Book of Common Prayer
En gudfruktig kung
101 (A) En psalm av David.
Om nåd och rätt vill jag sjunga,
dig, Herre, vill jag prisa.
2 Jag vill ge akt på[a]
den fullkomliga vägen[b].
När kommer du till mig?
Jag vill vandra med rent hjärta
i mitt hus.
3 Jag vänder inte mitt öga
till det som är fördärvligt[c].
Trolöshet hatar jag,
det får inte finnas hos mig.
4 Det falska hjärtat
ska bort från mig,
det onda vill jag inte veta av.
5 (B) Den som baktalar sin nästa
ska jag förgöra,
stolta ögon och högmodigt hjärta
tål jag inte.
6 (C) Mina ögon söker de trofasta i landet,
de ska bo hos mig.
Den som vandrar på
den fullkomliga vägen,
han ska tjäna mig.
7 Den som begår svek
får inte bo i mitt hus,
den som talar lögn
ska inte bestå inför mina ögon.
8 (D) Varje morgon ska jag förgöra
alla gudlösa i landet
och utrota alla förbrytare
ur Herrens stad.
Bön mot obarmhärtiga motståndare
109 [a]För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud,
var inte tyst,
2 [b]för de öppnar sin gudlösa mun,
sin falska mun mot mig.
De talar mot mig
med lögnaktig tunga.
3 Med hatiska ord
omringar de mig,
de strider mot mig utan orsak.
4 Som svar på min kärlek
anklagar de mig,
men jag ber.
5 [c]De lönar gott med ont
och min kärlek med hat.
6 [d]Sätt en gudlös över honom,
låt en åklagare[e]
stå på hans högra sida.[f]
7 [g]När han ställs inför rätta,
låt honom dömas skyldig
och hans bön bli till synd.
8 [h]Låt hans dagar bli få
och en annan ta över hans ämbete.
9 [i]Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10 [j]Låt hans barn irra runt och tigga
och söka sitt bröd
långt från sina ödelagda hem.
11 Låt ockraren
få grepp om allt han äger
och främlingar
plundra hans egendom.
12 Låt ingen visa barmhärtighet
mot honom
och ingen förbarma sig
över hans faderlösa.
13 [k]Låt hans ättlingar bli utrotade
och hans namn utplånat
i nästa släktled.
14 [l]Låt hans fäders skuld
bli ihågkommen inför Herren
och hans mors synd inte utplånas,
15 [m]låt dem alltid finnas inför Herren
och låt minnet av dem utrotas
från jorden.
16 Han hade ju ingen tanke
på att vara barmhärtig,
utan jagade den som var svag,
fattig och bedrövad i hjärtat
för att döda honom.
17 Han älskade förbannelse
och den drabbade honom,
han ville inte ha välsignelse
och den flydde från honom.
18 Han bar förbannelse som sin dräkt,
och den trängde in
som vatten i hans inre
och som olja i hans ben.
19 Låt den bli som hans mantel
att svepa sig i,
som ett bälte att ständigt
spänna om sig.
20 Detta är mina anklagares lön
från Herren,
till dem som talar ont mot min själ.
21 [n]Men du, Herre min Herre,
hjälp mig för ditt namns skull!
Din nåd är god, rädda mig,
22 för jag är svag och fattig,
mitt hjärta är genomborrat
i mitt inre.
23 [o]Jag försvinner som skuggan
om kvällen,
jag skakas bort som en gräshoppa.
24 Mina knän vacklar av fasta,
min kropp tappar sitt hull.
25 [p]Jag har blivit till åtlöje för dem,
de ser mig och skakar på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre min Gud!
Fräls mig efter din nåd,
27 så att de förstår att det är din hand,
att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
De reser sig men måste skämmas,
och din tjänare gläds.
29 [q]Låt mina anklagare
bli klädda i vanära
och svepta i sin skam
som i en mantel.
30 [r]Jag vill tacka Herren
om och om igen med min mun
och prisa honom bland de många,
עAjin
121 Jag har gjort vad som är rätt
och rättfärdigt.
Utlämna mig inte
åt mina förtryckare!
122 Gå i god för din tjänare
och låt det gå honom väl.
Låt inte de fräcka förtrycka mig!
123 Mina ögon längtar
efter din frälsning,
efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare
efter din nåd
och lär mig dina stadgar.
125 [a]Jag är din tjänare,
ge mig förstånd
så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 [b]Tiden är inne för Herren
att handla,
de har upphävt din undervisning.
127 [c]Därför älskar jag dina bud
mer än guld, än renaste guld.
128 Därför ger jag
alla dina befallningar rätt.[d]
Jag hatar lögnens alla vägar.
פPe
129 Underbara är dina vittnesbörd,
därför tar min själ vara på dem.
130 [e]När dina ord öppnas, ger de ljus
och förstånd åt enkla människor.
131 Jag öppnar min mun och flämtar,
för jag längtar efter dina bud.
132 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
så som du gör med dem
som älskar ditt namn.
133 [f]Gör mina steg fasta
genom ditt ord,
låt ingen ondska
få makt över mig.
134 Befria mig från människors
förtryck!
Jag vill hålla fast vid
dina befallningar.
135 [g]Låt ditt ansikte lysa
över din tjänare
och lär mig dina stadgar.
136 Strömmar av tårar
rinner från mina ögon,
för de tar inte vara på
din undervisning.
צTsade
137 [h]Herre, du är rättfärdig
och dina domar är rätta.
138 Du har gett dina vittnesbörd
i rättfärdighet och stor trofasthet.
139 [i]Jag förtärs av brinnande iver,
för mina fiender glömmer dina ord.
140 [j]Ditt ord är fullkomligt rent,
din tjänare älskar det.
141 Jag är ringa[k] och föraktad,
men jag glömmer inte
dina befallningar.
142 Din rättfärdighet
är en evig rättfärdighet,
din undervisning är sanning.
143 Nöd och ångest griper mig,
men dina bud är min glädje.
144 Dina vittnesbörd
är rättfärdiga för evigt.
Ge mig förstånd så att jag får leva.
I krukmakarens hus
18 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 ”Res dig och gå ner till krukmakarens[a] hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.” 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.
5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 (A) ”Kan jag inte göra med er, ni av Israels hus, så som den krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus. 7 (B) Ena gången talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 (C) Men om folket som jag talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot dem.
9 En annan gång talar jag om ett folk och ett rike att jag tänker bygga upp och plantera det. 10 (D) Men om de då gör det som är ont i mina ögon och inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag skulle göra mot dem.
11 (E) Säg nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka för er och tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar.
8 (A) Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 (B) Livets Andes lag har i Kristus Jesus[a] gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 (C) Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. 4 (D) Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.
5 (E) De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 (F) Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 (G) Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud.
Guds barns liv i Anden
9 (H) Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom[b] Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 (I) Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv[c] på grund av rättfärdigheten. 11 (J) Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
27 (A) Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill[a]." 28 De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?" 29 (B) Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt."
30 (C) Då sade de till honom: "Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? 31 (D) Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta."[b] 32 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, det är min Far som ger er det sanna brödet från himlen. 33 Guds bröd är det[c] som kommer ner från himlen och ger världen liv." 34 Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!"
35 (E) Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta. 36 Men som jag sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte. 37 (F) Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. 38 (G) Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. 39 (H) Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen. 40 (I) Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation