Book of Common Prayer
Hjälp mot Guds folks fiender
83 En sång, en psalm av Asaf.
2 (A) Gud, var inte tyst,
var inte stilla och stum, Gud!
3 Se, dina fiender larmar
och de som hatar dig
höjer sina huvuden.
4 (B) De smider listiga planer
mot ditt folk,
de rådslår mot dem du beskyddar,
5 de säger: "Kom,
vi utrotar dem som folk
så att ingen mer minns
Israels namn!"
6 Enigt rådslår de med varandra,
de sluter förbund mot dig:
7 (C) Edoms tält och ismaeliterna,[a]
Moab och hagariterna,
8 Gebal, Ammon och Amalek,
filisteerna och Tyrus invånare.
9 (D) Även Assur ansluter sig till dem,
han lånar sin arm åt Lots barn. Sela
10 (E) Gör med dem som med Midjan,
som med Sisera och Jabin[b]
vid Kishons bäck
11 när de förgjordes vid En-Dor
och blev till gödsel på marken.
12 (F) Låt det gå deras stormän
som Oreb och Seeb,
och alla deras furstar
som Seba och Salmunna,
13 (G) eftersom de säger:
"Vi ska ta över Guds betesmarker!"
ANDRA BOKEN
Själens längtan efter Gud
42 (A) För körledaren. En vishetspsalm
av Koras söner.[a]
2 Som hjorten längtar till vattenbäckar,
så längtar min själ efter dig, o Gud.
3 (B) Min själ törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram
inför Guds ansikte?
4 (C) Mina tårar är min mat
dag och natt.
Ständigt säger man till mig:
"Var är din Gud?"
5 Jag utgjuter min själ
och minns hur jag gick
bland folket,
hur jag vandrade med dem
till Guds hus,
med jubelrop och tacksägelse
i skaran av högtidsfirare.
6 (D) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
7 (E) Min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
i Jordans land
och på Hermons höjder,
på Misars berg[b].[c]
8 (F) Djup ropar till djup
i dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
sköljer över mig.
9 (G) Om dagen sänder Herren sin nåd,
och om natten
är hans sång hos mig,
en bön till mitt livs Gud.
10 (H) Jag vill säga till Gud, min klippa:
"Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå sörjande,
trängd av fiender?"
11 (I) Det är som att man krossar mina ben
när mina fiender hånar mig
och ständigt frågar mig:
"Var är din Gud?"
12 (J) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Fortsättning av föregående psalm
43 (K) Döm mig rättvist, Gud,
ta dig an min sak
mot ett kärlekslöst[d] folk!
Rädda mig från falska
och onda människor,
2 (L) för du, Gud, är min styrka.
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå sorgsen,
trängd av fiender?
3 (M) Sänd ditt ljus och din sanning.
Låt dem leda mig,
låt dem föra mig
till ditt heliga berg
och dina boningar,
4 (N) så att jag får gå in till Guds altare,
till Gud som är min glädje
och fröjd,
och tacka dig på harpa,
Gud, min Gud!
5 (O) Varför så bedrövad, min själ,
varför så orolig i mig?
Hoppas på Gud.
Jag ska åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud.
Bön om ny nåd för Herrens folk
85 För körledaren. En psalm av Koras söner.
2 (A) Herre, förr var du nådig
mot ditt land,
du gjorde slut på Jakobs
fångenskap.
3 (B) Du förlät ditt folks skuld,
du övertäckte all deras synd.
Sela
4 Du drog tillbaka all din vrede,
du vände dig bort
från din vredesglöd.
5 Upprätta oss[a] igen,
du vår frälsnings Gud,
upphör med din harm mot oss!
6 (C) Tänker du vredgas på oss
för alltid,
ska din vrede fortsätta
från släkte till släkte?
7 Vill du inte ge oss liv igen,
så att ditt folk får glädjas i dig?
8 Herre, visa oss din nåd
och ge oss din frälsning!
9 Jag vill höra
vad Gud, Herren, talar.
Han talar frid till sitt folk,
till sina trogna,
men de får inte gå tillbaka
till dårskap.[b]
10 (D) Ja, hans frälsning är nära dem
som vördar honom,
för att härlighet ska bo
i vårt land.
11 (E) Nåd och sanning ska mötas,
rättfärdighet och frid
ska kyssas.
12 Sanning ska växa upp ur jorden
och rättfärdighet blicka ner
från himlen.
13 (F) Herren ska ge det som är gott,
och vårt land ska ge sin gröda.
14 (G) Rättfärdighet ska gå före honom
och bana väg för hans steg.
Bön om hjälp i svår nöd
86 (H) En bön av David.
Herre, vänd ditt öra till mig
och svara mig,
för jag är svag och fattig.
2 (I) Bevara min själ,
för jag är trogen.
Du är min Gud,
fräls din tjänare som litar på dig.
3 Förbarma dig över mig, Herre,
för jag ropar till dig dagen lång.
4 (J) Gläd din tjänares själ,
för till dig, Herre, lyfter jag min själ.
5 (K) Du, Herre, är god och förlåtande,
stor i nåd mot alla
som ropar till dig.
6 (L) Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
7 (M) Jag ropar till dig på nödens dag,
för du kommer att svara mig.
8 (N) Ingen bland gudarna
är som du, Herre,
inga gärningar är som dina.
9 (O) Alla folk som du har gjort
ska komma och tillbe
inför dig, Herre.
De ska ära ditt namn,
10 (P) för du är stor och du gör under.
Du ensam är Gud.
11 (Q) Visa mig, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Ge mig ett odelat hjärta
så att jag vördar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet,
13 (R) för din nåd över mig är stor,
du räddar min själ
ur dödsrikets djup.
14 (S) Gud, de fräcka reser sig mot mig,
en flock av våldsmän
vill ta mitt liv.
De har inte dig för ögonen.
15 (T) Men du, Herre,
är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede
och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig.
Ge din makt till din tjänare
och fräls din tjänarinnas son!
17 Ge mig ett tecken på din godhet,
låt dem som hatar mig se det
och skämmas,
för du, Herre, hjälper
och tröstar mig.
11 (A) Så ska ni säga till dem:
De gudar som inte har gjort
himmel och jord
ska utrotas från jorden
och inte finnas kvar
under himlen.[a]
12 (B) Han har skapat jorden
med sin kraft,
han har grundat världen
med sin vishet
och spänt ut himlen
med sitt förstånd.
13 (C) När han höjer sin röst,
då brusar himlens vatten,
då låter han regnskyar stiga
från jordens ände.
Han gör blixtar åt regnet
och för ut vinden
ur dess förvaringsrum.
14 (D) Alla människor står då som dårar,
utan förstånd.
Alla guldsmeder får skämmas
med sina avgudar,
för deras gjutna gudabilder
är bedrägeri,
det finns ingen ande i dem.
15 Tomhet är de,
ett verk som väcker löje.
När straffet drabbar dem
förgås de.
16 (E) Sådan är inte han
som är Jakobs del.
Han är den som har format allt,
och Israel är hans arvedels stam.
Herren Sebaot är hans namn.
Kommande fångenskap
17 Samla er packning
och lämna landet,
ni som är belägrade,
18 för så säger Herren:
Den här gången slungar jag bort
dem som bor i landet.
Jag ska ansätta dem hårt
så att de känner det.
19 (F) Ve mig för min skada!
Mitt sår kan inte läkas.
Men jag säger: Detta är min plåga
och jag måste bära den!
20 (G) Mitt tält är förstört
och alla mina tältlinor är avslitna.
Mina barn har lämnat mig,
de finns inte mer.
Ingen är kvar
som kan slå upp mitt tält
och sätta upp mina tältdukar,
21 (H) för herdarna är oförnuftiga,
de söker inte Herren.
Därför har de ingen framgång,
och hela deras hjord har skingrats.
22 (I) Lyssna, det hörs något!
Se, det kommer!
Ett väldigt dån från landet i norr,
för att göra Juda städer
till en ödemark,
till en boning för schakaler.
Profetens bön
Adam och Kristus
12 (A) Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. 13 (B) Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14 (C) Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma.
15 (D) Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många[a] dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 (E) För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?
18 (F) Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 (G) Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.
20 (H) Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. 21 (I) Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
21 (A) Än en gång sade Jesus till dem: "Jag går bort och ni ska söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma." 22 Då sade judarna: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?" 23 (B) Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Det var därför jag sade till er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är[a], ska ni dö i era synder."
25 (C) De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Begynnelsen, vilket jag också har sagt er[b]. 26 (D) Jag har mycket att säga om er och döma er för. Men han som har sänt mig är sann, och det jag hört av honom förkunnar jag för världen." 27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern.
28 (E) Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt[c] Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29 (F) Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom." 30 När han sade detta kom många till tro på honom.
Abrahams sanna barn
31 (G) Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation