Book of Common Prayer
Fredskungen och hans rike
72 (A) Av Salomo.
Gud, ge kungen dina domar,
kungasonen din rättfärdighet!
2 Han ska döma ditt folk
med rättfärdighet,
dina förtryckta med rättvisa.
3 (B) Bergen ska bära frid åt folket,
höjderna rättfärdighet.
4 (C) Han ska skipa rätt
för de förtryckta bland folket,
han ska frälsa de fattigas barn
och krossa förtryckaren.
5 (D) Dig ska man vörda[a]
så länge solen finns till,
så länge månen skiner,
från släkte till släkte.
6 (E) Han ska komma som regn
över nyslagen äng,
en regnskur som vattnar jorden.
7 (F) I hans dagar
ska den rättfärdige blomstra,
stor frid ska råda
tills månen inte mer
finns till.
8 (G) Han ska härska från hav till hav,
från floden[b] till jordens ändar.
9 (H) Öknens folk
ska böja knä för honom,
hans fiender ska slicka stoftet.
10 (I) Kungar från Tarshish
och kustländerna
ska komma med tribut,
kungar från Saba och Seba[c]
ska bära fram gåvor.
11 (J) Alla kungar ska falla ner för honom,
alla folk ska tjäna honom.
12 Ja, han ska rädda den fattige
som ropar
och den förtryckte
som ingen hjälpare har.
13 Han ska vara mild
mot den svage och fattige
och frälsa de fattigas själar,
14 (K) han ska befria deras själ
från förtryck och våld.
Deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva och få guld från Saba,
må man ständigt be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16 (L) Må säden växa rikt i landet,
ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja
som Libanons skogar
och städernas folk blomstra
som markens örter.
17 (M) Må hans namn leva för evigt,
må hans namn blomstra
så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
alla hednafolk
ska prisa honom salig.
18 (N) Välsignad är Herren Gud,
Israels Gud som ensam gör under!
19 (O) Välsignat är hans härliga namn
för evigt.
Må hans ära fylla hela jorden!
Amen, amen.
20 Slut på Davids, Ishais sons, böner.
יJod
73 [a]Dina händer har gjort mig
och format mig.
Ge mig förstånd
så att jag lär mig dina bud.
74 [b]De som vördar dig
ska se mig och glädjas,
för jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet
att dina domar är rättfärdiga,
att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Låt din nåd bli min tröst,
så som du har lovat din tjänare.
77 Låt din barmhärtighet
komma över mig så att jag får liv,
för din undervisning är min glädje.
78 Låt de fräcka få skämmas!
De gör mig orätt utan orsak,
men jag vill begrunda
dina befallningar.
79 Låt dem som vördar dig
och känner dina vittnesbörd
vända sig till mig.
80 Låt mitt hjärta följa dina stadgar
fullkomligt,
så att jag inte måste skämmas.
כKaf
81 [c]Min själ längtar efter din frälsning,
jag hoppas på ditt ord.
82 [d]Mina ögon längtar efter ditt ord,
jag undrar: När ska du trösta mig?
83 Jag är som en vinsäck i rök[e],
men jag glömmer inte dina stadgar.
84 [f]Hur få är inte din tjänares dagar!
När ska du döma mina förföljare?
85 De fräcka gräver gropar för mig,
de lever inte efter din undervisning.
86 Alla dina bud är sanning.
De jagar mig utan orsak,
hjälp mig!
87 De har nästan utplånat mig
från jorden,
men jag överger inte
dina befallningar.
88 Ge mig liv efter din nåd!
Jag vill ta vara på din muns
vittnesbörd.
לLamed
89 [g]För evigt, Herre,
står ditt ord fast i himlen.
90 Från släkte till släkte
varar din trofasthet.
Du har grundat jorden
och den ska bestå.[h]
91 Genom dina domar
består den[i] än i dag,
för allting måste tjäna dig.
92 Om inte din undervisning
var min glädje,
skulle jag gå under i mitt lidande.
93 Jag ska aldrig glömma
dina befallningar,
för genom dem ger du mig liv.
94 [j]Jag är din, fräls mig,
för jag begrundar dina befallningar.
95 [k]De gudlösa vaktar på mig
för att förgöra mig,
men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På all fullkomlighet
har jag sett en gräns,
men ditt bud är ofantligt.
Sions upprättelse
54 (A) Jubla, du ofruktsamma,
du som inte har fött barn!
Brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som inte har haft födslovärkar,
för den ensamma har många barn,
fler än den som har en man,
säger Herren.[a]
2 Utvidga platsen för ditt tält,
spänn ut tältdukarna där du bor
och håll inte tillbaka.
Gör dina tältlinor långa
och dina pluggar starka,
3 för du ska breda ut dig
åt både höger och vänster[b].
Dina avkomlingar
ska få hedningar som arv
och på nytt befolka
ödelagda städer.
4 Var inte rädd,
för du ska inte behöva skämmas.
Var inte blyg,
för du ska inte bli förödmjukad.
Nej, du ska glömma
din ungdoms skam,
och din änketids förakt
ska du inte minnas mer,
5 (B) för han som skapat dig är din man,
Herren Sebaot är hans namn.
Israels Helige är din återlösare,
han som kallas hela jordens Gud.
6 Som en övergiven kvinna i hjärtesorg
kallade Herren dig,
och som en förkastad
ungdomshustru,
säger din Gud.
7 (C) Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor barmhärtighet
vill jag nu samla dig.
8 När min vrede vällde fram
dolde jag ett ögonblick
mitt ansikte för dig,
men nu vill jag med evig nåd
förbarma mig över dig,
säger Herren din återlösare.
9 (D) Jag ska göra som vid Noas flod.
Liksom jag gav min ed
att Noas flod inte mer
skulle drabba jorden,
så ger jag nu min ed att inte mer
vredgas på dig eller bestraffa dig.
10 (E) Även om bergen viker bort
och höjderna vacklar,
så ska min nåd inte vika från dig
eller mitt fridsförbund vackla,
säger Herren din förbarmare.
11 (F) Du arma, så drabbad av stormar
utan att få någon tröst,
nu ska jag mura dina stenar
med spetsglans[c]
och lägga din grund med safirer.
12 Jag ska göra dina tinnar av rubiner,
dina portar av kristall[d]
och hela din ringmur av ädla stenar.
13 (G) Alla dina barn
ska bli Herrens lärjungar,
och dina barns frid ska vara stor.[e]
14 I rättfärdighet ska du bli befäst.
Förtryck ska vara fjärran från dig,
du har inget att frukta.
Skräcken ska vara borta,
den ska inte komma dig nära.
15 (H) Om någon angriper dig
kommer det inte från mig,
den som angriper dig
ska falla för dig.
16 (I) Se, jag skapar smeden,
som blåser upp kolelden
och formar ett vapen
genom sitt arbete.
Jag skapar också fördärvaren
till att förstöra.
17 (J) Inget vapen som smids mot dig
ska ha framgång,
och varje tunga som angriper dig
ska du i domen döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares arvedel,
och deras rättfärdighet
kommer från mig, säger Herren.
Lagens förbund och löftets
21 Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? 22 (A) Där står skrivet[a] att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. 23 (B) Slavinnans son var född på mänsklig väg[b], den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.
24 (C) Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien[c] och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 (D) Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står ju skrivet:[d]
Jubla, du ofruktsamma
som inte föder barn,
brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som inte känner födslovärkar,
för den ensamma har många barn,
fler än den som har en man.
28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 (E) Och som det var då, att han som var född på mänsklig väg förföljde den som var född på Andens sätt, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften? Driv ut slavinnan och hennes son, för slavinnans son ska inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.[e] 31 (F) Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.
11 (A) Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att pröva honom begärde de ett tecken från himlen. 12 Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär det här släktet ett tecken? Jag säger er sanningen: Det här släktet kommer aldrig att få något tecken." 13 Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.
Varning för hyckleriets surdeg
14 (B) Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten. 15 (C) Då varnade Jesus dem och sade: "Se upp och akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" 16 De började då säga till varandra att de inte hade något bröd.
17 (D) Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Förstår ni fortfarande inte, fattar ni inte? Har ni förhärdade hjärtan, 18 (E) ögon som inte ser och öron som inte hör? Kommer ni inte ihåg 19 (F) när jag bröt de fem bröden åt fem tusen? Hur många korgar fulla med brödbitar fick ni då?" De svarade: "Tolv." 20 (G) "Och när jag bröt de sju bröden åt fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödbitar?" De svarade: "Sju." 21 Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande inte?"
Jesus botar en blind
22 De kom till Betsaida. Där förde man fram en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. 23 (H) Då tog han den blindes hand och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?"
24 Han öppnade ögonen och sade: "Jag ser människorna, de går omkring men de ser ut som träd." 25 Då lade Jesus händerna på hans ögon igen, och nu såg han bra och var återställd och såg allt tydligt och klart. 26 Jesus skickade hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation