Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herren beskyddar sitt folk
125 [a]En pilgrimssång.
De som förtröstar på Herren
är som Sions berg.
Det rubbas inte,
det står fast för evigt.
2 [b]Jerusalem omges av berg,
och Herren omger sitt folk
från nu och till evig tid.
3 [c]Ondskans spira[d] ska inte vila
över de rättfärdigas arvslott,
för att de rättfärdiga
inte ska sträcka sina händer
efter orätt.
4 Herre, gör gott mot de goda,
mot dem som har ärliga hjärtan!
5 [e]Men dem som viker av
på krokiga vägar
ska Herren föra bort
tillsammans med förbrytare.
Frid över Israel!
Visheten berättar om sig själv
8 (A) Hör, visheten ropar
och förståndet höjer sin röst!
2 Hon står uppe på höjderna,
vid vägen där stigarna möts.
3 Vid portarna in till staden,
vid ingångarna höjer hon sitt rop:
4 Till er, ni män, ropar jag,
min röst går ut
till människors barn.
5 (B) Ni som är okunniga,
lär er klokhet!
Ni dårar, lär er förstånd!
6 Lyssna, för jag talar
om ädla ting[a],
från mina läppar kommer
det som är rätt.
7 (C) Ja, min mun talar sanning,
mina läppar avskyr gudlöshet.
8 (D) Min muns alla ord är rättfärdiga,
i dem finns inget falskt
eller förvridet.
9 Allihop är rätta för den förståndige
och raka för dem
som har funnit kunskap.
10 (E) Ta emot min förmaning
hellre än silver
och kunskap hellre än rent guld,
11 (F) för visheten är bättre än pärlor,
inga skatter kan jämföras
med henne.
12 Jag, visheten, bor hos klokheten,
jag har kunskap
och gott omdöme.
13 (G) Att vörda Herren
är att hata det onda.
Högfärd, högmod,
ond väg och falsk mun,
det hatar jag.
14 Hos mig finns råd och insikt[b].
Jag är förstånd,
hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar
och stiftar furstar rätta lagar.
16 Genom mig styr härskare
och hövdingar,
alla domare på jorden[c].
17 (H) Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig
ska finna mig.
18 (I) Rikedom och ära finns hos mig,
bestående[d] skatter
och rättfärdighet.
19 (J) Min frukt är bättre än guld,
än finaste guld,
min skörd är bättre än utvalt silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,
mitt på det rättas stigar,
21 för att ge rikedom i arv
åt dem som älskar mig
och fylla deras förråd.
22 Herren hade[e] mig
vid begynnelsen av sin väg,
före sina gärningar i urtiden.
23 Av evighet är jag insatt,
från begynnelsen,
innan jorden fanns.
24 Innan djupen blev till föddes jag,
innan källorna flödade av vatten.
25 Innan bergen grundades,
innan höjderna fanns föddes jag,
26 innan han gjort land och fält
och jordens första stoft.
27 När han beredde himlen
var jag där,
när han välvde ett valv[f]
över djupen,
28 när han fäste skyarna där uppe
och djupets källor bröt fram
med kraft,
29 (K) när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade
där han befallt,
när han lade jordens grund,
30 då var jag verksam[g]
vid hans sida.
Jag var hans glädje dag efter dag,
ständigt jublande[h] inför honom.
31 Jag jublade över hela hans värld
och hade min glädje
hos människors barn.
En kanaaneisk kvinnas tro
21 (A) Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området runt Tyrus och Sidon. 22 Då kom en kanaaneisk[a] kvinna från den trakten och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." 23 Men han svarade henne inte med ett ord.
Då gick hans lärjungar fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon går ju bakom oss och ropar." 24 (B) Han svarade: "Jag är inte sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus." 25 Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" 26 Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 27 Hon sade: "Jo, Herre, för också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." 28 (C) Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det ska ske för dig som du vill." Och från den stunden var hennes dotter botad.
Jesus botar sjuka
29 (D) Jesus gick därifrån och vandrade längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. 30 (E) Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, halta[b], stumma och många andra som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. 31 Och folket förundrades när de såg stumma tala, halta bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation