Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Psaltaren 8

Människosonens ringhet och höghet

För körledaren, till gittít[a]. En psalm av David.

(A) Herre, vår Herre,
    hur härligt är inte ditt namn
        över hela jorden,
    du som satt ditt majestät
        på himlen!
(B) Av barns och spädbarns mun
    har du berett en makt[b]
        för dina fienders skull,
    för att förgöra fiende och hämnare.[c]

(C) När jag ser din himmel,
        dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna
        som du har skapat –
(D) vad är då en människa
        att du tänker på henne,
    en människoson
        att du tar hand om honom?[d]

(E) En liten tid[e] lät du honom
        vara lägre än[f] Gud,
    med ära och härlighet
        krönte du honom.
(F) Du satte honom att härska
        över dina händers verk,
    allt lade du under hans fötter:[g]
alla får och oxar
    liksom vildmarkens djur,
himlens fåglar och havets fiskar,
    de som vandrar havens vägar.

10 Herre, vår Herre,
    hur härligt är inte ditt namn
        över hela jorden!

Psaltaren 138

Tacksamhet för Herrens hjälp

138 [a]Av David.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
    lovsjunga dig inför gudarna.
[b]Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel
    och prisa ditt namn
        för din nåd och din sanning,
    för du har gjort ditt ord
        och ditt namn större än allt.
[c]När jag ropade svarade du mig,
    du gav mig frimodighet
        och kraft i min själ.

[d]Herre, jordens alla kungar
        ska tacka dig
    när de hör din muns ord.
[e]De ska sjunga om Herrens vägar,
    för Herrens härlighet är stor.
[f]Herren är upphöjd
        men ser till den ringe.
    Den högmodige känner han
        fjärran ifrån.

[g]När jag går genom nöd
        håller du mig vid liv,
    du sträcker ut din hand
        mot mina fienders vrede,
    din högra hand frälser mig.
[h]Herren ska fullborda sitt
        verk för mig.
    Herre, evig är din nåd.
        Överge inte[i] dina händers verk!

1 Moseboken 3:1-15

Syndafallet

(A) Men ormen var listigare än alla[a] markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, (B) men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” (C) Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”

(D) Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. (E) Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv[b] och gjorde sig höftskynken.

Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” 10 Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig[c] i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11 Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12 Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” 13 (F) Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.”

Syndafallets följder

14 Då sade Herren Gud till ormen:

”Eftersom du gjort detta,
        ska du vara förbannad
    bland alla boskapsdjur
        och vilda djur.
    På din buk ska du gå,
            och jord ska du äta
        så länge du lever.
15 (G) Jag ska sätta fiendskap
        mellan dig och kvinnan
    och mellan din avkomma
        och hennes avkomma.
    Han ska krossa ditt huvud
        och du ska hugga honom i hälen.”[d]

Romarbrevet 5:12-21

Adam och Kristus

12 (A) Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. 13 (B) Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14 (C) Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma.

15 (D) Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många[a] dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 (E) För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?

18 (F) Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 (G) Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.

20 (H) Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. 21 (I) Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation