Old/New Testament
Joachas regerar i Israel
13 I Joashs, Achasjas sons, tjugotredje regeringsår över Juda blev Jehus son Joachas kung över Israel i Samaria och regerade sedan i sjutton år. 2 Men Joachas gjorde det som var ont i Herrens ögon och begick Jerobeams, Nevats sons, synder, som han hade förlett Israel till att begå och vände sig inte bort från dem. 3 Herren greps därför av vrede mot Israel, och han överlämnade dem åt kung Hasael i Aram och dennes son Ben-Hadad. 4 Men Joachas vädjade till Herren, och Herren hörde honom när han såg hur kungen i Aram förtryckte Israel. 5 Herren sände en räddare, och Israel lyckades ta sig ur araméernas grepp och fick sedan leva i sina hem som förut. 6 Men de vände sig inte bort från de synder som Jerobeams ätt hade förlett Israel till att begå utan fortsatte med dem. Också asherapålen fick stå kvar i Samaria.
7 Slutligen reducerades Joachas armé till 50 ryttare, 10 vagnar och 10 000 fotsoldater. Kungen i Aram hade lyckats utplåna de övriga styrkorna och gjort dem lika damm på en tröskplats.
8 Joachas historia i övrigt, allt han gjorde, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
Joash regerar i Israel
9 Joachas dog och gick till vila hos sina förfäder. Han begravdes i Samaria, och hans son Joash blev kung efter honom. 10 Under Juda kung Joashs trettiosjunde regeringsår blev Joash, Joachas son, kung i Israel och regerade i Samaria i sexton år. 11 Men han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vände sig inte bort från Jerobeams, Nevats sons, synder, som han förlett Israel till att begå. Han fortsatte på samma sätt.
12 Joashs historia i övrigt, vad han gjorde, och hans krig mot Amasja i Juda, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
13 Joash dog och gick till vila hos sina förfäder. Jerobeam efterträdde honom. Han begravdes i Samaria bland Israels kungar.
Elishas sista profetia och en uppståndelse
14 När Elisha låg sjuk i den sjukdom som sedan blev hans död, besökte Israels kung Joash honom och grät över honom: ”Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!” sa han.
15 ”Skaffa fram en båge och några pilar”, bad Elisha då honom. Han gjorde så. 16 Elisha sa till Israels kung: ”Ta bågen i din hand!” När han tog den, lade Elisha sina händer på kungens. 17 ”Öppna nu det östra fönstret!” sa Elisha, och Joash gjorde som han sa. ”Skjut nu!” befallde han och medan han sköt, tillade Elisha: ”Detta är Herrens räddningspil mot Aram. Du ska nämligen slå araméerna vid Afek och utplåna dem.” 18 Sedan sa han: ”Ta nu pilarna”, och när han tog dem, sa han till Israels kung: ”Slå dem mot golvet!”
Kungen slog dem mot golvet tre gånger. 19 Gudsmannen blev arg på honom och utbrast: ”Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, för då skulle du ha slagit Aram fullständigt. Nu kommer du bara att slå dem tre gånger.” 20 Efter denna händelse dog Elisha och begravdes.
På den tiden brukade rövarband från Moab tränga in i landet varje vår. 21 En gång när några män höll på att begrava en man, fick de syn på ett rövarband. Då slängde de den döda kroppen i Elishas grav och gick därifrån. Så snart kroppen kom i beröring med Elishas ben, fick den döde mannen liv igen och reste sig upp.
Uppfyllelse av Elishas profetia
22 Kung Hasael av Aram hade förtryckt Israel under hela kung Joachas regering. 23 Men Herren var barmhärtig mot dem och hade medlidande med dem för det förbunds skull som han slutit med Abraham, Isak och Jakob. Han ville inte utplåna dem eller driva bort dem ur sin åsyn.
24 Men så dog kung Hasael av Aram, och hans son Ben-Hadad blev kung efter honom. 25 Och Joash, Joachas son, återerövrade de städer som hans far Joachas hade förlorat till Ben-Hadad i ett krig. Tre gånger slog Joash Ben-Hadad och tog så tillbaka de israelitiska städerna.
Amasja regerar i Juda
(2 Krön 25:1—26:2)
14 Under det andra året av kung Joashs, Joachas sons, regering över Israel, började kung Amasja att regera i Juda. 2 Amasja var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, även om han inte var som sin förfader David, men han gjorde i allt som sin far Joash. 4 Ändå lät han inte riva ner offerplatserna, utan folket fortsatte att offra och tända rökelse där.
5 När hans kungamakt var säkrad, avrättade han de män som mördat hans far kungen. 6 Men han dödade inte deras barn, utan handlade i enlighet med Herrens befallning i Moses lagbok: ”Föräldrarna får inte dödas för sina barns synder, och barn ska inte dödas för synder som deras föräldrar har begått. Var och en ska dö för sitt eget brott.”
7 Amasja slog en gång 10 000 edoméer i Saltdalen. Han intog också Sela och gav det namnet Jokteel, som det kallas än i dag.
8 Vid ett annat tillfälle skickade han sändebud till Israels kung Joash, Joachas son och Jehus sonson, och utmanade honom: ”Kom, låt oss mötas öga mot öga!”
9 Israels kung Joash skickade detta svar till Juda kung Amasja: ”En törnbuske på Libanon sände bud till en ceder på Libanon: ’Ge din dotter till hustru åt min son!’ Men ett vilddjur på Libanon kom och trampade ner busken. 10 Du har erövrat Edom, du är högmodig. Var nöjd med den ära du vunnit och stanna hemma. Varför söka efter olycka och riskera att du går under och Juda med dig?”
11 Men Amasja ville inte lyssna. Då attackerade Israels kung Joash, och han och Juda kung Amasja möttes öga mot öga vid Bet Shemesh i Juda. 12 Juda blev besegrat av Israel, och var och en flydde hem till sig. 13 Israels kung Joash tog Juda kung Amasja, son till Joash, son till Achasja, till fånga vid Bet Shemesh och marscherade sedan till Jerusalem. Där rev han ner tvåhundra meter av stadsmuren från Efraimsporten till Hörnporten. 14 Kung Joash lade beslag på allt guld och silver i Herrens hus liksom alla skatter från kungapalatset. Han tog också gisslan och återvände sedan till Samaria.
15 Joashs historia i övrigt, vad han gjorde, och hans krig med kung Amasja i Juda, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
16 När Joash dog och gick till vila hos sina förfäder begravdes han i Samaria bland de andra kungarna i Israel, och hans son Jerobeam blev kung efter honom.
17 Men Juda kung Amasja, Joashs son, överlevde kung Joash av Israel, Joachas son, med femton år. 18 Amasjas historia i övrigt är nedtecknad i Juda kungars krönika.
19 Det anstiftades en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de skickade dit män efter honom och dödade honom. 20 De hämtade honom sedan med häst tillbaka till Jerusalem och begravde honom bland hans förfäder i Davids stad.
21 Allt folket tog Asarja, då sexton år gammal, och gjorde honom till kung efter hans far Amasja. 22 Efter sin fars död, byggde han upp Elat och återlämnade det till Juda.
Jerobeam II regerar i Israel
23 Under Amasjas, Joashs sons, femtonde regeringsår i Juda, blev Jerobeam, Joashs son, kung i Israel. Jerobeam regerade i Samaria i fyrtioett år. 24 Men han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vände sig inte bort från Jerobeams, Nevats sons, synder som han hade förlett Israel till att begå. 25 Jerobeam vann tillbaka de områden som Israel förlorat mellan Levo-Hamat och Döda havet, precis som Herren, Israels Gud, hade förutsagt genom Jona, Amittajs son, profeten från Gat Hachefer.
26 Herren såg att Israel var i mycket svår nöd, slavar såväl som fria, och att inte någon kom till deras undsättning. 27 Han hade inte heller sagt att han skulle utplåna Israels namn från jorden, och därför räddade han dem genom Jerobeam, Joashs son.
28 Jerobeams historia i övrigt, allt han gjorde och lyckades med, alla hans krig och hur han återtog Damaskus och Hamat, som tidigare tillhört Juda, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
29 När Jerobeam dött och gått till vila hos sina förfäder, kungarna i Israel, blev hans son Sakarja kung efter honom.
Jesus förvandlar vatten till vin
2 På tredje dagen[a] hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesus mor var där. 2 Jesus och hans lärjungar var också inbjudna dit. 3 Vinet tog slut, och Jesus mor sa då till honom: ”De har inget vin.”
4 ”Lämna mig ifred, kvinna”, svarade han. ”Min stund har inte kommit än.”
5 Men hans mor sa till tjänarna: ”Gör precis som han säger.”
6 Där fanns sex stora stenkrukor för de judiska reningsceremonierna. Krukorna rymde omkring hundra liter var. 7 Jesus sa nu till dem: ”Fyll krukorna med vatten”, och när alla krukorna var helt fulla, 8 sa han: ”Ös upp och ge det till bröllopsvärden.” Och de gjorde så.
9 Värden smakade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom – bara tjänarna som hade öst upp vattnet kände till det – kallade han på brudgummen och sa: 10 ”Alla bjuder ju först på det utsökta vinet och på sämre vin när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det bästa till sist!”
11 Genom detta sitt första tecken i Kana i Galileen visade Jesus sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
12 Därefter gick Jesus ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där under några dagar.
Jesus rensar templet
(Matt 21:12-13; Mark 11:15-17; Luk 19:45-46)
13 När påskhögtiden[b] närmade sig gick Jesus till Jerusalem. 14 I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och dem som satt och växlade pengar.[c] 15 Jesus gjorde sig en piska av några repstumpar och drev ut allihop från tempelområdet tillsammans med fåren och oxarna. Han slog ut myntväxlarnas pengar och välte deras bord, 16 och till dem som sålde duvor sa han: ”Ta bort allt detta härifrån! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats!”
17 Då kom hans lärjungar ihåg att det stod skrivet: ”Min iver för ditt tempel förtär mig.”[d]
18 Men judarna sa till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, när du nu gör så här?”
19 Jesus svarade: ”Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det igen på tre dagar.”
20 Judarna sa: ”Detta tempelbygge har pågått i fyrtiosex år, och du menar att du kan resa upp det på tre dagar!” 21 Men det tempel Jesus talade om var hans egen kropp. 22 När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på det ord Jesus själv hade talat.
23 Tack vare de tecken han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden började många tro på hans namn. 24 Men Jesus litade inte på någon, för han kände alla. 25 Han behövde inte någons vittnesbörd om människan, för han visste vad som fanns i människan.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.