Old/New Testament

Salomos regering

(1:1—9:31)

Salomo ber Gud om vishet

(1 Kung 3:4-15)

1 Salomo, Davids son, hade nu etablerat sin kungamakt, och Herren, hans Gud, var med honom och gjorde honom mycket mäktig.

² Salomo talade till hela Israel, till både högre och lägre officerare, alla domare och alla ledare i Israel, familjeöverhuvuden. ³ Salomo och hela församlingen gick till offerplatsen i Givon, där Guds uppenbarelsetält var, som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. ⁴ Men Guds ark hade David flyttat från Kirjat-Jearim till den plats han hade ställt i ordning åt den; han hade satt upp ett tält åt den i Jerusalem. ⁵ Men kopparaltaret, som Besalel, Uris son och Hurs sonson, hade gjort, stod framför Herrens boning i Givon. Nu uppsökte Salomo och de församlade det. ⁶ Salomo gick upp till kopparaltaret inför Herren i uppenbarelsetältet och offrade 1 000 brännoffer på det.

⁷ Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det!”

⁸ Salomo svarade Gud: ”Du har visat stor nåd mot min far David och gjort mig till kung efter honom. ⁹ Herre Gud, uppfyll nu ditt löfte till min far David, för du har gjort mig till kung över ett folk som är lika talrikt som stoftet på jorden. ¹⁰ Ge mig nu vishet och kunskap, så att jag kan leda detta folk, för vem kan styra ditt folk som är så stort?”

¹¹ Gud svarade Salomo: ”Därför att din största önskan var detta, och därför att du inte bad om rikedom, välfärd och ära eller dina fienders liv, och inte heller ett långt liv, utan om vishet och kunskap för att kunna leda mitt folk, som jag har gjort dig till kung över –  ¹² därför ska jag ge dig vishet och kunskap. Jag ska också ge dig mer rikedom, välfärd och ära än någon kung någonsin haft före dig eller någonsin kommer att ha.”

¹³ Sedan begav sig Salomo till Jerusalem från offerplatsen i Givon, från uppenbarelsetältet, och han regerade över Israel.

Salomos oerhörda rikedom

(1 Kung 10:26-29; 2 Krön 9:25-28)

¹⁴ Salomo samlade också vagnar och hästar. Han hade 1 400 vagnar och 12 000 hästar, dels i vagnstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. ¹⁵ Silvret och guldet var tack vare Salomo lika vanligt i Jerusalem som sten, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ¹⁶ Salomos hästar köptes i Egypten^[a] och Kuve. Kungens uppköpare importerade dem från Kuve. ¹⁷ Varje vagn som de importerade från Egypten kostade 600 siklar silver och en häst 150 siklar^[b]. De exporterade dem också till hettiternas och araméernas kungar.

Salomo bygger templet

Salomo planerar tempelbygget

(1 Kung 5:1-18)

2 Salomo planerade nu att bygga ett tempel åt Herren och ett kungapalats åt sig själv. ² Han kallade in 70 000 bärare, 80 000 stenhuggare i bergen och 3 600 förmän.

³ Salomo sände detta meddelande till kung Hiram i Tyros:

”Gör som du gjorde mot min far David när du sände cederträ till honom så att han kunde bygga ett palats åt sig att bo i. ⁴ Jag vill nu bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn och helga det åt honom. Där ska man tända välluktande rökelse inför honom, placera skådebröden och bära fram brännoffer varje morgon och kväll, på sabbaterna och vid nymånadsfester och högtider som är föreskrivna av Herren, vår Gud. För så ska det för alltid vara i Israel. ⁵ Det tempel jag ska bygga kommer att vara stort, för vår Gud är större än alla andra gudar. ⁶ Men vem kan bygga ett hus åt honom, när inte ens himlen, himlarnas himmel, kan rymma honom? Och vem är då jag att jag skulle kunna bygga ett hus åt honom, annat än för att tända offereld inför honom?

⁷ Skicka mig därför en kunnig man som kan arbeta i guld, silver, koppar och järn, samt i purpurrött, karminrött och blått garn och snida och gravera. Han ska arbeta tillsammans med de yrkesmän som finns i Juda och Jerusalem och som min far David utsåg.

