Book of Common Prayer
Bön och bönesvar i djup nöd
6 (A) För körledaren, med stränginstrument till sheminít.[a] En psalm av David.
2 (B) Herre, straffa mig inte
i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (C) Förbarma dig över mig, Herre,
för jag är kraftlös.
Hela mig, Herre,
för jag är förskräckt
i mitt innersta,
4 (D) min själ är skräckslagen.
Herre, hur länge?
5 (E) Kom tillbaka, Herre,
rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull!
6 (F) I döden tänker ingen på dig.
Vem tackar dig i dödsriket?
7 (G) Jag är så trött av mitt suckande.
Varje natt fuktar jag min bädd,
jag dränker min säng
med mina tårar.
8 (H) Mina ögon är mörka av sorg,
de har åldrats av alla mina fiender.
9 Bort från mig, alla förbrytare,
för Herren har hört
min högljudda gråt.
10 Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
11 (I) Alla mina fiender ska skämmas
och bli skräckslagna,
plötsligt ska de vika tillbaka
med skam.
Klagan över växande ondska
12 För körledaren, till sheminít.[a]
En psalm av David.
2 (A) Fräls, Herre!
De fromma är borta,
de trofasta är försvunna
bland människors barn.
3 (B) De ljuger för varandra,
de talar med hala läppar
och dubbelt hjärta.
4 (C) Herre, utrota alla hala läppar
och tungan som talar stora ord,
5 (D) dem som säger:
"Med vår tunga har vi makt,
våra läppar är med oss.
Vem är herre över oss?"[b]
6 (E) "De svaga förtrycks
och de fattiga klagar –
nu griper jag in", säger Herren,
"jag ska ge frälsning
åt den som längtar efter det[c]."
7 (F) Herrens ord är rena ord,
silver luttrat i degel av jord,
renat sju gånger.
8 Du, Herre, ska bevara dem,
du ska för evigt beskydda dem[d]
från detta släkte.
9 Runt omkring går gudlösa fram,
när det usla hålls högt
bland människors barn.
Bön om Herrens hjälp mot fiender
94 [a](A) Hämndens Gud, Herre,
hämndens Gud, visa dig!
2 (B) Res dig, du jordens domare,
ge de stolta vad de förtjänar!
3 (C) Hur länge ska de gudlösa, Herre,
hur länge ska de gudlösa
triumfera?
4 Deras tal flödar av fräckhet,
alla förbrytare förhäver sig.
5 Herre, de krossar ditt folk,
de förtrycker din arvedel,
6 de dödar änkor och främlingar
och mördar de faderlösa,
7 (D) och de säger:
"Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
Dårar, när ska ni bli kloka?
9 (E) Han som har planterat örat,
skulle han inte höra?
Han som format ögat,
skulle han inte se?
10 Han som fostrar folken,
skulle han inte straffa,
han som lär människan förstånd?
11 (F) Herren känner
människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 (G) Salig är den som du, Herre,
fostrar och lär från din lag
13 (H) för att ge honom ro
från onda dagar
tills graven är grävd
för de gudlösa.
14 (I) Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 (J) Rättvisa ska åter gälla i rätten,
och alla som har ärliga hjärtan
ska följa den[b].
16 Vem står upp för mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot förbrytarna?
17 (K) Om inte Herren var min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag säger: "Min fot vacklar",
då är din nåd mitt stöd, Herre.
19 (L) När mitt inre är fullt av bekymmer,
då gläder din tröst min själ.
20 Kan en orättfärdig domstol[c]
ha gemenskap med dig,
en som gör orätt[d] i lagens namn,
21 som angriper en rättfärdig själ
och fördömer oskyldigt blod?
22 (M) Men Herren har blivit min borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott
drabba dem själva,
han förgör dem
för deras ondska.
Herren vår Gud
ska förgöra dem.
Profetkallets vånda
10 (A) ”Ve mig, min mor,
att du fött mig,
en man som skapar strid
och osämja för hela landet!
Jag har inte lånat dem något
och de har inte gett lån till mig.
Ändå förbannar alla mig.”
11 (B) Men Herren svarade: ”Sannerligen, jag ska styrka dig så att det går väl för dig. Sannerligen, jag ska göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norr eller koppar?
13 (C) Din rikedom och dina skatter ska jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 (D) Och jag ska föra bort dig med dina fiender till ett land du inte känner, för min vredes eld är upptänd och den ska brinna mot er.”
15 Herre, du förstår.
Tänk på mig
och ta hand om mig,
och ge mig hämnd
på mina förföljare.
Ryck inte bort mig,
du som är sen till vrede.
Tänk på hur jag hånas
för din skull.
16 (E) Dina ord kom och jag åt dem,
ditt ord blev mitt hjärtas fröjd
och glädje,
för jag är uppkallad
efter ditt namn,
Herre Gud Sebaot.
17 (F) Jag har inte suttit tillsammans
med gycklare för att roa mig.
Eftersom din hand var över mig
satt jag ensam,
för du har fyllt mig med vrede.
18 (G) Varför ska jag ständigt plågas,
och varför är mitt sår oläkbart?
Det vill inte läka.
Du har blivit för mig
som en sinande bäck,
som ett vatten
som ingen kan lita på.
19 Därför säger Herren så:
Om du vänder om
låter jag dig komma tillbaka,
och du ska få tjäna mig.
Om du skiljer det äkta
från det oäkta
ska du bli som min mun.
Folket ska vända tillbaka till dig,
men du ska inte vända tillbaka
till dem.
20 (H) Jag ska göra dig till en fast
kopparmur mot detta folk.
De ska strida mot dig,
men de kan inte besegra dig,
för jag är med dig
för att hjälpa dig och rädda dig,
säger Herren.
21 Jag ska rädda dig
ur de ondas våld
och befria dig
ur våldsmännens hand.
15 (A) Så bör vi tänka, vi som är mogna[a]. Och tänker ni annorlunda i något avseende ska Gud uppenbara också det för er. 16 (B) Låt oss bara hålla fast vid det vi nått fram till.
Aposteln som föredöme
17 (C) Bröder, ta mig till föredöme och se på dem som lever efter den förebild ni har i oss. 18 (D) Det jag ofta har sagt er, det säger jag nu med tårar: många lever som fiender till Kristi kors. 19 (E) De kommer att sluta i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska.
20 (F) Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. 21 (G) Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.
Jesus förutsäger sin död
20 Bland dem som hade kommit upp för att tillbe vid högtiden fanns några greker[a]. 21 De kom nu till Filippus, som var från Betsaida[b] i Galileen, och bad honom: "Herre, vi vill se Jesus." 22 Filippus gick och talade om det för Andreas, och Andreas och Filippus gick och berättade det för Jesus.
23 (A) Jesus svarade: "Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. 24 Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. 25 (B) Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist[c] i den här världen ska bevara det[d] till evigt liv. 26 (C) Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern ära honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation