Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens gärningar mot sitt folk
105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
2 [b]Sjung till honom, lovsjung honom,
tala om alla hans under!
3 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 [c]Han minns för evigt sitt förbund,
i tusen släktled ordet han gett,
9 [d]förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
för Jakob som en lag,
för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom."
16 [a]Han sände svält över landet
och lät dem lida brist på bröd,
17 [b]men han sände en man
framför dem,
Josef som såldes till slav.
18 [c]Man slog hans fötter i bojor
och lade järn om hans hals,
19 [d]tills det han sagt slog in
och Herrens ord
bevisade hans oskuld.
20 [e]Då släpptes han
på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 [f]Han satte honom till herre
över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22 [g]till att binda[h] hans furstar
efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 [i]Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 [j]Herren gjorde sitt folk
mycket fruktsamt,
starkare[k] än deras fiender.
25 [l]Han vände deras hjärtan
till att hata hans folk,
till att handla svekfullt
mot hans tjänare.
26 [m]Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 [n]De gjorde hans tecken[o] bland dem
och under i Hams land.
28 [p]Han sände mörker
och allt blev mörkt,
och de stod inte emot[q] hans ord.
29 [r]Han förvandlade deras vatten
till blod
och lät deras fisk dö.
30 [s]Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 [t]Han befallde,
och det kom flugsvärmar
och mygg
över hela deras rike.
32 [u]Han gjorde regnet till hagel
och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
och fikonträd
och knäckte träden i deras rike.
34 [v]Han befallde,
och det kom gräshoppor
och gräshoppslarver
i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
slukade grödan på marken.
36 [w]Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av all deras livskraft.
37 [x]Så förde han ut dem
med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
skräck för Israel hade fallit
över dem.
39 [y]Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld till att lysa i natten.
40 [z]De bad, och han sände vaktlar
och mättade dem
med bröd från himlen.
41 [aa]Han öppnade klippan
och vattnet flödade,
det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
Joshafat besegrar Moab och Ammon
20 Sedan kom moabiterna[a] och ammoniterna och med dem andra ammoniter[b] för att strida mot Joshafat. 2 Man kom och berättade det för Joshafat och sade: ”En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar,[c] det vill säga En-Gedi.” 3 (A) Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. 4 Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.
5 Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården. 6 (B) Han sade: ”Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. 7 Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? 8 De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: 9 (C) Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.
10 (D) Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. 11 Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. 12 (E) Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig.”
13 Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. 14 Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. 15 Han sade: ”Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. 16 Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken[d], och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. 17 (F) Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er.”
18 Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren. 19 Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.
20 (G) Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sade: ”Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni.” 21 (H) Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: ”Tacka Herren, evig är hans nåd.”
22 Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna.
Den smala vägen
22 På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. 23 Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta?" Han sade till dem: 24 (A) "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. 25 (B) När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? 26 Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. 27 Men han ska svara er: Jag vet inte[a] varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt.
28 Där ska ni gråta och gnissla tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan ni själva hamnar utanför. 29 (C) Och människor ska komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 30 (D) Och det finns de som är sist som ska bli först, och de som är först som ska bli sist."
Jesu klagan över Jerusalem
31 I samma stund kom några fariseer fram och sade till honom: "Gå bort och ge dig av härifrån, för Herodes vill döda dig."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation