Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Syndabekännelse och förlåtelse
32 (A) En vishetspsalm[a] av David.
Salig är den som fått
sitt brott förlåtet,
sin synd övertäckt!
2 Salig är den som Herren inte
tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 (B) Så länge jag teg
förtvinade mina ben
och jag stönade dagen lång.
4 (C) Dag och natt var din hand
tung över mig,
min kraft rann bort
som i sommarens torka.[b] Sela
5 (D) Då erkände jag min synd för dig
och dolde inte min skuld.
Jag sade: "Jag vill bekänna
mina brott för Herren" –
då förlät du mig min syndaskuld.
Sela
6 (E) Därför ska alla trogna be till dig
medan du går att finna.
Om väldiga vattenfloder kommer
ska de inte nå dem.
7 (F) Du är mitt beskydd,
du bevarar mig från nöd,
du omger mig
med frälsningens jubel. Sela
14 (A) Den dagen gjorde Herren Josua stor i hela Israels ögon, och de vördade honom så som de hade vördat Mose så länge han levde.
15 Och Herren sade till Josua: 16 ”Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan.” 17 Och Josua befallde prästerna: ”Kom upp ur Jordan.” 18 (B) När då prästerna som bar Herrens förbundsark kom upp ur Jordan, hade deras fötter knappt hunnit upp på torr mark förrän Jordans vatten vände tillbaka till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som förut.
19 Det var på tionde dagen i första månaden[a] som folket steg upp ur Jordan, och de slog läger i Gilgal[b] på gränsen till östra Jerikoområdet. 20 De tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan ställde Josua upp i Gilgal. 21 Han sade till Israels barn: ”När era barn i framtiden frågar sina fäder: Vad betyder dessa stenar? 22 ska ni förklara för dem och säga: Israel gick på torr mark över denna Jordan. 23 (C) Herren er Gud lät vattnet i Jordan torka bort framför er tills ni hade gått över, på samma sätt som Herren er Gud gjorde med Röda havet som han lät torka bort framför oss tills vi hade gått över. 24 Det gjorde han för att alla folk på jorden ska veta hur stark Herrens hand är och för att ni alltid ska frukta Herren er Gud.”
6 (A) Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 7 Vi lever här i tro, utan att se. 8 (B) Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.
9 Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. 10 (C) Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.
Försoningens tjänst
11 (D) Vi vet alltså vad det är att frukta Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. 12 (E) Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. 13 (F) Har vi varit från våra sinnen, så var det för Gud. Är vi sansade och samlade, så är det för er.
14 Kristi kärlek driver oss[a], för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. 15 (G) Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation