Book of Common Prayer
Längtan efter Gud
63 (A) En psalm av David när han var i Juda öken[a].
2 (B) Gud, du är min Gud.
Tidigt[b] söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i[c] ett torrt och törstigt[d] land
utan vatten.
3 (C) Så söker jag dig[e] i helgedomen
för att se din makt och härlighet.
4 Din nåd är bättre än liv,
därför ska mina läppar prisa dig.
5 (D) Jag ska lova dig så länge jag lever,
i ditt namn ska jag lyfta
mina händer.
Jubel över Herrens frälsning
98 (A) En psalm.
Sjung till Herren en ny sång!
Han har gjort under,
han har gett frälsning
med sin högra hand,
sin heliga arm.
2 (B) Herren har gjort sin frälsning känd,
han har visat sin rättfärdighet
inför folkens ögon.
3 (C) Han har tänkt på sin nåd
och trofasthet mot Israels hus.
Jordens alla ändar har sett
vår Guds frälsning.
4 (D) Ropa till Herren, hela jorden,
brist ut i jubel och lovsång!
5 Lovsjung Herren med harpa,
med harpa och lovsångsljud,
6 med trumpeter och hornstötar.
Ropa av glädje inför kungen,
Herren!
Lova Herren för hans godhet
103 [a]Av David.
Lova Herren, min själ!
Hela mitt inre,
prisa hans heliga namn!
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt gott han gör –
3 [b]han förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 [c]han friköper ditt liv från graven
och kröner dig med nåd
och barmhärtighet,
5 [d]han mättar ditt begär med sitt goda
så att du blir ung på nytt
som en örn.
6 [e]Herren handlar rättfärdigt
och skipar rätt för alla förtryckta.
7 [f]Han visade Mose sina vägar,
Israels barn sina gärningar.
8 [g]Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta
och behåller inte sin vrede
för evigt.
10 Han behandlar oss inte
efter våra synder
och lönar oss inte
efter våra missgärningar.
11 [h]Så hög som himlen
är över jorden,
så väldig är hans nåd
över dem som vördar honom.
12 Så långt som öster är från väster,
så långt avlägsnar han
våra synder från oss.
13 [i]Så som en far förbarmar sig
över barnen,
så förbarmar sig Herren
över dem som vördar honom,
14 [j]för han vet hur vi är skapade,
han tänker på att vi är stoft.
15 [k]Människans dagar är som gräset,
hon blomstrar som blomman
på ängen.
16 Vinden sveper fram över den
och den är borta,
dess plats minns den inte mer.
17 [l]Men Herrens nåd varar
från evighet till evighet
över dem som vördar honom
och hans rättfärdighet
ända till barnbarnen,
18 [m]när man håller hans förbund
och tänker på hans befallningar
och följer dem.
19 [n]Herren har grundat sin tron
i himlen,
hans rike råder över allt.
20 [o]Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar
som utför hans befallning
så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
ni hans tjänare
som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt i hans välde.
Lova Herren, min själ!
1 Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem.
Allt jordiskt är förgängligt
2 (A) Förgängligt, förgängligt[a]!
säger Predikaren.
Förgängligt, förgängligt!
Allt är förgängligt.
3 (B) Vad vinner människan
med all sin möda
där hon strävar under solen?
4 (C) Släkten kommer, släkten går,
men jorden står evigt kvar.
5 (D) Solen går upp och solen går ner,
och skyndar tillbaka till sin plats
där den går upp.
6 Vinden blåser mot söder
och vänder mot norr,
den vänder och vänder
och börjar sitt kretslopp på nytt.
7 Alla floder rinner ut i havet,
men havet blir aldrig fullt.
Dit floderna runnit förut,
rinner de igen.
8 (E) Allt är fullt av möda,[b]
människan kan inte beskriva det.
Ögat blir inte mätt av att se,
örat blir inte fullt av att höra.
9 (F) Det som har hänt
kommer att hända igen,
det som är gjort
kommer att göras igen.
Det finns inget nytt under solen.
10 Säger man om något: ”Det här är nytt!”, så har det redan funnits i forna tider, före oss. 11 Ingen minns dem som fanns före oss. Och de som kommer efter oss blir inte ihågkomna av dem som kommer efter dem.
Den etiopiske hovmannen
26 En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde."[a] 27 [b]Filippus reste sig och gick.
Då kom en etiopisk hovman[c] som var eunuck[d] och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake.[e] Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe 28 och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29 Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den."
30 Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa[f] profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" 31 Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. 32 [g]Stället i Skriften som han läste var detta:[h]
Som ett får som förs bort till slakt,
som ett lamm som är tyst
inför den som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
33 Genom hans förnedring
blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans släkte,
eftersom hans liv rycks bort[i]
från jorden?
34 Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?" 35 Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.
36 När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"[j] 38 Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. 39 När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.
40 (A) Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.[k]
Herrens bön
11 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." 2 (A) Då sade han till dem: "När ni ber, ska ni säga:
Far, låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
3 Ge oss var dag
vårt dagliga bröd.
4 Och förlåt oss våra synder,
för också vi förlåter var och en
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse."
Uthållig bön
5 Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd, 6 (B) för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom – 7 vem av er skulle då få till svar där inifrån: Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något. 8 (C) Jag säger er: Även om han inte skulle gå upp och ge honom något för att det är hans vän, så kommer han att gå upp och ge honom allt han behöver för att han är så oförskämt djärv[a].
9 (D) Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta[b], och dörren ska öppnas för er. 10 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
11 Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? 12 Eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13 Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation