Book of Common Prayer
Bön om snar hjälp
70 För körledaren. Av David, till åminnelse.
2 (A) Gud, kom till min räddning!
Herre, skynda till min hjälp!
3 (B) Låt dem som vill ta mitt liv
få skam och vanära,
låt dem som önskar mig olycka
vika tillbaka och blygas.
4 Låt dem vända om i sin skam,
de som säger: "Haha!"
5 Låt alla som söker dig
få jubla och glädjas i dig,
låt dem som älskar din frälsning
alltid få säga: "Gud är stor!"
6 (C) Men jag är svag och fattig.
Gud, skynda till mig!
Du är min hjälp och min befriare.
Herre, dröj inte!
Bön om hjälp i ålderdomen
71 (D) Till dig, Herre,
tar jag min tillflykt.
Låt mig aldrig behöva skämmas.
2 Rädda mig och befria mig
i din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 (E) Var min klippa där jag kan bo,
dit jag alltid kan komma,
du som gett befallning
om min frälsning.
Du är mitt bergfäste
och min borg.
4 Min Gud, befria mig
ur den gudlöses hand,
ur förbrytarens
och förtryckarens grepp,
5 för du är mitt hopp, Herre,
Herre, min trygghet
ända från min ungdom.
6 (F) Du har varit mitt stöd
ända från moderlivet,
du har förlöst mig
ur min mors inre.
Dig lovar jag alltid.
7 Jag har blivit som ett tecken
för många,
och du är min starka tillflykt.
8 Min mun ska fyllas av ditt lov,
av din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte
när jag blir gammal,
överge mig inte
när min kraft tar slut,
10 (G) för mina fiender talar om mig,
de som vaktar på min själ
rådslår med varandra:
11 "Gud har övergett honom.
Jaga och grip honom,
det finns ingen
som räddar honom!"
12 (H) Gud, var inte långt ifrån mig!
Min Gud, skynda till min hjälp!
13 (I) Låt min själs fiender
få skämmas och gå under,
låt dem som vill mig ont
höljas i hån och vanära.
14 Men jag ska alltid hoppas
och prisa dig om och om igen.
15 (J) Min mun ska förkunna
din rättfärdighet,
din frälsning dagen lång,
fast jag inte förstår dess vidd[a].
16 Jag ska komma i Herrens,
Guds väldiga kraft,
jag ska prisa din rättfärdighet,
din och ingen annans.
17 (K) Gud, du har undervisat mig
ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag
dina under.
18 (L) Överge mig inte, Gud,
när jag blir gammal och grå,
innan jag fått förkunna
din makt för nya släkten,
din kraft[b] för alla som ska komma.
19 (M) Din rättfärdighet
når upp till himlen, Gud,
du har gjort stora ting.
Gud, vem är som du?
20 (N) Du har låtit oss se
mycket nöd och olycka,
men du ska åter ge oss liv,
åter lyfta oss ur jordens djup.
21 (O) Föröka min storhet
och trösta mig igen,
22 (P) så vill jag tacka dig till lyra
för din trofasthet, min Gud,
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
23 (Q) Mina läppar ska jubla
när jag lovsjunger dig,
så även min själ som du har friköpt.
24 Min tunga ska tala
om din rättfärdighet dagen lång,
för de som ville mig ont
måste skämmas och blygas.
Templets förstöring
74 (A) En vishetspsalm av Asaf.
Varför, Gud, har du förkastat oss
för alltid?
Varför ryker din vrede
mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din församling
som du vann i forna tider,
din arvedels stam
som du återlöste.
Tänk på Sions berg
där du tog din boning.
3 Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
Allt i helgedomen
har fienden förstört.
4 (B) Dina motståndare skränade
på platsen där du möter oss,
de satte upp sina fälttecken
som tecken.
5 Det var som när yxor höjs
i en tät skog,
6 (C) alla ornament slog de sönder
med yxa och hacka.
7 (D) De satte eld på din helgedom
och vanhelgade ditt namns boning
ända till grunden.
8 De sade i sina hjärtan:
"Vi ska kuva dem fullständigt!"
Alla Guds mötesplatser
brände de ner i landet.
9 (E) Vi ser inte våra tecken,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet
hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud,
ska fienden få håna
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Dra fram den ur din famn
och förgör dem!
12 (F) Gud, min kung sedan urminnes tid,
du som skapar frälsning på jorden!
13 (G) Du delade havet med din makt,
du krossade drakarnas huvuden
på vattnet,
14 (H) du knäckte Leviatans huvuden
och gav honom till mat
åt öknens skaror.
15 (I) Du lät källa och bäck bryta fram,
du lät starka strömmar torka ut.
