Old/New Testament

Avia besegrar Jerobeam

(1 Kung 15:1-7)

13 Under kung Jerobeams artonde regeringsår blev Avia kung över Juda. ² Han regerade i Jerusalem i tre år. Hans mor hette Mikaja och var dotter till Uriel från Giva.^[a]

Det var krig mellan Avia och Jerobeam. ³ Avia gick in i striden med en här av tappra krigare, 400 000 utvalda män, medan Jerobeam ställde upp mot honom med 800 000 utvalda män, tappra krigare. ⁴ Avia steg upp på Semarajimberget i Efraims bergsbygd och sa: ”Hör på mig, Jerobeam och alla israeliter!

⁵ Vet ni inte att Herren, Israels Gud, har gett David kungamakten över Israel för evigt, åt honom och hans ättlingar, genom ett saltförbund^[b]? ⁶ Jerobeam, Nevats son, en tjänare till Davids son Salomo, gjorde uppror mot sin herre. ⁷ Löst folk förenade sig med honom, onda män, och utmanade Salomos son Rehabeam, när han var ung och oerfaren och inte kunde stå emot dem.

⁸ Och nu tror ni att ni ska kunna stå emot Herrens kungarike som tillhör Davids söner. Ni är en stor armé och har med er guldkalvarna som Jerobeam har gjort till era gudar. ⁹ Har ni inte fördrivit alla Herrens präster, Arons söner, och leviter och skaffat egna präster i stället, som folk i andra länder gör? Vem som helst som kommer med en ungtjur och sju baggar får bli invigd till präst åt dessa som inte är några gudar!

¹⁰ Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. Vi har präster som tjänar Herren, Arons söner, och leviter som assisterar dem. ¹¹ De bär fram brännoffer till Herren varje morgon och kväll, bränner välluktande rökelse, och de placerar skådebröden på bordet av rent guld. De tänder lamporna i det gyllene lampstället varje kväll. Vi är noga med att följa de föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett oss, men ni har övergett honom. ¹² Se, Gud är med oss! Han är vår ledare. Hans präster blåser i sina trumpeter till strid mot er. Ni Israels män, strid inte mot Herren, era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas!”

¹³ Jerobeam hade låtit en styrka omringa dem och lägga sig i bakhåll för att anfalla dem bakifrån. Han hade Juda framför sig och bakhållet bakom dem. ¹⁴ När judéerna vände sig om och såg att de anfölls både bakifrån och framifrån, ropade de till Herren, prästerna blåste i sina trumpeter ¹⁵ och judéerna gav upp ett härskri. När de skrek, lät Gud Jerobeam och hela Israel bli slagna av Avia och Juda. ¹⁶ Israeliterna flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand. ¹⁷ Avia och hans trupper orsakade dem stora förluster, och 500 000 av Israels soldater stupade.

¹⁸ Israeliterna blev vid detta tillfälle kuvade, och judéerna var starka eftersom de litade på Herren, sina fäders Gud. ¹⁹ Avia förföljde Jerobeam och intog från honom städerna Betel, Jeshana och Efron med deras kringliggande orter. ²⁰ Jerobeam lyckades inte under Avias livstid få tillbaka sin makt, och slutligen slog Herren honom så att han dog.

²¹ Avia blev allt mäktigare. Han tog sig 14 hustrur och fick 22 söner och 16 döttrar.

²² Avias historia i övrigt, allt han gjorde och talade, finns nedtecknat i profeten Iddos tilläggsskrift.

Asa regerar i Juda

(14:2—16:14)

(1 Kung 15:8-12)

14 Avia dog och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom, och det var fred i landet under tio år. ² Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. ³ Han avskaffade de främmande gudarnas altaren och offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ned asherapålarna. ⁴ Han befallde Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att lyda lagen och buden. ⁵ Han avskaffade offerplatserna och rökelsealtarna från alla städer i Juda. Riket hade lugn och ro under honom. ⁶ Han byggde befästa städer i Juda, då det var lugn och ro i landet. Ingen förde krig mot honom under dessa år, eftersom Herren hade gett honom ro.

⁷ Han talade till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och förse dem med murar och torn, portar och bommar. Landet är fortfarande vårt, eftersom vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor”. De byggde och hade framgång.

⁸ Asa hade en armé som bestod av 300 000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut, och 280 000 man från Benjamin, beväpnade med små sköldar och bågar. Alla dessa var tappra kämpar. ⁹ Kushiten Serach tågade ut mot dem med en ^[c] armé på 1 000 000 man. Han hade också 300 stridsvagnar. Han kom så långt som till Maresha. ¹⁰ Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas^[d] dal nära Maresha.

¹¹ Asa ropade till Herren, sin Gud: ”Herre, det finns ingen annan än du som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage! Hjälp oss, Herre, vår Gud, för vi förlitar oss på dig! I ditt namn har vi gått till anfall mot denna väldiga armé. Herre, vår Gud, låt ingen människa stå dig emot!”^[e]

¹² Då slog Herren ner kushiterna inför Asa och Juda, och kushiterna flydde. ¹³ Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar, och så många kushiter föll att de inte kunde återhämta sig. De blev tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Judas armé förde med sig ett stort byte. ¹⁴ De intog också alla städerna runt Gerar, eftersom en skräck från Herren hade kommit över dem. De plundrade alla dessa städer, där det fanns gott om byte.

¹⁵ De angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de vände tillbaka till Jerusalem.

Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja

(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Luk 7:37-39)

12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. ² Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.

³ Då tog Maria en flaska^[a] välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.

⁴ Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: ⁵ ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?”^{[b] 6} Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.

⁷ Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. ⁸ De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.”

⁹ När en stor mängd judar fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom och också för att se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. ¹⁰ Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, ¹¹ eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Matt 21:4-9; Mark 11:7-10; Luk 19:35-38)

¹² Nästa dag fick en stor folkmassa som kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem, ¹³ och de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom. De ropade:

¹⁴ Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den, som det står skrivet:

¹⁶ Lärjungarna förstod först inte detta. Men när Jesus hade förhärligats, kom de ihåg att så som det stod skrivet om honom, så hade det gjorts med honom.

¹⁷ Alla de som hade varit med när Jesus kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. ¹⁸ Därför var det så många som gick ut för att möta honom, när de hörde att han hade gjort detta tecken.

¹⁹ Men fariseerna sa till varandra: ”Ni ser att ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!”

Jesus förklarar varför han måste dö

²⁰ Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. ²¹ De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” ²² Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.

²³ Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. ²⁴ Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. ²⁵ Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.

²⁶ Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader.