Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Döm mig rättvist, Herre,
        jag är oskyldig!
    Jag litar på Herren
        utan att vackla.
^2 (B) Granska mig, Herre,
        och pröva mig,
    rannsaka mina njurar
        och mitt hjärta.
³ Jag har din nåd för ögonen
    och vandrar i din sanning.
^4 (C) Jag sitter inte hos lögnare
    och umgås inte med hycklare,
^5 (D) jag hatar de ondas församling
    och sitter inte hos de gudlösa.

^6 (E) Jag tvår mina händer i oskuld
    och vandrar runt ditt altare, Herre,
^7 (F) för att höja min röst i tacksamhet
    och förkunna alla dina under.
^8 (G) Herre, jag älskar din boning,
    den plats där din härlighet bor.
^9 (H) Ryck inte bort min själ med syndare
    eller mitt liv med de blodtörstiga,
^10 (I) de som har ondska^[a] i sina händer
    och högra handen full av mutor.

¹¹ Jag är oskyldig, befria mig
    och förbarma dig över mig!
^12 (J) Min fot står på säker mark.
    I församlingarna
        ska jag prisa Herren.

^3 (D) Låt dagen då jag föddes
        bli utplånad,
    och natten som sade:
        ”En pojke är född.”
⁴ Låt den dagen vändas i mörker,
    må Gud i höjden
        inte fråga efter den
    och inget dagsljus lysa över den.
⁵ Låt mörker och dödsskugga
        återkräva den
    och molnen sänka sig
        över den.
    Låt mörker slå den med skräck
        under dagen.
⁶ Låt den natten gripas
        av tjockaste mörker,
    låt den inte räknas
        bland årets dagar
    eller få rum i månadernas krets.
⁷ Ja, låt den natten bli ofruktsam,
    låt inget jubel höras under den.
^8 (E) Låt dem som besvärjer dagar
        förbanna den,
    de som kan mana fram^[f] Leviatan^[g].
⁹ Låt dess stjärnor förmörkas
        innan dagen gryr,
    låt den förgäves vänta efter ljus,
        låt den aldrig få se
            gryningens strålar,
¹⁰ för den stängde inte dörrarna
        till min moders liv
    och dolde inte olyckan
        för mina ögon.

^11 (F) Varför fick jag inte dö vid födseln,
    förgås när jag kom
        ur min moders liv?
¹² Varför fanns knän
        som tog emot mig,
    varför bröst där jag fick dia?
¹³ Då hade jag legat i ro,
        jag hade sovit och vilat
¹⁴ tillsammans med kungar
        och jordens rådsherrar
    som byggde sig palatslika gravar,
¹⁵ eller med furstar som ägde guld
    och fyllde sina hus med silver.
^16 (G) Eller varför blev jag inte nergrävd
    som ett dödfött foster,
        som ett barn
            som aldrig såg ljuset?

^17 (H) Där rasar inte de gudlösa längre,
    där vilar de som uttömt sin kraft.
¹⁸ Där har alla fångar fått ro,
    de hör inte slavdrivarens röst.
¹⁹ Små och stora är där lika,
    och slaven är fri från sin herre.

²⁰ Varför ges ljus åt den olycklige
    och liv åt plågade själar,
^21 (I) som längtar efter döden
        utan att den kommer
    och söker den mer än någon skatt,
²² som gläds i jubel och fröjdar sig
    när de finner sin grav?
^23 (J) Varför ges liv
        åt en man vars väg är dold,
    åt den som är instängd av Gud?
^24 (K) Suckar har blivit mitt dagliga bröd,
    mina sorgerop strömmar
        som vatten,
²⁵ för det jag var rädd för
        har drabbat mig,
    det jag fasade för kommer över mig.
^26 (L) Jag får ingen rast,
        ingen ro, ingen vila,
    ångest kommer över mig.