Book of Common Prayer
33 Han gjorde floder till öken,
källor till törstig mark
34 [a]och bördigt land till saltjord
på grund av invånarnas ondska.
35 [b]Han gjorde öknen
till vattenrik sjö
och torrt land till källor,
36 han lät de hungriga leva där
och bygga en stad
där de kunde bo.
37 [c]De sådde åkrar
och planterade vingårdar
som gav rik skörd.
38 [d]Han välsignade dem
och de blev många,
han lät inte deras boskap bli färre.
39 [e]Sedan blev de färre
och tyngdes av förtryck,
olyckor och bekymmer.
40 [f]Han öste förakt över furstarna
och lät dem irra i väglös ödemark,
41 [g]han upphöjde den fattige
ur eländet
och förökade familjerna
som hjordar.
42 [h]De ärliga ser det och gläds,
all ondska måste tiga.
43 [i]Den som är vis bör ta till sig detta
och tänka på Herrens
nådegärningar.
Lovprisning och bön om seger
108 [j]En sång, en psalm av David.
2 [k]Mitt hjärta är frimodigt[l], Gud!
Jag vill sjunga och spela,
så vill min ära[m].
3 Vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Jag vill tacka dig
bland folken, Herre,
och lovsjunga dig
bland folkslagen,
5 [n]för din nåd är stor
och når upp över himlen,
din sanning ända till skyarna.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 [o]Fräls med din högra hand
och svara mig,
så att dina älskade blir räddade.
8 Gud har talat i sin helgedom[p]:
"I triumf ska jag dela upp Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm
och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.
Över filisteerna ropar jag i triumf."
11 Vem för mig
till den befästa staden,
vem leder mig till Edom?
12 Är det inte du, Gud –
du som har förkastat oss
och inte drar ut
med våra härar, Gud?
13 Ge oss hjälp mot fienden,
människors hjälp är meningslös.
Herrens allmakt och nåd
33 (A) Jubla i Herren, ni rättfärdiga!
De ärligas lovsång är skön[a].
2 (B) Tacka Herren med harpa,
sjung hans lov
med tiosträngad lyra.
3 (C) Sjung till honom en ny sång,
spela vackert med jubelrop,
4 (D) för Herrens ord är rätt
och han är trofast i allt han gör.
5 (E) Han älskar rättfärdighet och rätt,
jorden är full av Herrens nåd.
6 (F) Himlen är skapad
genom Herrens ord,
hela dess här
genom hans muns ande.
7 (G) Han samlar havets vatten
som i en hög[b],
han lägger djupen
i förvaringsrum.
8 Hela jorden ska frukta Herren,
alla som bor i världen
ska bäva för honom,
9 (H) för han sade och det blev till,
han befallde och det stod där[c].
10 (I) Herren gör hednafolkens planer
om intet,
han gäckar folkens tankar.
11 (J) Men Herrens plan
består för evigt,
hans hjärtas tankar
från släkte till släkte.
12 (K) Saligt är det folk
som har Herren till sin Gud,
det folk han har utvalt
till sin arvedel.
13 Från himlen blickar Herren ner,
han ser alla människors barn,
14 (L) från sin boning betraktar han
alla som bor på jorden.
15 (M) Han formar alla deras hjärtan,
han förstår alla deras verk.
16 (N) En kung segrar inte
genom stor armé,
en hjälte räddar sig inte
genom stor styrka.
17 (O) En häst ger inget hopp om seger,
med all sin kraft räddar den inte.
18 (P) Men Herrens ögon ser till dem
som vördar honom,
till dem som hoppas på hans nåd,
19 (Q) för att rädda deras själ från döden
och hålla dem vid liv
i hungerns tid.
20 (R) Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp
och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre!
Vi sätter vårt hopp till dig.
Mot de falska profeterna
9 (A) Om profeterna:
Mitt hjärta vill brista i mitt bröst,
alla mina ben darrar.
Jag är som en berusad man,
som en man omtöcknad av vin,
på grund av Herren
och hans heliga ord.
10 (B) För landet är fullt
av äktenskapsbrytare,
på grund av förbannelsen[a]
ligger landet sörjande
och betesmarkerna i öknen
är förtorkade.
De strävar mot det som är ont
och har sin styrka i orätt.
11 För både profeter och präster
är gudlösa.
Även inne i mitt hus
finner jag deras ondska,
säger Herren.
12 (C) Därför ska deras väg för dem
bli som hala stigar i mörkret.
De ska drivas bort,
och där ska de falla.
För jag ska låta olycka drabba dem
det år deras straff kommer,
säger Herren.
13 Också hos Samarias profeter
har jag sett dåraktiga ting:
De profeterade i Baals namn
och vilseledde mitt folk Israel.
14 (D) Och hos Jerusalems profeter
har jag sett förskräckliga ting.
De begår äktenskapsbrott
och ljuger,
de uppmuntrar dem som gör ont
så att ingen vänder om
från sin ondska.
De är alla för mig som Sodom
och stadens invånare
som Gomorras.
15 (E) Därför säger Herren Sebaot så
om profeterna:
Jag ska ge dem malört att äta
och förgiftat vatten att dricka,
för från Jerusalems profeter
har gudlöshet gått ut
över hela landet.
Det sanna Israel
9 (A) Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande 2 (B) att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. 3 (C) Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. 4 (D) De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. 5 (E) De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.
6 (F) Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel[a] är nämligen inte Israel, 7 (G) och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.[b] 8 (H) Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar. 9 Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.[c]
Guds rätt att välja
10 (I) Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak. 11 Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont[d], 12 sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. 13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.[e]
14 (J) Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! 15 Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.[f] 16 (K) Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. 17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.[g] 18 (L) Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.
60 Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är en svår tanke[a]. Vem står ut med att höra den?" 61 Jesus förstod inom sig att hans lärjungar klagade över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? 62 Tänk då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut! 63 (A) Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. 64 (B) Men det finns några bland er som inte tror." Jesus visste redan från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. 65 Han fortsatte: "Det var därför jag sade till er att ingen kan komma till mig om han inte får det givet av Fadern."
66 Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. 67 Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?" 68 Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69 (C) och vi tror och förstår att du är Guds Helige." 70 (D) Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul." 71 Han menade Judas, Simon Iskariots[b] son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation