Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Människans förgänglighet
39 (A) För körledaren, till Jedutun[a]. En psalm av David.
2 (B) Jag sade:
"Jag ska akta mig
för att synda med min tunga,
jag ska sätta lås för min mun
så länge den gudlöse
är framför mig."
3 (C) Jag blev stum och tyst,
jag höll inne även med det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 (D) Mitt hjärta brann inom mig,
medan jag grubblade
brann det som en eld.
Då talade jag
med min tunga:
5 (E) Herre, lär mig förstå mitt slut,
att mina dagar har en gräns,
så att jag inser hur förgänglig
jag är.
6 (F) Som en handsbredd
har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ingenting
inför dig.
Alla människor är bara en vindpust,
hur säkra de än står. Sela
7 (G) Som en skuggbild
vandrar människan omkring,
oroar sig till ingen nytta,
samlar på hög
och vet inte vem som får det.
8 (H) Men vad hoppas jag nu på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Rädda mig från alla mina synder,
låt mig inte bli hånad av dårar.
10 (I) Jag tiger och öppnar inte min mun,
för det är du som har gjort det.
11 Vänd bort din plåga ifrån mig,
jag går under av din hands aga.
12 (J) När du tuktar någon för hans skuld,
förtär du som mal det han har kärt.
Alla människor är bara
en vindpust. Sela
Liknelse om Sidkias förbundsbrott
17 Herrens ord kom till mig:
2 ”Människobarn, ge Israels hus en gåta och tala till dem i en liknelse, och säg: 3 (A) Så säger Herren Gud:
En stor örn med stora vingar
och långa vingpennor
och täckt med brokiga fjädrar
kom till Libanon
och tog bort toppen på cedern.
4 Han bröt av dess översta gren
och förde den
till köpmännens land
och satte den i en handelsstad.
5 Han tog en planta
som växte i landet,
och planterade den i fruktbar jord.
Han förde den till mycket vatten
och satte den som ett pilträd där.
6 Den växte upp och blev en vinstock
med många grenar,
men med låg stam
för att dess rankor
skulle vända sig till honom
och dess rötter vara under honom.
Den blev en vinstock
som bar grenar och sköt skott.
7 Men det fanns också en annan
stor örn med stora vingar
och många fjädrar.
Och se, vinstocken sköt
längtansfullt ut
sina rötter till den.
Och från platsen
där den var planterad
sträckte den sina rankor
mot honom,
för att han skulle vattna den.
8 Den var planterad i god jord
vid mycket vatten,
för att den skulle få grenar
och bära frukt
och bli en utsökt vinstock.
9 Säg: Så säger Herren Gud:
Kan det gå väl
för den vinstocken?
Ska han inte rycka upp rötterna
och riva av frukten,
så att den torkar
och alla de spirande bladen
vissnar?
Det behövs inte stor kraft
eller mycket folk
för att rycka upp den
med rötterna.
10 Visst står den fast planterad,
men kan det sluta väl för den?
När östanvinden når den,
ska den då inte helt torka bort?
På den plats där den vuxit upp
ska den torka bort.”
12 Alla som har syndat utan lag ska också gå under utan lag, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen. 13 (A) Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga.
14 (B) För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15 (C) De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan[a] anklagar eller till och med försvarar dem. 16 (D) Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium jag fått genom Jesus Kristus[b].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation