Old/New Testament

Drottningen av Saba på besök

(2 Krön 9:1-12)

10 När drottningen av Saba hörde ryktet om Salomo och Herrens namn, kom hon för att pröva honom med svåra frågor. ² Hon kom till Jerusalem med en mycket stor karavan av kameler, lastade med kryddor, guld i stor mängd och ädelstenar. Hon kom till Salomo och talade med honom om allt hon hade i tankarna. ³ Salomo gav henne svar på alla hennes frågor. Ingenting var för svårt för kungen att förklara. ⁴ När drottningen av Saba såg all Salomos vishet och palatset han byggt, ⁵ rätterna på hans bord, hovmännen som satt där, tjänarna i sina dräkter och munskänkarna som passade upp, när hon såg brännoffren han bar fram i Herrens hus, blev hon andlös av förundran.

⁶ Hon sa till kungen: ”Allt jag har hört om dig och din vishet i mitt eget land är alltså sant! ⁷ Jag kunde inte tro det man berättade förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte berättat hälften för mig! Din vishet och din rikedom överträffar allt jag hört. ⁸ Lyckliga är dina män^[a] och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och lyssna till din vishet! ⁹ Välsignad vare Herren, din Gud, som har funnit behag i dig och satt dig på Israels tron! I sin eviga kärlek till Israel har Herren satt dig till dess kung för att du ska sörja för lag och rättfärdighet.”

¹⁰ Hon gav kungen över fyra ton guld och stora mängder av olika slags kryddor och dyrbara ädelstenar. Så mycket kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo har aldrig förts in i landet sedan dess.

¹¹ När också kung Hirams fartyg anlände med guld från Ofir, förde de även med sig stora mängder almugträ^[b] och ädelstenar. ¹² Kungen använde almugträet till inredningen i Herrens hus och kungapalatset och till att bygga harpor och lyror för sångarna. Så mycket almugträ har varken förr eller senare funnits i landet.

¹³ Kung Salomo gav drottningen av Saba allt hon önskade sig och bad om, förutom allt som han av kunglig frikostighet skänkte henne. Sedan återvände hon med sina tjänare tillbaka till sitt land.

Salomos oerhörda rikedom

(2 Krön 1:14-17; 9:13-28)

¹⁴ Vikten av det guld Salomo fick varje år var över 23 ton^[c], ¹⁵ förutom det som handelsmän och affärsmän kom med, liksom kungarna i Arabien och ståthållarna i landet. ¹⁶ Kung Salomo lät göra 200 stora sköldar av uthamrat guld, var och en på 600 siklar^{[d] 17} och 300 mindre sköldar av uthamrat guld till en vikt av tre minor^[e] guld vardera. Dessa placerade han i Libanonskogshuset.

¹⁸ Kungen gjorde också en stor tron av elfenben och belade den med fint guld. ¹⁹ Den hade sex trappsteg, och ett ryggstöd som var avrundat upptill. På bägge sidorna av sätet fanns armstöd, och vid vart och ett av dem stod ett lejon. ²⁰ Tolv lejon stod också på de sex trappstegen, ett i varje ände. Något sådant hade aldrig gjorts i något annat kungarike.

²¹ Alla kung Salomos dryckeskärl och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Silvret betraktades inte på Salomos tid som värt någonting.

²² Kungen hade fartyg som seglade till Tarshish med Hirams fartyg, och återvände vart tredje år med guld, silver, elfenben, apor och påfåglar^[f].

²³ Kung Salomo var rikare och visare än någon annan kung på jorden. ²⁴ Från hela världen kom människor för att lyssna till hans gudagivna vishet. ²⁵ Var och en av dem gav honom årligen gåvor, föremål av silver och guld, kläder, vapen, kryddor, hästar och mulåsnor.

²⁶ Salomo samlade också vagnar och hästar. Han hade 1 400 vagnar och 12 000 hästar, dels i vagnstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. ²⁷ Silvret var tack vare Salomo lika vanligt i Jerusalem som sten och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ²⁸ Salomos hästar köptes i Egypten och Kuve^[g]. Kungens uppköpare importerade dem från Kuve. ²⁹ Varje vagn som de importerade från Egypten kostade 600 siklar silver och en häst 150 siklar. De exporterade dem också till hettiternas och araméernas kungar.

Salomos hustrur förleder honom

11 Kung Salomo älskade många utländska kvinnor vid sidan om faraos dotter, kvinnor från Moab, Ammon, Edom och Sidon och från hettiterna. ² De var folk om vilka Herren hade sagt till israeliterna: ”Ni ska inte beblanda er med dessa folk, eftersom de förleder er, så att ni fäster er vid deras avgudar.” Ändå höll sig Salomo till dem i kärlek. ³ Han hade 700 hustrur av kunglig härkomst och 300 bihustrur. De förledde honom ⁴ och när han började bli äldre, fick de honom att tillbe andra gudar. Han höll sig inte längre helhjärtat till Herren, sin Gud, som hans far David hade gjort. ⁵ Salomo tillbad Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas vidrige gud. ⁶ Alltså gjorde Salomo det som var ont i Herrens ögon och han följde inte Herren i allt som hans far David hade gjort. ⁷ Han byggde till och med en offerplats på berget öster om Jerusalem åt Kemosh, moabiternas vidrighet, en annan åt Molok^[h], ammoniternas vidrighet, ⁸ och likadant för alla sina utländska hustrur som tände rökelse och offrade till sina gudar.

⁹ Herren blev mycket vred på Salomo för att han hade avfallit från Herren, Israels Gud, som två gånger hade uppenbarat sig för honom ¹⁰ och varnat honom för att tillbe andra gudar. Men Salomo hade inte rättat sig efter Herrens befallning ¹¹ och därför sa Herren till honom: ”Eftersom det förhåller sig så här med dig och du har inte hållit mitt förbund och inte heller levt efter mina lagar, ska jag ta riket från dig och ge det åt en av dina tjänare. ¹² Men för din far Davids skull ska jag inte göra det medan du lever. Jag ska ta riket från din son, ¹³ men inte hela. För min tjänare Davids skull och för min utvalda stad Jerusalems skull ska han få behålla en av stammarna.”

Salomos fiender

¹⁴ Herren såg till att Salomo fick en motståndare i edoméen Hadad som tillhörde den edomitiska kungafamiljen.

¹⁵ Tidigare när David hade stridit mot Edom, hade Joav, överbefälhavaren för hans här, dragit upp för att begrava dem som dött och han hade då tagit livet av alla män i Edom. ¹⁶ Joav och israeliterna stannade sex månader för att utplåna alla män i Edom. ¹⁷ Men Hadad som bara var en pojke flydde till Egypten tillsammans med några edoméer som varit hans fars tjänare. ¹⁸ De begav sig från Midjan till Paran där de tog med sig ytterligare några män och gick till Egypten. Där tog farao, kungen av Egypten, emot dem och gav Hadad ett hus med mark och även underhåll.

¹⁹ Farao såg med stor välvilja på Hadad och gav honom en syster till drottning Tachpenes som hustru. ²⁰ Tachpenes syster födde åt honom en son, Genuvat, som Tachpenes lät växa upp i faraos palats tillsammans med faraos egna söner. ²¹ Men när Hadad i Egypten fick höra att både David^[i] och överbefälhavaren Joav var döda, bad han farao om tillåtelse att få vända tillbaka till sitt eget land.

²² Farao frågade honom: ”Vad är det du saknar här, eftersom du vill tillbaka hem?” ”Ingenting, men jag vill ändå resa hem igen”, svarade han.

²³ Ännu en av Salomos fiender som Gud lät resa upp var Reson, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadeser, kungen i Sova. ²⁴ Reson hade blivit ledare för ett gäng banditer efter att David slog ner dem^[j]. De drog iväg och bosatte sig i Damaskus och tog kontrollen över staden. ²⁵ Under hela Salomos livstid var Reson Israels fiende och utgjorde ytterligare ett problem för honom vid sidan av Hadad. Reson härskade i Aram och var alltså Israels fiende.

²⁶ En annan upprorsmakare var Salomos tjänare, Nevats son, Jerobeam från Sereda i Efraim. Hans mor hette Serua och var änka. ²⁷ Detta är bakgrunden till hans uppror mot kungen: Salomo höll på att bygga upp Millo och reparerade murarna i sin far Davids stad. ²⁸ Jerobeam var en duktig arbetare och när Salomo upptäckte hur bra denne unge man arbetade, gjorde han honom ansvarig för det arbete som Josefs stam skulle utföra.

²⁹ En dag när Jerobeam var på väg från Jerusalem, träffade han profeten Achia från Shilo som var klädd i en alldeles ny mantel. De två var ensamma på fältet. ³⁰ Achia tog då sin mantel och rev den i tolv delar ³¹ och sa till Jerobeam: ”Ta tio av de här bitarna, för Herren, Israels Gud, säger: ’Jag ska ta kungariket ur Salomos hand och ge dig tio av stammarna. ³² Men jag ska lämna kvar en stam åt honom för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt bland alla Israels stammar. ³³ De har övergett mig och börjat tillbe Astarte, sidoniernas gudinna, Kemosh, Moabs gud, och Milkom, ammoniternas gud. De har inte vandrat på mina vägar och inte gjort vad som är rätt inför mig. De har inte följt mina lagar och föreskrifter så som hans far David gjorde.

³⁴ Men jag ska inte ta hela riket från Salomo nu. För min tjänare Davids skull, honom som jag utvalde därför att han höll mina bud och lagar, ska jag låta Salomo regera under resten av sitt liv. ³⁵ Men jag ska ta riket från hans son och ge dig tio stammar. ³⁶ Hans son ska få behålla en stam, så att min tjänares Davids lampa kan fortsätta att brinna inför mig i Jerusalem, den stad som jag har utvalt åt mitt namn. ³⁷ Jag ska låta dig regera över allt du önskar; du ska bli kung över Israel. ³⁸ Om du lyder vad jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör vad som är rätt inför mig och håller mina stadgar och bud som min tjänare David gjorde, då ska jag vara med dig och jag ska bygga åt dig ett kungahus som består så som jag byggde åt David och jag ska ge Israel åt dig. ³⁹ Jag ska förödmjuka Davids ättlingar, dock inte för alltid.’ ”

⁴⁰ Salomo försökte döda Jerobeam, men han flydde till Shishak, kungen i Egypten. Där stannade Jerobeam tills Salomo var död.

Salomo dör

(2 Krön 9:29-31)

⁴¹ Salomos historia i övrigt, vad han gjorde och hans visdom finns nedtecknat i Salomos krönika.

⁴² Salomo regerade över hela Israel i Jerusalem i fyrtio år. ⁴³ Sedan dog han och gick till vila hos sina fäder och begravdes i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.

²⁰ Men den dag ni ser Jerusalem omringat av arméer, då vet ni att stadens undergång är nära. ²¹ Då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. De som är i staden måste lämna den, och ingen som är ute på landet får gå in i staden. ²² Då har tiden kommit för straffet, och allt som står skrivet ska gå i uppfyllelse. ²³ Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! Det ska bli stor nöd i landet och vrede ska drabba folket. ²⁴ Många ska brutalt dödas med svärd och föras bort som fångar till alla de andra folken. Jerusalem ska trampas av främmande folk, tills deras tider är fullbordade.

När Jesus kommer tillbaka

(Matt 24:23-35; Mark 13:21-31)

²⁵ Sedan ska tecken visa sig i solen, månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och förvirring inför havets och vågornas dån. ²⁶ Människor ska gå under av skräck inför det som ska drabba världen, för himlens krafter skakas.^{[a] 27} Då ska man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.^{[b] 28} Men när ni ser allt detta hända, räta på er och fatta mod, för då är er befrielse nära.”

Liknelsen om fikonträdet

²⁹ Sedan berättade Jesus en liknelse för dem: ”Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst. ³⁰ Då bladen börjar knoppas, vet ni att sommaren snart är här. ³¹ På samma sätt vet ni att Guds rike snart är här, när ni ser allt detta hända.

³² Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.^{[c] 33} Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.

Var beredda

(Matt 24:36-51; Mark 13:32-37)

³⁴ Var på er vakt, så att era hjärtan inte förslöas av festande och supande, eller av vardagliga bekymmer. Annars överraskas ni av den dagen ³⁵ som av en snara. Den ska komma över alla som bor på hela jorden. ³⁶ Håll er ständigt vakna! Be att ni ska få kraft att fly undan det som väntar, så att ni kan stå inför Människosonen.”

³⁷ På dagarna var Jesus i templet och undervisade, men varje kväll gick han ut till det berg som kallades Olivberget och övernattade där. ³⁸ Folkmassorna samlades redan tidigt på morgonen för att höra honom i templet.