Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens gärningar mot sitt folk
105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
2 [b]Sjung till honom, lovsjung honom,
tala om alla hans under!
3 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 [c]Han minns för evigt sitt förbund,
i tusen släktled ordet han gett,
9 [d]förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
för Jakob som en lag,
för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom."
16 [a]Han sände svält över landet
och lät dem lida brist på bröd,
17 [b]men han sände en man
framför dem,
Josef som såldes till slav.
18 [c]Man slog hans fötter i bojor
och lade järn om hans hals,
19 [d]tills det han sagt slog in
och Herrens ord
bevisade hans oskuld.
20 [e]Då släpptes han
på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 [f]Han satte honom till herre
över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22 [g]till att binda[h] hans furstar
efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 [i]Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 [j]Herren gjorde sitt folk
mycket fruktsamt,
starkare[k] än deras fiender.
25 [l]Han vände deras hjärtan
till att hata hans folk,
till att handla svekfullt
mot hans tjänare.
26 [m]Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 [n]De gjorde hans tecken[o] bland dem
och under i Hams land.
28 [p]Han sände mörker
och allt blev mörkt,
och de stod inte emot[q] hans ord.
29 [r]Han förvandlade deras vatten
till blod
och lät deras fisk dö.
30 [s]Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 [t]Han befallde,
och det kom flugsvärmar
och mygg
över hela deras rike.
32 [u]Han gjorde regnet till hagel
och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
och fikonträd
och knäckte träden i deras rike.
34 [v]Han befallde,
och det kom gräshoppor
och gräshoppslarver
i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
slukade grödan på marken.
36 [w]Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av all deras livskraft.
37 [x]Så förde han ut dem
med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
skräck för Israel hade fallit
över dem.
39 [y]Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld till att lysa i natten.
40 [z]De bad, och han sände vaktlar
och mättade dem
med bröd från himlen.
41 [aa]Han öppnade klippan
och vattnet flödade,
det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
10 Men hela församlingen ropade att man skulle stena dem. Då visade sig Herrens härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn. 11 Och Herren sade till Mose: ”Hur länge ska detta folk förakta mig? Och hur länge ska de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem? 12 (A) Jag ska slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än dem.”
Mose medlar för folket
13 Mose sade till Herren: ”Egyptierna har ju hört att du med din kraft har fört detta folk ut från dem hit upp, 14 (B) och de har talat om det för dem som bor här i landet. De har hört att du, Herre, är mitt ibland detta folk, att du, Herre, visar dig ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem och att du går framför dem i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten. 15 Om du dödar detta folk, alla på en gång, kommer hednafolken som hört talas om dig att säga: 16 (C) ’Herren lyckades inte föra in detta folk i det land som han med ed hade lovat dem, och därför har han slaktat dem i öknen.’
17 Nej, låt nu Herrens kraft visa sig stor, så som du själv har sagt: 18 (D) Herren är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse men låter ingen bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led. 19 Förlåt nu folkets missgärning efter din stora nåd, så som du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit.”
Herren förlåter och straffar
20 Då sade Herren: ”Jag förlåter dem enligt ditt ord. 21 (E) Men så sant jag lever och så sant Herrens härlighet uppfyller hela jorden: 22 Av alla de män som har sett min härlighet och sett de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som nu tio gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst, 23 (F) av dem ska ingen få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig ska få se det. 24 (G) Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför ska jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar ska ta det i besittning.
Varnande exempel
10 (A) Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.[a] 2 Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.[b] 3 (B) Alla åt de samma andliga mat[c], 4 och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem[d], och den klippan var Kristus.
5 (C) Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. 6 (D) Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. 7 Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.[e] 8 Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen[f]. 9 (E) Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar. 10 Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren.[g] 11 (F) Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.
12 (G) Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse[h] har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation