Book of Common Prayer
Den trognes underbara arv
Bevara mig, Gud,
för jag flyr till dig.
2 (B) Jag säger till Herren:
"Du är min Herre,
jag har inget gott utom dig.
3 De heliga i landet, de härliga,
hos dem har jag all min glädje."
4 (C) De som jagar efter andra gudar
får många sorger.
Jag offrar inte deras
dryckesoffer[b] av blod,
jag tar inte deras namn
på mina läppar.
5 (D) Herren är min lott
och min bägare,
du tryggar min arvedel.
6 (E) En ljuvlig lott har tillfallit mig,
ett underbart arv har jag fått.
7 Jag prisar Herren som ger mig råd.
Även mitt inre förmanar mig
om natten.
8 (F) Jag har alltid Herren för ögonen.
Han är vid min högra sida,
jag vacklar inte.[c]
9 (G) Därför gläds mitt hjärta
och jublar min ära.[d]
Även min kropp får vila trygg,
10 (H) för du lämnar inte
min själ åt dödsriket,
du låter inte din Helige
se förgängelsen.
11 (I) Du visar mig livets väg.
Jag mättas av glädje
inför ditt ansikte,
av ljuvlighet på din högra sida
för evigt.
Oskyldigt förföljd
17 (J) En bön av David.
Herre, hör en rättfärdig sak!
Lyssna till mitt rop,
vänd ditt öra till min bön.
Den kommer inte
från falska läppar.
2 (K) Från dig kommer min dom,
dina ögon ser vad som är rätt.
3 (L) Du prövar mitt hjärta,
du utforskar det om natten,
du rannsakar mig
men finner inget.
Ingen ond tanke
går ut ur min mun.[e]
4 Vad människor än gör
aktar jag mig för
de våldsammas vägar
genom dina läppars ord.
5 (M) Mina steg går stadigt
på dina stigar,
mina fötter stapplar inte.
6 Jag ropar till dig, för du, Gud,
kommer att svara mig.
Vänd ditt öra till mig
och hör mina ord!
7 Visa din underbara nåd,
du som med din högra hand
frälser dem som flyr till dig
från sina förföljare.
8 (N) Bevara mig som din ögonsten,
beskydda mig
i dina vingars skugga
9 från de gudlösa
som vill förgöra mig,
från mina dödsfiender
som omringar mig.
10 (O) De stänger sitt förhärdade hjärta,
de tar stora ord i sin mun.
11 (P) Nu är de runt mig var vi än går,
de siktar med sina ögon
för att slå mig till marken.
12 (Q) De liknar ett rovlystet lejon,
ett ungt lejon som ligger på lur.
13 Res dig, Herre!
Gå emot honom, slå ner honom!
Rädda min själ med ditt svärd
från den gudlöse,
14 (R) med din hand från människorna,
Herre,
från denna världens människor
som har sin del i detta livet.
Du fyller deras buk
med dina gåvor,
de har söner i mängd
och lämnar sitt överflöd
till sina barn.
15 (S) Men jag ska få se ditt ansikte
i rättfärdighet,
jag ska mättas av din åsyn
när jag vaknar.
Messias lidande och seger
22 För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David.
2 (A) Min Gud, min Gud,
varför har du övergett mig?
Jag ropar och klagar,
men min frälsning är fjärran.[a]
3 (B) Min Gud, jag ropar om dagen
men du svarar inte,
och om natten
men får ingen ro.
4 (C) Ändå är du den Helige,
den som tronar på Israels
lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 (D) Till dig ropade de och fick hjälp,
de förtröstade på dig
och behövde inte skämmas.
7 (E) Men jag är en mask
och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 (F) Alla som ser mig hånar mig,
de grimaserar
och skakar på huvudet:
9 (G) "Anförtro dig[b] åt Herren!
Han får befria och rädda honom,
han älskar ju honom."[c]
10 (H) Det var du som drog mig
ut ur moderlivet,
du gjorde mig trygg
vid min mors bröst.
11 På dig är jag kastad
ända från modersskötet,
från moderlivet är du min Gud.
12 (I) Var inte långt ifrån mig,
för nöden är nära
och ingen hjälpare finns.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans oxar[d] omringar mig.
14 Som rovlystna, rytande lejon
spärrar de upp sitt gap mot mig.
15 Jag rinner bort som vatten,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 (J) Min kraft är uttorkad
som en krukskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du lägger mig i dödens stoft.[e]
17 (K) Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
de har genomborrat[f]
mina händer och fötter.
18 Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19 (L) De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.[g]
20 Men du, Herre,
var inte långt borta!
Du min styrka,
skynda till min hjälp!
21 (M) Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
22 Fräls mig från lejonets gap
och vildoxarnas horn!
Du bönhör mig.
23 (N) Jag ska förkunna ditt namn
för mina bröder,
mitt i församlingen
ska jag lovsjunga dig.[h]
24 Ni som vördar Herren,
lova honom!
Ära honom, alla Jakobs barn,
och bäva för honom,
alla Israels barn,
25 (O) för han föraktade inte
den förtrycktes lidande
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte
för honom
utan lyssnade när han ropade
till honom.
26 (P) Från dig kommer mitt lov
i den stora församlingen.
Jag ska uppfylla mina löften
inför dem som vördar honom.
27 (Q) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
de som söker Herren
ska lova honom.
Era hjärtan ska leva för evigt.
28 (R) Alla jordens ändar ska minnas det
och omvända sig till Herren,
folkens alla släkter
ska tillbe inför dig,
29 (S) för riket är Herrens
och han råder över folken.
30 (T) Alla mäktiga på jorden
ska äta och tillbe,
inför honom ska de
böja knä,
alla som går ner i stoftet
och inte kan hålla sin själ vid liv.[i]
Visheten berättar om sig själv
8 (A) Hör, visheten ropar
och förståndet höjer sin röst!
2 Hon står uppe på höjderna,
vid vägen där stigarna möts.
3 Vid portarna in till staden,
vid ingångarna höjer hon sitt rop:
4 Till er, ni män, ropar jag,
min röst går ut
till människors barn.
5 (B) Ni som är okunniga,
lär er klokhet!
Ni dårar, lär er förstånd!
6 Lyssna, för jag talar
om ädla ting[a],
från mina läppar kommer
det som är rätt.
7 (C) Ja, min mun talar sanning,
mina läppar avskyr gudlöshet.
8 (D) Min muns alla ord är rättfärdiga,
i dem finns inget falskt
eller förvridet.
9 Allihop är rätta för den förståndige
och raka för dem
som har funnit kunskap.
10 (E) Ta emot min förmaning
hellre än silver
och kunskap hellre än rent guld,
11 (F) för visheten är bättre än pärlor,
inga skatter kan jämföras
med henne.
12 Jag, visheten, bor hos klokheten,
jag har kunskap
och gott omdöme.
13 (G) Att vörda Herren
är att hata det onda.
Högfärd, högmod,
ond väg och falsk mun,
det hatar jag.
14 Hos mig finns råd och insikt[b].
Jag är förstånd,
hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
och stiftar furstar rätta lagar.
16 Genom mig styr härskare
och hövdingar,
alla domare på jorden[c].
17 (H) Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig
ska finna mig.
18 (I) Rikedom och ära finns hos mig,
bestående[d] skatter
och rättfärdighet.
19 (J) Min frukt är bättre än guld,
än finaste guld,
min skörd är bättre än utvalt silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,
mitt på det rättas stigar,
21 för att ge rikedom i arv
åt dem som älskar mig
och fylla deras förråd.
Hälsning
1 (A) Från den gamle[a] till den utvalda frun och hennes barn, som jag i sanning älskar – och inte bara jag, utan alla som har lärt känna sanningen. 2 (B) Vi älskar dem på grund av sanningen, som förblir i oss och ska vara med oss i evighet. 3 (C) Nåd, barmhärtighet och frid vare med oss från Gud Fadern och från Jesus Kristus, Faderns Son, i sanning och kärlek.
Trohet mot Kristi budskap
4 (D) Jag blev mycket glad när jag fann sådana bland dina barn som lever i sanningen, efter det bud som vi har fått från Fadern. 5 (E) Och nu ber jag dig, min fru – det är inget nytt bud jag ger dig, utan det som vi haft från början – låt oss älska varandra. 6 (F) Och detta är kärleken: att vi lever efter hans bud. Detta är det bud ni har hört från början: att ni ska leva i kärleken.
7 (G) Det finns ju många bedragare som har gått ut i världen, de som inte bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet[b]. Sådan är Bedragaren, Antikrist. 8 (H) Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för[c] utan får full lön. 9 (I) Den som går vidare och inte blir kvar i Kristi lära, han har inte Gud. Den som blir kvar i hans lära, han har både Fadern och Sonen. 10 (J) Om någon kommer till er[d] och inte har med sig denna lära ska ni inte ta emot honom i ert hem[e] eller hälsa honom välkommen. 11 (K) Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.
Slutord
12 (L) Jag har mycket att säga er, men jag vill inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället kunna komma till er och tala med er ansikte mot ansikte, så att vår glädje blir fullkomlig. 13 Din utvalda systers barn[f] hälsar till dig.
Jesus är sabbatens Herre
12 (A) Vid den tiden gick Jesus genom några sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax[a] och äta. 2 Men fariseerna såg det och sade till honom: "Se! Dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten." 3 Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde[b] när han och hans män blev hungriga? 4 (B) Han gick in i Guds hus och de åt skådebröden[c], som varken han eller de som var med honom fick äta utan bara prästerna.
5 (C) Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet[d] på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är oskyldiga? 6 Jag säger er: Här är något som är större än templet. 7 Hade ni förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer,[e] då skulle ni inte döma de oskyldiga. 8 Människosonen är sabbatens Herre."
9 Sedan gick han vidare därifrån och kom in i deras synagoga. 10 Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville få något att anklaga honom för. 11 (D) Han svarade dem: "Om någon av er har ett får som faller ner i en grop på sabbaten, tar han då inte tag i det och drar upp det? 12 Hur mycket mer värd är inte en människa än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." 13 Sedan sade han till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram den, och den var nu återställd och lika frisk som den andra.
14 (E) Då gick fariseerna ut och gjorde upp planer för att döda honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation