Old/New Testament
David förbereder tempelbygget
22 Sedan sa David: ”Här ska Herren Guds hus och altaret för Israels brännoffer stå!”
2 David gav befallning om att alla främlingar som bodde i Israel skulle sammankallas. Han utsåg bland dem stenarbetare för att hugga ut stenblock till bygget av Guds hus. 3 David skaffade fram stora mängder av järn för att tillverka spikarna för dörrarna i portarna och till deras förstärkningar och så mycket koppar att man inte ens kunde väga den. 4 Och männen från Tyros och Sidon förde med sig ett oräkneligt antal cederstockar till David.
5 ”Min son Salomo är ung och oerfaren”, sa David, ”och Herrens hus måste få en enastående utformning, så att det blir berömt och ryktbart över hela världen. Därför ska jag redan nu börja med planeringen.”
David gjorde omfattande förberedelser före sin död. 6 Han kallade till sig sin son Salomo och gav honom i uppdrag att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud.
7 David talade till Salomo: ”Min son, jag ville bygga ett tempel åt Herrens, min Guds namn, 8 men Herrens ord kom till mig: ’Du har utgjutit mycket blod och fört många krig. Du ska inte bygga något tempel för mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden inför mig. 9 Men du ska få en son, och han ska vara en fridens man, och jag ska låta honom få fred med sina fiender runt omkring. Hans namn ska vara Salomo[a], och jag ska ge Israel frid och ro under hans regering. 10 Han ska bygga ett hus åt mitt namn, han ska vara min son och jag hans far, och jag ska befästa hans kungatron för Israel för alltid.’
11 Min son, må nu Herren vara med dig och göra dig framgångsrik, så att du kan bygga ett hus åt Herren, din Gud, så som han har sagt om dig. 12 Må Herren ge dig vishet och förstånd, så att du, när han sätter dig som härskare över Israel, kan hålla Herrens, din Guds lag. 13 Du kommer att lyckas, om du noga följer alla de bud och förordningar som Herren gav Israel genom Mose. Var frimodig och stark, frukta inte och var inte modlös!
14 Med stor möda har jag samlat in till Herrens hus 3 500 ton guld och 35 000 ton silver[b], så mycket järn och koppar att de inte kunnat vägas, och dessutom trävirke och sten. Mer kan du själv lägga till. 15 Det finns gott om stenhuggare, murare, snickare och alla slags hantverkare 16 i guld och silver, koppar och järn. Sätt nu igång arbetet, och må Herren vara med dig!”
17 Sedan gav David alla Israels ledare order om att bistå Salomo i arbetet: 18 ”Herren, er Gud, är med er. Han har låtit er få fred på alla sidor. Han har överlämnat landets invånare åt mig och lagt landet under Herren och hans folk. 19 Sök nu Herren, er Gud, av hela ert hjärta och med hela er själ. Börja med att bygga Herren Guds helgedom, så kan ni föra in Herrens förbundsark och de heliga kärlen för gudstjänsten i det hus som byggs åt Herrens namn.”
Leviterna tilldelas uppgifter
23 När David blev gammal och mätt av år, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel. 2 Han sammankallade alla Israels ledare, präster och leviter. 3 Alla leviterna från trettio års ålder och uppåt räknades och de manliga var sammanlagt 38 000.
4 Av dem skulle 24 000 leda arbetet vid Herrens hus och 6 000 vara tjänstemän och domare, 5 4 000 dörrvaktare, och 4 000 lovsjunga Herren med de instrument som David[c] låtit tillverka för lovsången.
6 Sedan delade David upp dem i avdelningar efter Levis söner Gershom, Kehat och Merari.
7 Till Gershoms släkt hörde Ladan och Shimi.
8 Ladans söner var Jechiel, den förste, Setam och Joel, alltså tre.
9 Shimis[d] söner Shelomot, Hasiel och Haran, alltså tre. Dessa var Ladans familjeöverhuvuden.
10 Shimis söner var Jachat, Sisa, Jeush och Beria. Dessa var alltså Shimis fyra söner.
11 Jachat var överhuvudet och Sisa den andre, men Jeush och Beria hade inte många söner och räknades därför som en enda familj, en avdelning.
12 Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, alltså fyra.
13 Amrams söner var Aron och Mose. Aron och hans söner avskildes för all framtid till uppgiften att inviga det högheliga, offra åt Herren, tjäna honom och att välsigna i hans namn för all framtid.
14 Gudsmannen Moses söner räknades till Levis stam. 15 Moses söner var Gershom och Elieser. 16 Gershom hade sonen Shuvael, som var överhuvud, 17 Elieser hade en son, Rechavja, som var överhuvud, Elieser hade inga andra söner, men Rechavja hade många.
18 Jishar hade sonen Shelomot, som var överhuvud.
19 Hebrons söner var Jeria, överhuvud, Amarja den andre, Jachasiel, den tredje och Jekamam, den fjärde.
20 Ussiels söner var Mika, överhuvudet, och Jishia, den andre.
21 Meraris söner var Machli och Mushi. Machlis söner var Elasar och Kish.
22 Elasar dog utan att ha fått några söner, endast döttrar, och de gifte sig med sina kusiner, Kishs söner.
23 Mushis söner var Machli, Eder och Jeremot, alltså tre.
24 Dessa var Levis ättlingar, efter deras familjer, med deras familjeöverhuvuden, så som de registrerades, varje person och namn för sig, de som var tjugo år gamla eller äldre och som gjorde tjänst i Herrens hus. 25 David hade sagt: ”Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han kommer alltid att bo i Jerusalem. 26 Nu behöver inte längre leviterna bära boningen och dess tillbehör från plats till plats.” 27 Enligt Davids sista anvisningar skulle de leviter räknas som var minst tjugo år gamla.
28 Leviternas uppgift var att assistera Arons ättlingar i tjänsten i Herrens hus. De skötte om förgårdarna och kamrarna, reningen av alla heliga föremål och tjänstgjorde i Guds hus. 29 De svarade för skådebröden, mjölet till matoffren och det osyrade brödet och bakning och tillredning samt alla vikter och mått. 30 Varje morgon och kväll stod de och prisade och lovade Herren. 31 De assisterade vid alla brännoffren åt Herren, på sabbaten, vid nymånadsfester och högtider, och tjänade inför Herren i det antal och som det var föreskrivet att de alltid skulle tjäna inför Herren. 32 Leviterna skötte på detta sätt sina uppgifter i uppenbarelsetältet och i templet och hjälpte prästerna, Arons ättlingar, i tjänsten i Herrens hus.
Prästerna delas i grupper
24 Arons ättlingar delades in i följande avdelningar: Arons söner Nadav och Avihu, Elasar och Itamar.
2 Nadav och Avihu dog före sin far och efterlämnade inte några barn, så Elasar och Itamar tjänstgjorde som präster. 3 David indelade, tillsammans med Sadok, av Elasars släkt, och Achimelek, av Itamars släkt, Arons ättlingar i olika avdelningar för den tjänstgöring de skulle utföra. 4 Det fanns fler överhuvuden bland Elasars ättlingar än Itamars, så de delades upp i sexton familjeöverhuvuden och Itamars i åtta.
5 De indelades genom lottdragning för de båda släkterna, eftersom det fanns heliga ledare och ledare för tjänsten åt Gud både bland Elasars och Itamars ättlingar.
6 Leviten Shemaja, Netanels son, tjänstgjorde som sekreterare och skrev ner dem i närvaro av kungen, prästen Sadok, Achimelek, Evjatars son, och överhuvudena för prästernas och leviternas familjer. Lotterna drogs varannan gång för en familj från Elasars släkt och varannan för en familj från Itamars.
7 Den första lotten föll på Jojariv,
den andra på Jedaja,
8 den tredje på Harim,
den fjärde på Seorim,
9 den femte på Malkia,
den sjätte på Mijamin,
10 den sjunde på Hackos,
den åttonde på Avia,
11 den nionde på Jeshua,
den tionde på Shekanja,
12 den elfte på Eljashiv,
den tolfte på Jakim,
13 den trettonde på Huppa,
den fjortonde på Jeshevav,
14 den femtonde på Bilga,
den sextonde på Immer,
15 den sjuttonde på Hesir,
den artonde på Happisses,
16 den nittonde på Petachja,
den tjugonde på Hesekiel,
17 den tjugoförsta på Jakin,
den tjugoandra på Gamul,
18 den tjugotredje på Delaja
och den tjugofjärde på Maasja.
19 Detta var hur de skulle vara indelade när de inträdde för tjänst i Herrens hus, som det var dem föreskrivet genom deras förfader Aron, efter den befallning Herren, Israels Gud, hade gett honom.
Andra ättlingar till Levi
20 Andra ättlingar till Levi var:
av Amrams ättlingar Shuvael, av Shuvaels ättlingar Jechdeja,
21 av Rechavja, dvs. av hans ättlingar, var Jishia den förste,
22 av Jishars släkt Shelomot, och av Shelomots ättlingar Jachat,
23 Hebrons ättlingar var Jeria, sedan Amarja, den andre, Jachasiel, den tredje, och Jekamam, den fjärde.
24 Ussiels son var Mika, och bland Mikas ättlingar var Shamir,
25 Mikas bror Jishia, och bland Jishias ättlingar Sakarja.
26 Meraris ättlingar var Machli och Mushi. Jaasias son var Beno.
27 Meraris söner genom Jaasia var Shoham, Sackur och Ivri.
28 Machlis ättling var Elasar, som inte hade några söner.
29 Kishs son var Jerachmeel.
30 Mushis söner Machli, Eder och Jerimot.
Alla dessa var ättlingar till Levi, efter deras familjer. 31 Även dessa kastade lott, precis som deras släktingar av Arons ätt, i närvaro av kung David, Sadok, Achimelek samt överhuvudena för prästernas och leviternas familjer, de äldsta likväl som de yngsta.
28 Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp[a] Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är[b] och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Fader har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” 30 När Jesus sa detta, var det många som började tro på honom.
Abrahams barn eller djävulens?
31 Jesus sa då till de judar som trodde på honom: ”Om ni håller er till mina ord, är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.”
33 Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi ska bli fria?”
34 Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. 35 En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. 36 Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har nått in i er. 38 Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”
39 ”Vi har Abraham till far”, svarade de då.
Jesus sa: ”Om ni var Abrahams barn skulle ni göra vad Abraham gjorde.[c] 40 Men nu försöker ni istället döda mig, mannen som har talat till er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41 Ni gör vad er far gjorde.”
De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår far är Gud själv.”
42 Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. 44 Ni är barn till djävulen, och ni vill göra det som er far vill. Han var en mördare från början och har aldrig hållit sig till något som är sant, för i honom finns inget sant. När han ljuger talar han sitt eget språk, för han är en lögnare och far till alla lögner. 45 Men jag talar sanning, och därför tror ni inte på mig. 46 Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning? 47 Men den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”
Jesus och Abraham
48 Judarna svarade: ”Du är inget annat än en samarier[d] som är besatt av en ond ande!”
49 Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Fader, men ni hånar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker, och det är han som dömer. 51 Ja, sannerligen säger jag er: den som håller mitt ord ska aldrig i evighet dö.”
52 Då sa judarna: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Abraham dog, så också profeterna. Och så säger du att den som håller ditt ord aldrig i evighet ska dö! 53 Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Han dog, så också profeterna. Vem tror du att du är?” 54 Då svarade Jesus: ”Om jag förhärligar mig själv, så betyder min härlighet ingenting. Men det är min Fader som förhärligar mig, han som ni påstår är er Gud. 55 Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. 56 Er far Abraham gladde sig åt att få se min dag. Och han fick se den och blev glad.”
57 Judarna sa: ”Du är inte ens femtio år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”
58 Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är[e] – redan innan Abraham ens var född.”
59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.