16 (J) Din är dagen, din är också natten,
du har skapat ljuset[a] och solen.
17 Du har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter är skapade
av dig.
18 Tänk på hur fienden hånar, Herre,
hur ett dåraktigt folk
föraktar ditt namn!
19 Ge inte din turturduvas själ
åt vilddjuren,
glöm inte dina förtrycktas liv
för alltid!
20 Tänk på förbundet,
för landets mörka vrår
är fulla av våldets nästen.
21 Låt inte den kuvade
vända skamsen tillbaka,
låt den förtryckte och fattige
få prisa ditt namn.
22 (K) Res dig, Gud, och för din talan!
Tänk på hur dåren hånar dig
dagen lång.
23 Glöm inte dina fienders rop,
det skrän som ständigt stiger
från dina motståndare.
Inbjudan till dem som törstar
55 (A) Hör, alla ni som törstar,
kom till vattnet!
Och ni som inte har pengar,
kom och köp säd och ät!
Ja, kom och köp säd utan pengar
och vin och mjölk för ingenting.
2 (B) Varför ger ni pengar
för det som inte är bröd,
era inkomster
för det som inte mättar?
Hör på mig, så får ni äta gott
och er själ njuta av feta rätter.
3 (C) Vänd ert öra hit och kom till mig!
Hör, så får er själ leva!
Jag vill sluta ett evigt förbund
med er,
den trofasta nåd
som jag lovade David.[a]
4 (D) Se, honom har jag satt
till ett vittne för folken,
till en furste och ledare för folken.
5 Du ska kalla på ett folk
du inte känner,
ett hednafolk som inte känner dig
ska skynda till dig
för Herren din Guds skull,
Israels Helige,
för han har förhärligat dig.
6 (E) Sök Herren
medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
7 (F) Den ogudaktige ska lämna sin väg,
den orättfärdige sina tankar
och vända om till Herren,
så ska han förbarma sig
över honom,
och till vår Gud,
för han vill gärna förlåta.
8 (G) Mina tankar är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar,
säger Herren.
9 (H) Nej, liksom himlen
är högre än jorden,
så är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än
era tankar.
10 Liksom regnet och snön
faller från himlen
och inte återvänder dit
utan vattnar jorden
så att den blir fruktbar och grönskar
och ger säd till att så
och bröd till att äta,[b]
11 (I) så ska det vara med ordet
som går ut från min mun.
Det ska inte komma tillbaka
till mig förgäves
utan att ha gjort vad jag vill
och utfört vad jag sänt det till.
12 (J) Med glädje ska ni dra ut,
i frid ska ni föras fram.
Bergen och höjderna
ska brista ut i jubel inför er,
markens alla träd
ska klappa i händerna.
13 (K) I stället för törnsnår
ska cypresser växa upp,
i stället för nässlor
ska myrten växa upp.
Det ska bli till ära för Herren,
ett evigt tecken
som inte ska utplånas.
Friheten i Kristus
5 (A) Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen. 2 (B) Lyssna! Jag, Paulus, säger er att om ni låter omskära er, kommer inte Kristus att vara till någon hjälp för er[a]. 3 (C) Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 (D) Ni har kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 (E) Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 (F) I Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.
7 Ni började bra. Vem hindrade er så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Den övertalningen kom inte från honom som kallade er. 9 (G) Lite surdeg syrar hela degen. 10 (H) Jag för min del litar på er i Herren att ni inte ska vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er ska få sin dom, vem han än är. 11 (I) Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför blir jag då förföljd? I så fall vore korsets anstöt borta. 12 De som hetsar er borde gå och kastrera sig[b].
13 (J) Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv.[c] 15 (K) Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.
Petrus bekännelse
27 (A) Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna runt Caesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" 28 De svarade: "Johannes Döparen. Men vissa säger Elia, och andra någon av profeterna."
29 Då frågade han dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." 30 Men Jesus befallde dem strängt att inte säga det till någon.
Jesus talar om sitt lidande
31 (B) Sedan började Jesus undervisa dem: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och efter tre dagar uppstå igen." 32 Rakt på sak talade han om detta.
Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom. 33 Men Jesus vände sig om och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort från mig[a], Satan! Dina tankar är inte Guds utan människors."
Att följa Jesus
34 (C) Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv[b] och ta sitt kors och följa mig. 35 (D) Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull ska rädda det. 36 För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? 37 (E) Vad kan en människa ge till lösen för sin själ? 38 (F) Den som skäms för mig och mina ord i det här trolösa och syndiga släktet, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin Fars härlighet med de heliga änglarna."
Jesus visar sin härlighet
9 (G) Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se att Guds rike har kommit med kraft."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation