Book of Common Prayer
Kungens tack för räddning och seger
18 (A) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender[a] och ur Sauls våld. 2 (B) Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 (C) Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn[b],
mitt värn!
4 (D) Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (E) Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
7 (F) I min nöd åkallade jag Herren,
jag ropade till min Gud.
Från sitt tempel
hörde han min röst,
mitt rop till honom
nådde hans öron.
8 (G) Då skakade jorden och bävade,
bergens grundvalar darrade,
de skakade av hans brinnande
vrede.
9 (H) Rök steg ur hans näsa
och förtärande eld ur hans mun,
det gnistrade av glöd från honom.
10 Han sänkte himlen och steg ner
med mörka moln under sina fötter,
11 (I) han red på keruben och flög,
han svävade fram
på vindens vingar.
12 (J) Han gjorde mörker till sitt skydd,
till sin hydda runt omkring honom:
mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
bröt molnen fram
med hagel och glödande kol.
14 (K) Herren dundrade i himlen,
den Högste höjde sin röst
med hagel och glödande kol[c].
15 (L) Han sköt sina pilar
och skingrade dem,
blixtar i mängd och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
jordens grundvalar blottades
för din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.
17 (M) Han räckte sin hand från höjden
och grep tag i mig,
han drog mig upp
ur de väldiga vattnen.
18 (N) Han räddade mig
från min mäktige fiende,
från dem som hatade mig
och var starkare än jag.
19 (O) De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 (P) Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit
från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 (Q) Jag har varit fullkomlig
inför honom
och aktat mig för synd.
25 (R) Därför har Herren lönat mig
efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 (S) Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 (T) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
29 (U) Du låter min lampa brinna klart,
Herren min Gud
lyser upp mitt mörker.
30 (V) Med dig slår jag ner en armé[d],
med min Gud stormar jag murar.
31 (W) Guds väg är fullkomlig,
Herrens ord är rent.
Han är en sköld
för alla som flyr till honom.
32 (X) Vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 (Y) Gud, du rustar mig med kraft
och gör min väg fullkomlig,
34 du gör mina fötter
som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 (Z) Du lär mina händer att strida,
mina armar att spänna
kopparbågen.
36 (AA) Du ger mig din frälsnings sköld,
din högra hand
stöder mig.
Din ödmjukhet gör mig stor.
37 (AB) Du gör plats för mina steg
där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender
och hann upp dem,
jag vände inte
förrän jag gjort slut på dem.
39 (AC) Jag krossade dem
så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
för striden,
du böjde mina motståndare
under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten
för mig,
dem som hatade mig
förintade jag.
42 (AD) De ropade,
men ingen räddare fanns,
till Herren,
men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem
till stoft för vinden,
jag slängde ut[e] dem
som smuts på gatan.
44 (AE) Du räddade mig
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
45 (AF) Så snart de hörde om mig
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (AG) Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 (AH) Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,[f]
51 (AI) för du ger stora segrar
till din kung
och visar nåd mot din smorde,
mot David och hans ätt[g]
till evig tid.
Ytterligare varning för omoral
7 Min son, ta vara på mina ord
och göm mina bud inom dig.
2 (A) Håll mina bud så får du leva,
bevara min undervisning
som din ögonsten.[a]
3 (B) Bind dem runt dina fingrar,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Säg till visheten:
”Du är min syster”
och kalla insikten din förtrogna.
5 (C) De ska bevara dig
från den främmande kvinnan,
från din nästas hustru
som talar hala ord.
6 När jag spanade ut
genom fönstret i mitt hus,
genom gallret,
7 då såg jag bland de okunniga,
bland de unga upptäckte jag
en yngling utan vett.
8 Han gick över gatan
vid hörnet där hon bodde
och styrde sina steg
mot hennes hus.
9 (D) Det var i skymningen,
vid dagens slut,
när nattens mörker föll på.
10 Då mötte honom en kvinna,
klädd som en prostituerad
och med dolda avsikter.
11 (E) Rastlös och trotsig var hon,
hennes fötter hade ingen ro
där hemma –
12 (F) än på gatan, än på torgen,
vid varje gathörn[b] stod hon på lur.
13 Hon grep honom och kysste honom,
med fräck uppsyn
sade hon till honom:
14 (G) ”Jag har kött från gemenskapsoffer,[c]
i dag uppfyllde jag mina löften.
15 Därför gick jag ut för att möta dig,
jag sökte dig och fann dig.
16 Jag har bäddat min säng
med sköna täcken,
med färggrant linne från Egypten.
17 Jag har parfymerat min bädd
med myrra, aloe och kanel.[d]
18 Kom, nu ska vi njuta av kärlek
ända till morgonen,
njuta tillsammans
av kärlekens fröjder.
19 För min man är inte hemma,
han har rest långt bort.
20 Han tog med sig en påse pengar,
först vid fullmåne
kommer han hem.”
21 Hon förleder honom
med allt sitt prat,
förför honom med hala läppar.
22 Han följer genast efter henne
som oxen går bort för att slaktas,
som fången för att straffas
för sin dårskap,[e]
23 (H) tills pilen genomborrar hans lever.
Han liknar fågeln
som skyndar in i snaran
utan att förstå
att det gäller livet.
24 Så hör mig nu, ni barn,
lyssna på mina ord.
25 Låt inte ditt hjärta vika av
till hennes vägar,
förirra dig inte in på hennes stigar,
26 för hon har fällt många
som ligger slagna,
otaliga är hennes offer.
27 (I) Hennes hus är vägen
till dödsriket,
det leder ner
till dödens kammare.
13 (A) Detta skriver jag till er för att ni ska veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. 14 (B) Och den tilliten har vi till honom, att om vi ber om något efter hans vilja så hör han oss. 15 Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, då vet vi också att vi redan har det vi bett honom om.
16 (C) Om någon ser sin broder begå en synd som inte leder till döden, då ska han be och Gud ska ge honom liv. Detta gäller dem vilkas synd inte leder till döden. Det finns synd som leder till döden, och jag säger inte att man ska be för den. 17 (D) All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte leder till döden.
18 (E) Vi vet att ingen som är född av Gud syndar[a]. Han som är född av Gud bevarar honom[b] så att den onde inte kan röra honom. 19 (F) Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld. 20 (G) Men vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.
21 (H) Kära barn, var på er vakt mot avgudarna.
Jesus är Guds vishet
25 (A) Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26 Ja, Far, så var din goda vilja. 27 (B) Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
28 (C) Kom till mig, alla ni som arbetar[a] och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. 29 (D) Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, 30 (E) för mitt ok är milt och min börda är lätt."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation