Book of Common Prayer
Herrens omsorg om den ringe
113 [a][b]Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 [c]Välsignat är Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 [d]Från solens uppgång
till dess nedgång
prisas Herrens namn.
4 [e]Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen.
5 [f]Vem är som Herren vår Gud,
han som tronar så högt,
6 [g]som ser ner så djupt –
vem i himlen och på jorden[h]?
7 [i]Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 [j]för att sätta honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 [k]Han ger den ofruktsamma ett hem
som en lycklig mor med barn.
Halleluja!
Glädjen i att gå till Herrens hus
122 [a]En pilgrimssång av David.
Jag gladdes när man sade till mig:
"Vi ska gå till Herrens hus."
2 Våra fötter står
i dina portar, Jerusalem.
3 [b]Jerusalem, du välbyggda stad
som tätt sluter sig samman!
4 [c]Dit drar stammarna upp,
Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att prisa Herrens namn.
5 [d]Där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Be om frid för Jerusalem!
Låt dem som älskar dig vara trygga.
7 Låt det råda frid inom dina murar,
trygghet i dina borgar.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid,
9 för Herren vår Guds hus skull
vill jag söka ditt bästa.
20 Hanna blev havande och födde en son när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel: ”För jag har bett Herren om honom.”
Hanna överlämnar Samuel åt Herren
21 När sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i väg för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer åt Herren, 22 gick inte Hanna med utan sade till sin man: ”Jag vill vänta tills pojken är avvand[a]. Då ska jag ta med honom och föra fram honom inför Herrens ansikte och sedan låta honom stanna där för alltid.” 23 Hennes man Elkana sade till henne: ”Gör vad du finner bäst. Stanna du tills du har avvant honom. Må bara Herren uppfylla sitt ord.” Så stannade hustrun hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.
24 När hon hade avvant honom, tog hon med honom till Herrens hus. Hon tog också med sig tre tjurar,[b] en efa mjöl[c] och en lägel vin, och förde honom in i Herrens hus i Shilo. Pojken var då ännu helt ung. 25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli. 26 Hon sade: ”Hör på mig, min herre. Så sant du lever, min herre: jag är kvinnan som stod här bredvid dig och bad till Herren. 27 Den här pojken bad jag om, och nu har Herren gett mig vad jag bad om. 28 Därför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren. Så länge han lever ska han tillhöra Herren.” Och de tillbad Herren där.
14 (A) Alla som drivs[a] av Guds Ande är Guds barn. 15 (B) Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets[b] Ande, och i honom ropar vi: "Abba[c]! Far!" 16 (C) Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 (D) Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.
Hoppet om härligheten
18 (E) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. 19 (F) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.[d] 20 (G) Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 (H) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet[e].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation