Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Oskyldigt förföljd
17 (A) En bön av David.
Herre, hör en rättfärdig sak!
Lyssna till mitt rop,
vänd ditt öra till min bön.
Den kommer inte
från falska läppar.
2 (B) Från dig kommer min dom,
dina ögon ser vad som är rätt.
3 (C) Du prövar mitt hjärta,
du utforskar det om natten,
du rannsakar mig
men finner inget.
Ingen ond tanke
går ut ur min mun.[a]
4 Vad människor än gör
aktar jag mig för
de våldsammas vägar
genom dina läppars ord.
5 (D) Mina steg går stadigt
på dina stigar,
mina fötter stapplar inte.
6 Jag ropar till dig, för du, Gud,
kommer att svara mig.
Vänd ditt öra till mig
och hör mina ord!
7 Visa din underbara nåd,
du som med din högra hand
frälser dem som flyr till dig
från sina förföljare.
8 (E) Bevara mig som din ögonsten,
beskydda mig
i dina vingars skugga
9 från de gudlösa
som vill förgöra mig,
från mina dödsfiender
som omringar mig.
10 (F) De stänger sitt förhärdade hjärta,
de tar stora ord i sin mun.
11 (G) Nu är de runt mig var vi än går,
de siktar med sina ögon
för att slå mig till marken.
12 (H) De liknar ett rovlystet lejon,
ett ungt lejon som ligger på lur.
13 Res dig, Herre!
Gå emot honom, slå ner honom!
Rädda min själ med ditt svärd
från den gudlöse,
14 (I) med din hand från människorna,
Herre,
från denna världens människor
som har sin del i detta livet.
Du fyller deras buk
med dina gåvor,
de har söner i mängd
och lämnar sitt överflöd
till sina barn.
15 (J) Men jag ska få se ditt ansikte
i rättfärdighet,
jag ska mättas av din åsyn
när jag vaknar.
Nya kläder för översteprästen
3 (A) Sedan lät han mig se översteprästen Josua[a] stå inför Herrens ängel, och Satan[b] stod vid hans högra sida för att anklaga honom. 2 (B) Men Herren sade till Satan: ”Herren ska straffa dig, Satan. Ja, Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”
3 Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln. 4 (C) Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” 5 (D) Då sade jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.” Och de satte en ren turban på hans huvud och tog på honom kläderna medan Herrens ängel stod där.
6 Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade: 7 ”Så säger Herren Sebaot:
Om du vandrar på mina vägar
och håller mina befallningar,
så ska du få styra över mitt hus
och vakta mina förgårdar.
Du ska få en plats att vandra på
bland dem som står här.
Löftet om Telningen
8 (E) Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män ska vara ett tecken:
Se, jag ska låta min tjänare
Telningen[c] komma.
9 (F) Se den sten[d] som jag lagt inför Josua!
Över denna enda sten
vakar sju ögon,
och se, jag ska gravera in
en inskrift på den,
säger Herren Sebaot.
Och jag ska utplåna
detta lands missgärning
på en enda dag.
10 (G) På den dagen,
säger Herren Sebaot,
ska var och en bjuda in sin vän
under sin vinstock
och sitt fikonträd.”
4 (A) Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden[a] och överlämnade dem åt mörkrets kedjor[b] för att hållas i förvar fram till domen. 5 (B) Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. 6 (C) Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. 7 (D) Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. 8 (E) Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.
9 (F) Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag. 10 (G) Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur[c] och föraktar Herren[d]. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att håna höga makter, 11 medan änglar som står högre i makt och styrka inte uttalar några hånfulla domar mot dem inför Herren.
12 (H) Dessa som hånar vad de inte känner till är som oförnuftiga djur, av naturen födda till att fångas och dödas. De är fördärvade och hamnar därför i fördärvet, 13 (I) där de får lönen[e] för sin orättfärdighet. De njuter av att festa mitt på ljusa dagen, de är smutsfläckar och skamfläckar där de i sina lustar[f] frossar och festar tillsammans med er. 14 De har ögon fulla av otrohet[g] och kan inte få nog av synd. De lockar till sig ostadiga själar och har hjärtan som är övade i att roffa åt sig, dessa förbannelsens barn. 15 (J) De har lämnat den raka vägen och gått vilse, de följer samma väg som Bileam, Beors son[h], som älskade orättfärdighetens lön. 16 Men han blev tillrättavisad för sitt brott när en stum åsna talade med människoröst och hejdade profetens vanvett.
17 (K) Dessa människor är källor utan vatten och moln jagade av stormvinden. Det djupa mörkret väntar dem. 18 (L) De talar stora och tomma ord och lockar med lössläppthet och köttsliga begär till sig människor som nyss[i] har kommit undan dem som lever i villfarelse. 19 (M) De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, för det man besegras av är man slav under.
20 (N) Om de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och kommit undan världens smitta men sedan återigen låter sig snärjas och besegras av den, då blir slutet värre för dem än början. 21 (O) Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation