Book of Common Prayer
Morgonbön under förföljelse
5 För körledaren, till flöjt. En psalm av David.
2 Hör mina ord, Herre,
tänk på mina suckar[a]!
3 Lyssna när jag ropar,
min kung och min Gud!
Till dig går min bön.
4 (A) Herre, om morgonen
hör du min röst,
om morgonen vänder jag mig
till dig och väntar.
5 (B) Du är inte en Gud
som älskar ondska,
den som är ond
får inte bo hos dig.
6 De övermodiga består inte
inför dina ögon,
du hatar alla förbrytare.
7 (C) Du förgör dem som ljuger,
Herren avskyr den som är
blodtörstig och falsk.
8 Men genom din stora nåd
får jag gå in i ditt hus,
jag får tillbe i vördnad för dig,
vänd mot ditt heliga tempel.
9 (D) Herre, led mig i din rättfärdighet
för mina förföljares skull,
jämna din väg för mig.
10 (E) Det finns ingen sanning
i deras mun.
Deras inre är fördärv,
deras strupe är en öppen grav
och sin tunga gör de hal.
11 (F) Döm dem skyldiga, Gud,
låt deras planer bli deras fall!
Driv bort dem
för deras många brott,
eftersom de gör uppror mot dig.
12 (G) Men alla som flyr till dig
ska få glädjas,
de ska jubla i evighet.
Du beskyddar dem,
de som älskar ditt namn
ska få fröjdas i dig,
13 (H) för du, Herre,
välsignar den rättfärdige.
Du täcker honom med nåd
som en sköld.
Bön och bönesvar i djup nöd
6 (I) För körledaren, med stränginstrument till sheminít.[b] En psalm av David.
2 (J) Herre, straffa mig inte
i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (K) Förbarma dig över mig, Herre,
för jag är kraftlös.
Hela mig, Herre,
för jag är förskräckt
i mitt innersta,
4 (L) min själ är skräckslagen.
Herre, hur länge?
5 (M) Kom tillbaka, Herre,
rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull!
6 (N) I döden tänker ingen på dig.
Vem tackar dig i dödsriket?
7 (O) Jag är så trött av mitt suckande.
Varje natt fuktar jag min bädd,
jag dränker min säng
med mina tårar.
8 (P) Mina ögon är mörka av sorg,
de har åldrats av alla mina fiender.
9 Bort från mig, alla förbrytare,
för Herren har hört
min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 (Q) Alla mina fiender ska skämmas
och bli skräckslagna,
plötsligt ska de vika tillbaka
med skam.
Fortsättning av föregående psalm
10 (A) Herre, varför stannar du på avstånd
och döljer dig i nödens tider?
2 (B) De gudlösas högmod
plågar[a] den förtryckte.
Låt dem fångas i de onda planer
de har smitt,
3 för den gudlöse skryter
över sina själviska begär,
han välsignar den girige
och föraktar Herren.
4 (C) I sitt högmod
söker han inte Gud[b],
i alla hans tankar
finns ingen plats för Gud.
5 (D) Han har ständig framgång
på sina vägar,
dina domar går högt
över hans blick,
han fnyser åt alla sina fiender.
6 Han säger i sitt hjärta:
"Jag vacklar inte,
mig drabbar aldrig
någon olycka."
7 (E) Hans mun är full av förbannelse,
svek och förtryck,
under hans tunga
finns ondska och olycka.
8 Han ligger på lur vid gårdarna,
han vill döda den oskyldige i smyg,
hans ögon spanar
efter den olycklige.
9 (F) Han lurar dold
som ett lejon i sitt snår,
han lurar för att gripa den svage,
han griper den svage
och drar in honom i sitt nät.
10 (G) Han hukar sig ner, han ligger på lur,
och de olyckliga faller i hans klor.
11 (H) Han säger i sitt hjärta:
"Gud glömmer,
han har dolt sitt ansikte,
han ser det aldrig."
12 Res dig, Herre!
Gud, lyft din hand,
glöm inte de svaga!
13 (I) Varför får den gudlöse förakta Gud
och säga i sitt hjärta
att du inte ställer till svars?
14 (J) Du ser det,
du ser olycka och sorg
för att ta det i din hand.
Den olycklige lämnar sig åt dig,
du är den faderlöses hjälpare.
15 (K) Bryt den ondes och gudlöses arm,
gör upp med hans gudlöshet
tills du inte ser den mer!
16 (L) Herren är kung
i evigheters evighet,
hedningar försvinner
ur hans land.
17 Du hör de förtrycktas längtan,
Herre,
du styrker deras hjärtan,
du vänder ditt öra till dem
18 (M) för att ge den faderlöse
och förtryckte rätt.
Människor komna av jord
ska aldrig mer sprida skräck.
Förtröstan på den Rättfärdige
11 För körledaren. Av David.
Till Herren tar jag min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som en fågel till bergen[c]!
2 (N) Se, de gudlösa spänner bågen,
de lägger sin pil på strängen
för att skjuta i mörkret
mot dem som har ärliga hjärtan.
3 När grundvalarna raseras,
vad kan då den rättfärdige göra?"
4 (O) Herren är i sitt heliga tempel,
Herrens tron är i himlen.
Hans ögon ser,
hans blickar prövar
människors barn.
5 (P) Herren prövar den rättfärdige,
men hans själ hatar den gudlöse
och den som älskar våld.
6 (Q) Han ska låta glödande kol och svavel
regna över de gudlösa,
en glödhet vind
är bägaren de får dricka,
7 (R) för Herren är rättfärdig,
han älskar rättfärdighet.
De ärliga ska se hans ansikte.
Vishetens storhet
4 (A) Lyssna, barn,
till er fars förmaning,
ta vara på den så att ni får förstånd.
2 God lärdom ger jag er,
överge inte min undervisning.
3 (B) För jag har själv varit barn
och haft en far,
varit liten och min mors ende son.
4 (C) Då undervisade han mig
och sade till mig:
Låt ditt hjärta hålla fast
vid mina ord.
Bevara mina bud, så får du leva.
5 Vinn vishet, vinn förstånd!
Glöm inte vad min mun har sagt
och vik inte av från det.
6 Överge inte visheten,
så ska hon bevara dig.
Älska henne,
så ska hon skydda dig.
7 Visheten är det viktigaste.[a]
Vinn vishet, vinn förstånd
med allt du äger.
8 (D) Håll henne högt,
så ska hon upphöja dig.
Hon ger dig ära
när du omfamnar henne.
9 (E) En skön krans
ska hon sätta på ditt huvud,
en ärekrona ska hon räcka dig.
Ljusets och mörkrets väg
10 (F) Hör, min son,
ta emot mina ord,
så blir dina levnadsår många.
11 (G) Jag lär dig vishetens väg,
jag leder dig på rätta stigar.
12 (H) När du går
ska inget hindra dina steg,
när du springer
ska du inte snava.
13 (I) Håll fast vid min förmaning,
släpp den inte.
Bevara den, för den är ditt liv.
14 (J) Gå inte in på de gudlösas stig,
vandra inte på de ondas väg.
15 Undvik den, gå inte in på den,
vik av från den och gå förbi.
16 De kan inte sova
om de inte fått göra något ont,
de mister sin sömn
om de inte fått någon på fall,
17 för de äter ondskans bröd
och dricker våldets vin.
18 De rättfärdigas stig
är som gryningens ljus,
som växer i klarhet
tills dagen når sin höjd.
19 Men de gudlösas väg
är som djupaste mörker,
de märker inte
vad som blir deras fall.
20 (K) Min son,
ta vara på vad jag säger,
vänd ditt öra till mina ord.
21 (L) Låt dem inte vika från din blick,
bevara dem i ditt hjärtas djup,
22 för de är liv för den som finner dem
och läkedom för hela hans kropp.
23 Mer än allt som ska bevaras,
bevara ditt hjärta[b],
för därifrån utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet,
låt läpparnas svek
vara fjärran från dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram,
rikta din blick rakt framför dig.
26 (M) Tänk på[c] stigen
där din fot går fram,
låt alla dina vägar vara rätta.
27 (N) Vik inte av åt höger eller vänster,
håll din fot borta från det onda.
Guds kärlek och vår
7 (A) Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. 8 (B) Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. 9 (C) Så uppenbarades Guds kärlek till oss[a]: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 10 (D) Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.
11 (E) Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. 12 (F) Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. 13 (G) Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. 14 (H) Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 (I) Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. 16 (J) Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. 17 (K) Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. 18 (L) Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.
19 (M) Vi älskar därför att han först har älskat oss. 20 (N) Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. 21 (O) Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder.
Jesus vittnar om Johannes
7 (A) När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå[a] som vajar för vinden? 8 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder finns i kungapalatsen. 9 Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. 10 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.[b] 11 (B) Jag säger er sanningen: Bland dem som fötts av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den minste i himmelriket är större än han.
12 Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.[c] 13 Alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, 14 (C) och om ni vill ta emot det – han är den Elia som skulle komma. 15 Hör, du som har öron!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation