Old/New Testament
Hirams skickliga hantverk
(1 Kung 7:23-40)
4 Han gjorde sedan ett kopparaltare som var 10 meter långt, 10 meter brett och 5 meter högt. 2 Han gjorde Havet av gjutgods, runt, 5 meter i diameter och hälften så högt, med en omkrets på 15 meter. 3 Runt kanten, nertill, fanns ett mönster av oxar, tio på varje halvmeter, i två rader. De var gjutna i samma stycke som själva Havet. 4 Havet stod på tolv oxar. Tre av dem var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet vilade på dem, och deras bakdelar var vända inåt. 5 Havet var en handsbredd tjockt, och kanten var formad som i en skål, så att den liknade en utslagen lilja. Det rymde 90 000 liter[a].
6 Han lät också göra tio vattenfat och ställde fem på den högra sidan och fem på den vänstra. De skulle användas till tvättning, och i dem skulle man skölja det som hörde till brännoffren. Prästerna skulle tvätta sig i Havet.
7 Sedan gjorde han enligt föreskrifterna tio lampställ av guld, som han placerade i templet, fem till höger och fem till vänster. 8 Han gjorde tio bord och ställde fem till höger och fem till vänster. Han gjorde också 100 skålar av rent guld.
9 Därefter gjorde han prästernas gård och den stora förgården med dess dörrar. Dörrarna belade han med koppar. 10 Havet ställde han på högra sidan, åt sydost. 11 Hiram gjorde också grytorna, skovlarna och offerskålarna.
Han fullbordade det arbete som han fått i uppdrag att göra åt kung Salomo i Guds hus:
12 De två pelarna,
de skålliknande pelarhuvudena,
de två flätverken som dekorationer på pelarhuvudena,
13 400 granatäpplen till de båda flätverken, två rader granatäpplen för varje flätverk, som dekorerade de skålformade pelarhuvudena,
14 de tio ställen med tio fat,
15 Havet och de tolv oxarna under det,
16 grytorna, skovlarna och skålarna med alla tillhörande föremål.
Mäster Hiram tillverkade alla föremålen åt kung Salomo till Herrens hus i polerad koppar. 17 Kungen lät gjuta dem i lerformar på Jordanslätten mellan Suckot och Saretan. 18 Salomo gjorde så mycket av alla dessa ting att vikten av koppar inte kunde fastställas.
19 Salomo gjorde alla föremålen i Guds hus,
det gyllene altaret och borden för skådebröden,
20 lampställen med sina lampor av rent guld, som skulle tändas framför det inre rummet enligt föreskrifterna,
21 blomsterdekorationerna, lamporna och tängerna av guld, ja, av renaste guld,
22 vidare knivarna, skålarna, pannorna och fyrfaten av rent guld, liksom dörrarna till templet, de inre dörrarna till det allra heligaste, och till templets huvudingång. Allt detta gjordes alltså av guld.
5 När allt arbete Salomo gjorde för Herrens hus var klart, förde han in det som blivit helgat åt Herren av hans far David: silvret och guldet och alla kärlen, och lade dem i skattkammaren i Guds hus.
Salomo inviger templet
Arken förs till templet
(1 Kung 8:1-13)
2 Därefter kallade Salomo samman alla äldste i Israel, alla stamhövdingar och överhuvuden för de israelitiska familjerna till Jerusalem, för att hämta Herrens ark från Sion, Davids stad. 3 Alla israeliterna samlades hos kungen för högtiden i sjunde månaden.
4 När alla Israels äldste hade kommit, lyfte leviterna arken. 5 De bar upp arken och uppenbarelsetältet samt alla de heliga föremålen som fanns i det. De levitiska prästerna hämtade dem dit. 6 Kung Salomo och hela Israels menighet som var samlad hos honom stod framför arken. De offrade får och boskap i en sådan mängd att de inte kunde räknas.
7 Prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i det inre rummet av templet, det allra heligaste, under kerubernas vingar, 8 som var utbredda över platsen där arken stod, så att den och dess bärstänger täcktes av keruberna. 9 Stängerna var så långa att deras ändar kunde ses från det heliga, framför koret, men inte utifrån. De finns där än idag.
10 Ingenting annat fanns i arken förutom de två stentavlorna, som Mose lade ner i den vid Horeb, när Herren hade ingått förbundet med Israels folk efter uttåget ur Egypten.
11 Prästerna lämnade helgedomen. Alla prästerna hade renat sig, oberoende av avdelning. 12 Alla de levitiska sångarna, Asaf, Heman och Jedutun och deras söner och släktingar, var klädda i fint linne och stod på östra sidan om altaret med cymbaler, harpor och lyror, tillsammans med 120 präster som blåste i trumpeter, 13 och tillsammans stämde trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt upp i lovprisning och tacksägelse till Herren. När trumpeterna, cymbalerna och de övriga instrumenten ljöd, prisade man Herren:
”Han är god.
Hans nåd varar i evighet.”
Då fylldes huset, Herrens hus, av ett moln, 14 så att prästerna inte kunde fortsätta sin tjänstgöring. Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.
Salomo välsignar folket
(1 Kung 8:14-21)
6 Salomo sa då:
”Herren har sagt att han ska bo i dunklet,
2 men jag har gjort ett magnifikt tempel åt dig,
och en plats, där du kan bo i evighet.”
3 Sedan vände kungen sig till hela Israels församling och välsignade dem, medan de stod upp.
4 Han sa:
”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som nu med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David när han sa: 5 ’Jag har aldrig, sedan jag förde mitt folk ut ur Egypten, valt någon stad bland Israels stammar för att bygga ett hus för mitt namn. Jag har inte heller utvalt någon att vara furste över mitt folk Israel. 6 Men nu har jag valt Jerusalem för att mitt namn ska vara där och David till att härska över mitt folk Israel.’
7 Min far David tänkte bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds namn, 8 men Herren sa till honom: ’Din tanke att bygga ett hus åt mitt namn var god, 9 men du är inte den som ska bygga det, utan din son, som föds åt dig, är den som ska bygga det huset åt mitt namn.’ 10 Herren har gjort vad han lovade. Jag har efterträtt min far David och sitter nu på Israels tron, som Herren har lovat, och jag har byggt templet åt Herrens, Israels Guds, namn 11 och gjort i ordning en plats där för arken med förbundet som Herren slutit med israeliterna.”
Salomos invigningsbön
(1 Kung 8:22-53)
12 Och inför hela Israels församling stod sedan Salomo framför Herrens altare och sträckte ut sina händer. 13 Han hade gjort en plattform av koppar och ställt den mitt på förgården; den var 2,5 meter lång, 2,5 meter bred och 1,5 meter hög. Salomo steg upp på plattformen, böjde knä inför de församlade israeliterna och sträckte ut sina händer mot himlen.
14 Han sa:
”Herre, Israels Gud, det finns ingen annan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden! Du håller förbundet och visar nåd mot dina tjänare när de helhjärtat vandrar dina vägar. 15 Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David; vad du med din mun lovat har du idag med din hand fullbordat.
16 Herre, Israels Gud, uppfyll nu också det löfte du gav din tjänare, min far David, när du sa: ’Det ska aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron, om bara dina efterkommande är vaksamma och lever efter min lag så som du har gjort.’ 17 Ja, Herre, Israels Gud, låt ditt löfte till din tjänare David gå i uppfyllelse!
18 Men skulle Gud vilja bo på jorden tillsammans med människor? När inte ens himlen, himlarnas himmel, kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt! 19 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och vädjan, Herre, min Gud! Lyssna på det rop och den bön jag, din tjänare, ber inför dig! 20 Låt din blick vaka över detta tempel dag och natt, över denna plats, där du har sagt att ditt namn ska vara! Hör den bön jag, din tjänare, ber till dig, vänd mot denna plats! 21 Hör din tjänares och ditt folk Israels böner, när de ber vända mot denna plats! Ja, från den plats där du bor, från himlen, och när du hör, förlåt!
22 När någon har begått ett brott mot en annan och blir ålagd en ed och kommer och svär den inför ditt altare i detta tempel, 23 lyssna då från himlen och agera, skaffa rätt åt dina tjänare. Straffa den skyldige och låt honom få vad han förtjänar, men frikänn den oskyldige och återupprätta honom i rättfärdighet.
24 Om ditt folk Israel blir slaget av en fiende, därför att det har syndat mot dig, och om folket sedan vänder om och bekänner ditt namn och ber och vädjar inför dig om nåd i detta tempel, 25 lyssna då till dem från himlen och förlåt ditt folk Israel deras synder och för dem tillbaka till det land som du gav dem och deras förfäder.
26 När himlen stängs, så att det inte regnar på grund av att de har syndat mot dig, och om de då ber, vända mot denna plats, och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du har straffat dem, 27 lyssna då i himlen och förlåt dina tjänares, ditt folk Israels synd. Lär dem den rätta vägen som de ska vandra, och sänd regn över det land som du har gett åt ditt folk.
28 Om det blir hungersnöd eller epidemier i landet, om det är mjöldagg och mögel som härjar säden, eller gräshoppor och gräsmaskar, eller fiender belägrar deras städer, ja, vilken sjukdom eller plåga det än kommer, 29 och vilken bön eller vädjan någon av ditt folk Israel än uppsänder – var och en känner bäst sin egen plåga och smärta – och sträcker ut sina händer mot detta hus, 30 hör det då från himlen, där du bor. Förlåt, och ge var och en vad han förtjänar, för du känner hans innersta, ja, endast du känner människornas innersta. 31 Då ska de frukta dig och vandra dina vägar så länge de lever i det land du gav våra förfäder.
32 Om en främling, som inte tillhör ditt folk Israel, kommer från ett avlägset land, för ditt stora namns, din mäktiga hands och din utsträckta arms skull, och de kommer och ber vända mot detta tempel, 33 hör då från himlen, där du bor, och gör vad främlingen begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och inse att detta tempel, som jag har byggt, är kallat efter ditt namn.
34 Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sina fiender och de ber till dig, vända mot denna stad, som du har utvalt, och mot detta tempel som jag har byggt åt ditt namn, 35 hör då i himlen deras böner och vädjan och skaffa dem rätt.
36 Om de syndar mot dig, för det finns ingen människa som inte syndar, och du blir vred på dem och överlämnar dem åt fienden och de förs bort i fångenskap till ett annat land, nära eller fjärran, 37 och om de där i sitt fångenskapsland vänder om, åter vädjar till dig om nåd i sitt fångenskapsland och säger: Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda, 38 och om de då, där i sitt fångenskapsland, vänder om till dig helhjärtat och med uppriktigt sinne och ber, vända mot sitt land som du gav deras förfäder och mot den stad som du har utvalt och det tempel som jag har byggt åt ditt namn, 39 hör då från himlen, där du bor, deras bön och vädjan, och skaffa dem rätt! Förlåt ditt folk som har syndat mot dig!
40 Min Gud, låt dina ögon se och dina öron höra alla böner som bes på denna plats!
41 Herre, Gud, res dig och gå till din viloplats,
du och din makts ark!
Låt dina präster, Herre Gud, få vara klädda i räddning,
och låt dina fromma få glädjas över din godhet!
42 Herre Gud, förkasta inte din smorde.
Tänk på din nåd gentemot din tjänare David!”
24 Då omringade judarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, så säg det öppet.”
25 Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De gärningar jag gör i min Faders namn vittnar om mig. 26 Men ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får. 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28 Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig i evighet gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig. 29 Min Fader har gett dem till mig, och han är större än någon annan. Därför kan ingen ta dem ifrån min Faders hand. 30 Jag och Fadern är ett.”
31 Då tog judarna än en gång upp stenar för att kasta på honom. 32 Men Jesus sa till dem: ”Jag har låtit er se många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?”
33 Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en människa, gör dig själv till Gud.”
34 Då sa Jesus: ”Står det inte i er egen lag att Gud sa: ’Jag säger att ni är gudar[a]’? 35 Man kallar alltså dem som fick ta emot Guds ord för gudar, och Skriften kan inte göras om intet. 36 Hur kan ni säga om honom som Fadern har helgat och sänt till världen att det är hädelse när jag säger: ’Jag är Guds Son’? 37 Om jag inte gör min Faders gärningar, då behöver ni inte tro på mig. 38 Men om jag gör dem, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni veta och inse att Fadern är i mig och jag i honom.”
39 De försökte då gripa honom igen, men han kom undan. 40 Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där. 41 Det var många som kom till honom. Och de sa: ”Johannes gjorde inga tecken, men allt han sa om Jesus var sant.” 42 Många började där tro på honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.