Book of Common Prayer
En oskyldig mans bön
26 (A) Av David.
Döm mig rättvist, Herre,
jag är oskyldig!
Jag litar på Herren
utan att vackla.
2 (B) Granska mig, Herre,
och pröva mig,
rannsaka mina njurar
och mitt hjärta.
3 Jag har din nåd för ögonen
och vandrar i din sanning.
4 (C) Jag sitter inte hos lögnare
och umgås inte med hycklare,
5 (D) jag hatar de ondas församling
och sitter inte hos de gudlösa.
6 (E) Jag tvår mina händer i oskuld
och vandrar runt ditt altare, Herre,
7 (F) för att höja min röst i tacksamhet
och förkunna alla dina under.
8 (G) Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor.
9 (H) Ryck inte bort min själ med syndare
eller mitt liv med de blodtörstiga,
10 (I) de som har ondska[a] i sina händer
och högra handen full av mutor.
11 Jag är oskyldig, befria mig
och förbarma dig över mig!
12 (J) Min fot står på säker mark.
I församlingarna
ska jag prisa Herren.
Bön om beskydd
28 (A) Av David.
Till dig, Herre, ropar jag.
Min klippa, var inte stum
mot mig!
Om du är tyst mot mig,
blir jag som de
som går ner i graven.
2 (B) Hör min bön om nåd
när jag ropar till dig,
när jag lyfter mina händer
mot det allra heligaste
i din helgedom.
3 (C) Släpa inte bort mig
med gudlösa och förbrytare,
med dem som talar vänligt
med sin nästa
men har ondska i sitt hjärta.
4 (D) Löna dem för deras handlingar,
för deras onda gärningar.
Löna dem för deras händers verk,
ge dem för det de har gjort,
5 (E) för de bryr sig inte om
Herrens gärningar,
hans händers verk.
Därför ska han riva ner dem
och inte bygga upp dem.
6 Lovad är Herren,
för han har hört mina böner
om nåd!
7 (F) Herren är min styrka
och min sköld.
På honom litar mitt hjärta,
jag får hjälp
och mitt hjärta jublar.
Honom vill jag tacka
med min sång.
Syndarens ondska och Guds godhet
36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.
2 (A) I mitt hjärta hör jag
vad synden viskar
till den gudlöse.
Han har ingen gudsfruktan
för ögonen,
3 (B) han intalar sig[a] att ingen
ska upptäcka och hata hans brott.
4 Hans muns ord är ondska och svek,
han vill inte vara förståndig
och god.
5 (C) Han tänker ut ondska på sin bädd,
han går en väg som inte är god.
Han skyr inte något ont.
6 (D) Herre, till himlen räcker din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
7 (E) Din rättfärdighet
är som väldiga berg,
dina domar
som det stora havsdjupet.
Både människor och djur
räddar du, Herre.
8 (F) Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!
Människors barn har sin tillflykt
i dina vingars skugga.
9 (G) De mättas av rika gåvor i ditt hus,
av din ljuvlighets ström
ger du dem att dricka.
10 (H) Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.
11 Låt din nåd bli kvar
över dem som känner dig,
din rättfärdighet över dem
som har ärliga hjärtan.
12 Låt inte de stoltas fot
trampa på mig
eller de gudlösas hand
driva bort mig.
13 (I) Där ligger förbrytarna fallna,
nerslagna så att de inte kan resa sig.
Människans förgänglighet
39 (A) För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 (B) Jag sade:
"Jag ska akta mig
för att synda med min tunga,
jag ska sätta lås för min mun
så länge den gudlöse
är framför mig."
3 (C) Jag blev stum och tyst,
jag höll inne även med det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 (D) Mitt hjärta brann inom mig,
medan jag grubblade
brann det som en eld.
Då talade jag
med min tunga:
5 (E) Herre, lär mig förstå mitt slut,
att mina dagar har en gräns,
så att jag inser hur förgänglig
jag är.
6 (F) Som en handsbredd
har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ingenting
inför dig.
Alla människor är bara en vindpust,
hur säkra de än står. Sela
7 (G) Som en skuggbild
vandrar människan omkring,
oroar sig till ingen nytta,
samlar på hög
och vet inte vem som får det.
8 (H) Men vad hoppas jag nu på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Rädda mig från alla mina synder,
låt mig inte bli hånad av dårar.
10 (I) Jag tiger och öppnar inte min mun,
för det är du som har gjort det.
11 Vänd bort din plåga ifrån mig,
jag går under av din hands aga.
12 (J) När du tuktar någon för hans skuld,
förtär du som mal det han har kärt.
Alla människor är bara
en vindpust. Sela
16 (A) Ni ska inte fresta Herren er Gud,[a] så som ni frestade honom i Massa[b]. 17 Ni ska troget hålla Herren er Guds bud och de vittnesbörd och stadgar som han har gett dig. 18 Du ska göra det som är rätt och gott i Herrens ögon, så att det går väl för dig och du får komma in och ta i besittning det goda land som Herren med ed har lovat dina fäder. 19 Han ska driva bort alla dina fiender för dig, så som Herren har lovat.
20 (B) När din son i framtiden frågar dig: Vad betyder de vittnesbörd, stadgar och bud som Herren vår Gud har gett er? 21 då ska du svara honom: Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. 22 Och Herren gjorde stora och ödeläggande tecken och under i Egypten på farao och hela hans hus inför våra ögon. 23 Men oss förde han ut därifrån för att leda oss in i och ge oss det land som han med ed hade lovat våra fäder. 24 Herren befallde oss att följa alla dessa stadgar och frukta Herren vår Gud, så att det alltid går väl för oss och han bevarar oss vid liv, så som han gjort till denna dag. 25 Det ska vara vår rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herren vår Guds ansikte så som han har befallt oss.
2 Därför måste vi så mycket mer ta vara på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. 2 (A) För om redan det ord som gavs genom änglar[a] stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, 3 (B) hur ska då vi komma undan om vi inte bryr oss om en sådan frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades sedan för oss av dem som hade hört honom. 4 (C) Även Gud gav sitt vittnesbörd, genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den helige Ande efter sin vilja.
Guds Son i ringhet
5 (D) Det är inte under änglar han har lagt den kommande världen som vi talar om. 6 På ett ställe har någon vittnat:[b]
Vad är då en människa
att du tänker på henne,
eller en Människoson
att du tar hand om honom?
7 En liten tid lät du honom
vara lägre än änglarna,
med härlighet och ära
krönte du honom.
8 (E) Allt lade du under hans fötter.
När han lade allt under honom utelämnade han inget, allt skulle vara lagt under honom. Än ser vi inte att allt är lagt under honom. 9 (F) Men vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd[c] skulle han smaka döden i allas ställe.
10 (G) För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning.[d]
Johannes Döparens vittnesbörd
19 (A) Detta är Johannes vittnesbörd när judarna[a] sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. 20 (B) Han bekände och förnekade inte[b], han bekände: "Jag är inte Messias[c]." 21 De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten[d]?" Han svarade: "Nej."
22 Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" 23 Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!"[e]
24 De som var utsända kom från fariseerna, 25 och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" 26 (C) Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal[f]." 28 Detta hände i Betania på andra sidan Jordan[g] där Johannes döpte.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation