Old/New Testament

David prisar Herren

16 Guds ark fördes in i tältet som David hade rest, och de bar fram brännoffer och gemenskapsoffer till Gud.

² När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i Herrens namn, ³ och sedan gav han var och en av israeliterna, både män och kvinnor, en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.

⁴ Han utsåg några leviter att tjänstgöra framför Herrens ark; de skulle åkalla, prisa och lova Herren, Israels Gud.

⁵ Asaf blev ledare, Sakarja den andre, och sedan Jeiel^[a], Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel. De spelade lyra och harpa, Asaf slog på cymbalerna ⁶ och prästerna Benaja och Jachasiel blåste ständigt på sina trumpeter framför Guds förbundsark.

David lovprisar Herren

(Ps 105:1-15; 96:1-13; 106:1; 106:47-48)

⁷ Den dagen uppdrog David för första gången Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren:

Och allt folket sa: ”Amen!” och prisade Herren.

³⁷ David lämnade Asaf och hans bröder i ständig tjänst inför Herrens förbundsark, enligt föreskrifterna för varje dag, ³⁸ liksom Oved-Edom och hans 68 medhjälpare. Oved-Edom, Jedutuns son, var dörrvaktare tillsammans med Hosa.

³⁹ Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lämnade David kvar vid Herrens boning på offerhöjden i Givon, ⁴⁰ för att de alltid skulle bära fram brännoffer inför Herren på brännofferaltaret varje morgon och kväll, i enlighet med den lag som Herren hade gett Israel. ⁴¹ Med dem var också Heman, Jedutun och andra utvalda, som var utsedda att prisa Herren, för hans nåd varar för evigt. ⁴² Heman och Jedutun var ansvariga för musiken med trumpet och cymbal och andra instrument till gudstjänstssången. Jedutuns söner var dörrvaktare.

⁴³ Sedan återvände folket hem, var och en till sitt, och David återvände för att välsigna sin familj.

Guds löften till David

(2 Sam 7:1-17)

17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Herrens förbundsark får stå i ett tält!” ² ”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.”

³ Men samma natt kom Guds ord till Natan:

⁴ ”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger Herren: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. ⁵ Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. ⁶ Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare^[f], de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’

⁷ Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. ⁸ Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. ⁹ Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare ¹⁰ på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.

Jag förkunnar nu att Herren ska bygga ett hus åt dig. ¹¹ När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling^[g], en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. ¹² Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. ¹³ Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. ¹⁴ Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”

¹⁵ Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David böjer sig för Herrens vilja

(2 Sam 7:18-29)

¹⁶ Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

”Herre Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁷ Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o Herre, Gud^[h]!

¹⁸ Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. ¹⁹ Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting.

²⁰ Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. ²¹ Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? ²² Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²³ Herre, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. ²⁴ Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas Herre är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.

²⁵ Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. ²⁶ För du, Herre, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. ²⁷ Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, Herre, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”

Davids erövringar

(2 Sam 8:1-14)

David besegrar många fiender

18 Efter en tid besegrade David filistéerna, underkuvade dem och intog Gat med dess kringliggande städer från dem.

² Han besegrade också moabiterna och tvingade folket att underordna sig och betala skatt.

³ Han besegrade också kung Hadadeser i Sova ända bort till Hamat, när Hadadeser stod i begrepp att stärka sin kontroll över floden Eufrat. ⁴ David tillfångatog 1 000 av hans vagnar med 7 000 soldater i vagnar och 20 000 fotsoldater. Han skar av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.

⁵ När araméerna kom från Damaskus till kung Hadadesers hjälp, slog David ner och dödade 22 000 av dem. ⁶ Han förlade garnisoner bland araméerna i Damaskus och tvingade dem att underordna sig och betala skatt. Herren lät David vinna seger vart han än drog ut.

⁷ De guldsköldar som tillhörde kung Hadadesers officerare tog David med sig till Jerusalem. ⁸ Han tog också stora mängder koppar från Hadadesers städer Tivchat och Kun. Salomo använde den sedan till att göra kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.

⁹ När kung Tou från Hamat hörde att David hade besegrat Sovas kung Hadadesers armé, ¹⁰ skickade han sin son Hadoram för att hälsa på och gratulera David till segern över Hadadeser, som hade fört krig mot Tou. Hadoram förde med sig gåvor av guld, silver och koppar.

¹¹ Kung David helgade dem åt Herren, precis som det silver och guld han tagit från de besegrade folken: araméerna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna.

¹² Avishaj, Serujas son, dödade 18 000 edoméer i Saltdalen. ¹³ Han förlade trupper i Edom, och edoméerna blev underordnade David. Herren gav David seger var han än drog fram.

¹⁴ David regerade över hela Israel och sörjde för lag och rätt för hela sitt folk. ¹⁵ Joav, Serujas son, var överbefälhavare för hären. Joshafat, Achiluds son, var kansler. ¹⁶ Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Shavsha var kungens sekreterare. ¹⁷ Benaja, Jojadas son, var chef för keretéerna och peletéerna, och Davids söner var de främsta männen vid kungens sida.

²⁸ Då ropade Jesus där han stod och undervisade i templet: ”Så ni känner mig och vet varifrån jag kommer! Ändå har jag inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, en som ni inte känner. ²⁹ Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig.”

³⁰ De ville då gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. ³¹ Men många bland folket började tro på honom, och de sa: ”När Messias än kommer kan han väl inte göra fler tecken än denne man har gjort.”

³² När fariseerna fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa honom. ³³ Jesus sa: ”Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig. ³⁴ Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma.”

³⁵ Då sa judarna till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han gå till dem som bor kringspridda bland greker? Ska han undervisa greker? ³⁶ Vad menar han när han säger: ’Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma’?”

³⁷ På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, stod Jesus upp och ropade: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick! ³⁸ Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet^[a].” ³⁹ Med detta menade han Anden, som de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.

⁴⁰ När folket hörde honom säga detta, sa några av dem: ”Han måste vara profeten.^[b]” ⁴¹ Andra sa: ”Han är Messias.” Ytterligare några: ”Nej. Messias ska väl inte komma från Galileen! ⁴² Står det inte i Skriften att Messias ska vara av Davids släkt och komma från Betlehem, småstaden där David bodde?”^{[c] 43} Människorna hade alltså delade meningar om honom. ⁴⁴ Några ville också arrestera honom, men ingen rörde honom.

⁴⁵ Tempelvakterna, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände nu till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför tog ni inte med honom hit?”

⁴⁶ Men vakterna svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han!”

⁴⁷ ”Har ni också blivit vilseledda?” frågade fariseerna. ⁴⁸ ”Finns det någon i rådet eller någon farisé som tror på honom? ⁴⁹ Men folkhopen här vet inget om lagen^[d], och de är förbannade.”

⁵⁰ Då sa Nikodemos, den medlem i rådet som tidigare hade sökt upp Jesus: ⁵¹ ”Är det förenligt med vår lag att förklara någon skyldig innan man har hållit rättegång och hört vad han gör?”

⁵² De svarade: ”Är du också från Galileen? Läs i Skriften så får du se att ingen profet kommer från Galileen.”

Kvinnan som varit otrogen

[⁵³ Sedan gick alla hem var och en till sitt.