Book of Common Prayer
En oskyldig mans bön
26 (A) Av David.
Döm mig rättvist, Herre,
jag är oskyldig!
Jag litar på Herren
utan att vackla.
2 (B) Granska mig, Herre,
och pröva mig,
rannsaka mina njurar
och mitt hjärta.
3 Jag har din nåd för ögonen
och vandrar i din sanning.
4 (C) Jag sitter inte hos lögnare
och umgås inte med hycklare,
5 (D) jag hatar de ondas församling
och sitter inte hos de gudlösa.
6 (E) Jag tvår mina händer i oskuld
och vandrar runt ditt altare, Herre,
7 (F) för att höja min röst i tacksamhet
och förkunna alla dina under.
8 (G) Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor.
9 (H) Ryck inte bort min själ med syndare
eller mitt liv med de blodtörstiga,
10 (I) de som har ondska[a] i sina händer
och högra handen full av mutor.
11 Jag är oskyldig, befria mig
och förbarma dig över mig!
12 (J) Min fot står på säker mark.
I församlingarna
ska jag prisa Herren.
Bön om beskydd
28 (A) Av David.
Till dig, Herre, ropar jag.
Min klippa, var inte stum
mot mig!
Om du är tyst mot mig,
blir jag som de
som går ner i graven.
2 (B) Hör min bön om nåd
när jag ropar till dig,
när jag lyfter mina händer
mot det allra heligaste
i din helgedom.
3 (C) Släpa inte bort mig
med gudlösa och förbrytare,
med dem som talar vänligt
med sin nästa
men har ondska i sitt hjärta.
4 (D) Löna dem för deras handlingar,
för deras onda gärningar.
Löna dem för deras händers verk,
ge dem för det de har gjort,
5 (E) för de bryr sig inte om
Herrens gärningar,
hans händers verk.
Därför ska han riva ner dem
och inte bygga upp dem.
6 Lovad är Herren,
för han har hört mina böner
om nåd!
7 (F) Herren är min styrka
och min sköld.
På honom litar mitt hjärta,
jag får hjälp
och mitt hjärta jublar.
Honom vill jag tacka
med min sång.
Syndarens ondska och Guds godhet
36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.
2 (A) I mitt hjärta hör jag
vad synden viskar
till den gudlöse.
Han har ingen gudsfruktan
för ögonen,
3 (B) han intalar sig[a] att ingen
ska upptäcka och hata hans brott.
4 Hans muns ord är ondska och svek,
han vill inte vara förståndig
och god.
5 (C) Han tänker ut ondska på sin bädd,
han går en väg som inte är god.
Han skyr inte något ont.
6 (D) Herre, till himlen räcker din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
7 (E) Din rättfärdighet
är som väldiga berg,
dina domar
som det stora havsdjupet.
Både människor och djur
räddar du, Herre.
8 (F) Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!
Människors barn har sin tillflykt
i dina vingars skugga.
9 (G) De mättas av rika gåvor i ditt hus,
av din ljuvlighets ström
ger du dem att dricka.
10 (H) Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
11 Låt din nåd bli kvar
över dem som känner dig,
din rättfärdighet över dem
som har ärliga hjärtan.
12 Låt inte de stoltas fot
trampa på mig
eller de gudlösas hand
driva bort mig.
13 (I) Där ligger förbrytarna fallna,
nerslagna så att de inte kan resa sig.
Människans förgänglighet
39 (A) För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 (B) Jag sade:
"Jag ska akta mig
för att synda med min tunga,
jag ska sätta lås för min mun
så länge den gudlöse
är framför mig."
3 (C) Jag blev stum och tyst,
jag höll inne även med det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 (D) Mitt hjärta brann inom mig,
medan jag grubblade
brann det som en eld.
Då talade jag
med min tunga:
5 (E) Herre, lär mig förstå mitt slut,
att mina dagar har en gräns,
så att jag inser hur förgänglig
jag är.
6 (F) Som en handsbredd
har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ingenting
inför dig.
Alla människor är bara en vindpust,
hur säkra de än står. Sela
7 (G) Som en skuggbild
vandrar människan omkring,
oroar sig till ingen nytta,
samlar på hög
och vet inte vem som får det.
8 (H) Men vad hoppas jag nu på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Rädda mig från alla mina synder,
låt mig inte bli hånad av dårar.
10 (I) Jag tiger och öppnar inte min mun,
för det är du som har gjort det.
11 Vänd bort din plåga ifrån mig,
jag går under av din hands aga.
12 (J) När du tuktar någon för hans skuld,
förtär du som mal det han har kärt.
Alla människor är bara
en vindpust. Sela
16 (A) Bättre ha lite
med vördnad för Herren
än stora skatter med oro.
17 (B) Bättre ett fat kål med kärlek
än en gödd oxe med hat.
18 (C) En hetlevrad man skapar gräl,
den tålmodige stillar tvisten.
19 Den lates stig är spärrad av törne,
de ärliga har en banad väg.
20 (D) En vis son gläder sin far,
en dåre föraktar sin mor.
21 (E) Den vettlöse har sin glädje
i dårskap,
den förståndige går sin väg
rakt fram.
22 (F) Där samråd saknas slår planerna fel,
med många rådgivare lyckas de.
23 (G) Man blir glad när man kan ge svar,
hur gott är inte ett ord i rätt tid!
24 (H) Den förståndige vandrar
livets väg uppåt
för att undvika dödsriket
där nere.
25 (I) Herren river den högmodiges hus
men låter änkans gränssten stå fast.
26 För Herren
är ondskans planer avskyvärda,
men milda ord är rena.
27 (J) Den som söker oärlig vinst
drar olycka över sin familj,
men den som hatar mutor får leva.
28 Den rättfärdiges hjärta
svarar med eftertanke,
de gudlösas mun flödar
av ondska.
29 (K) Herren är fjärran från de gudlösa,
men han hör de rättfärdigas bön.
30 En mild blick gör hjärtat glatt,
ett gott budskap ger märg åt benen.
31 (L) Den som lyssnar till
livets tillrättavisning
får bo bland de visa.
32 (M) Den som avvisar fostran
föraktar sitt liv,
den som lyssnar på tillrättavisning
får förstånd.
33 (N) Vördnad för Herren
fostrar till vishet,
ödmjukhet går före ära.
Den goda kampen
18 (A) Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, 19 (B) i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron. 20 (C) Bland dem är Hymeneus[a] och Alexander[b], som jag har överlämnat åt Satan[c] för att de ska tuktas så att de inte hädar.
Föreskrifter för gudstjänsten
2 (D) Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 (E) för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. 3 (F) Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, 4 (G) som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen.
5 (H) Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, 6 (I) som gav sig själv till lösen för alla. Detta vittnesbörd skulle frambäras när tiden var inne, 7 (J) och för detta är jag satt till förkunnare[d] och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – en hedningarnas lärare i tron och sanningen.
8 (K) Jag vill nu att männen på varje plats ska be med heliga, lyfta händer[e], utan vrede och diskuterande.
Trädet och frukten
33 (A) Säg antingen att trädet är gott och frukten god, eller att trädet är dåligt och frukten dålig. För på frukten känner man trädet. 34 (B) Huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 35 En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont. 36 Men jag säger er: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag. 37 Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas."
Jonas tecken
38 (C) Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken." 39 (D) Han svarade dem: "Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken, men det ska inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken[a]. 40 För liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter[b], så ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.
41 (E) Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona. 42 Söderns drottning[c] ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation