^27 (H) Då gav du dem
    i deras fienders hand
        som förtryckte dem.
    Men i sin nöd ropade de till dig,
        och du hörde dem från himlen.
    I din stora barmhärtighet
        gav du dem befriare
    som frälste dem
        ur deras fienders hand.

²⁸ Men när de kom till ro,
    gjorde de på nytt
        det som var ont inför dig.
    Då lämnade du dem
        i deras fienders hand,
            som fick råda över dem.
    Men de ropade på nytt till dig,
        och du hörde det
            från himlen,
    du räddade dem många gånger
        i din barmhärtighet.
^29 (I) Du förmanade dem
    för att återföra dem
        till din undervisning.
    Men de var övermodiga
        och lyssnade inte på dina bud
    utan syndade
        mot dina föreskrifter,
    trots att den människa
            som håller dem
        ska leva genom dem.
    De var envisa och hårdnackade
        och vägrade lyssna.
^30 (J) Du hade tålamod med dem
        i många år
    och förmanade dem
        med din Ande
    genom dina profeter,
        men de lyssnade inte.
    Då gav du dem
        i de främmande folkens hand.
^31 (K) Men du som är rik
        på barmhärtighet
    gjorde inte slut på dem
        och övergav dem inte,
    för du är en nådig
        och barmhärtig Gud.

³² Och nu, vår Gud, du store,
    väldige och fruktade Gud,
        du som håller förbundet
            och nåden:
    Låt den inte vara liten i dina ögon,
        den plåga som har drabbat oss,
    våra kungar, våra furstar,
        våra präster, våra profeter,
            våra fäder och hela ditt folk –
    från de assyriska kungarnas dagar^[a]
        ända till i dag.
^33 (L) Du är rättfärdig
        i allt det som har drabbat oss,
    för du har visat dig trofast
        medan vi har varit ogudaktiga.
^34 (M) Våra kungar, våra furstar,
        våra präster och våra fäder
    höll inte din lag
        och lyssnade inte till dina bud
            och de varningar du gav dem.
³⁵ Trots att de levde i sitt eget rike
    med allt det goda
        som du gav dem
    i det rymliga och bördiga land
        som du skänkte dem,
    har de ändå inte tjänat dig
        eller vänt om
            från sina onda gärningar.
³⁶ I dag är vi slavar
    i det land som du gav våra fäder
        att äta dess frukt och dess goda,
    där är vi slavar.
³⁷ Dess rika skörd går till de kungar
    du satt över oss
        för våra synders skull.
    De råder över våra kroppar
        och vår boskap som de vill,