⁸ Sänd mig också cederträ, cypressträ och almugträ^[c] från Libanons skogar, för jag vet att dina män är skickliga i att hugga timmer på Libanon. Mina män ska tillsammans med dina ⁹ förse mig med en stor mängd timmer, för det hus jag ska bygga ska bli stort och magnifikt. ¹⁰ Jag ger männen som hugger timret 20 000 säckar^[d] tröskat vete, 20 000 säckar korn, 600 kubik^[e] vin och 600 kubik olja.”

¹¹ Kung Hiram av Tyros svarade i ett brev till kung Salomo:

”Det är för att Herren älskar sitt folk som han har gjort dig till dess kung.”

¹² Hiram fortsatte:

”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som skapade himmel och jord och som har gett David en sådan vis, klok och förståndig son att bygga ett hus åt Herren och ett kungapalats åt sig själv. ¹³ Jag ska nu sända dig mäster^[f] Hiram, en skicklig yrkesman. ¹⁴ Han är son till en danitisk kvinna och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, koppar och järn, sten och trä, purpurrött, blått och fint lingarn. Han är en skicklig gravör och kan förverkliga vilket konstverk som helst som åläggs honom. Han kommer att arbeta tillsammans med dina yrkesmän och dem som utsågs av min herre David, din far.

¹⁵ Sänd nu, min herre, vetet, kornet, oljan och vinet du nämnde, till dina tjänare, ¹⁶ så ska vi på Libanons berg hugga allt det timmer du behöver och föra det till dig på flottar över havet till Jafo. Därifrån kan du sedan frakta det upp till Jerusalem.”

¹⁷ Salomo företog en folkräkning av alla främlingar i Israel, efter den som hans far David hade gjort, och de var 153 600. ¹⁸ Han utsåg 70 000 av dessa till bärare, 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till förmän som skulle hålla folket i arbete.

Templet börjar byggas

(1 Kung 6:1-38)

3 Så började Salomo bygga Herrens hus på Moria berg i Jerusalem, där Herren visat sig för hans far, kung David, på den plats som David gjort i ordning på jevusén Ornans tröskplats. ² Han började bygga på den andra dagen^[g] i andra månaden av sitt fjärde regeringsår.

³ När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att den blev 30 meter lång och 10 meter bred. ⁴ Portalen, som låg framför templet, var 10 meter bred, liksom själva templet, och höjden var 10 meter^[h]. Han belade insidan med rent guld.

⁵ Det stora rummet klädde han med panel av cypressträ, som han klädde med rent guld och prydde med palmer och kedjor. ⁶ Han smyckade huset ytterligare med dyrbara stenar. Guldet som han använde kom från Parvajim. ⁷ Han belade templets väggar, bjälkar, dörrar och trösklar med guld och graverade keruber på väggarna.

⁸ Han gjorde också det allra heligaste. Dess bredd motsvarade templets, och det var 10 meter långt och 10 meter brett. Han belade det med 21 ton^[i] finaste guld. ⁹ Guldet till spikarna vägde 600 gram. De övre rummen belade han också med guld. ¹⁰ Inne i det allra heligaste gjorde Salomo två skulpturer, två keruber, belagda med guld. ¹¹ Den sammanlagda längden på kerubernas vingar var 10 meter. Den ena kerubens ena vinge, som var 2,5 meter lång, rörde vid tempelväggen, och dess andra vinge, också 2,5 meter, rörde vid den andra kerubens vinge. ¹² Den andra kerubens ena vinge, som också var 2,5 meter lång, rörde vid tempelväggen, och dess andra vinge, även den 2,5 meter, rörde vid den första kerubens vinge. ¹³ Dessa kerubers vingar bredde alltså ut sig 10 meter. De stod på sina fötter med ansiktena mot det yttre rummet. ¹⁴ Framför ingången till det allra heligaste gjorde han ett förhänge av blått, purpurrött, karminrött och vitt lingarn, som han smyckade med keruber.

¹⁵ Därefter gjorde Salomo två pelare, sjutton och en halv meter höga, och varje kapitäl upptill var 2,5 meter högt. ¹⁶ Han gjorde också kedjor till koret^[j] och satte dem högst upp på pelarna med 100 granatäpplen fästa vid kedjorna. ¹⁷ Han placerade pelarna framför templet, en till höger och en till vänster. Den till höger kallade han Jakin, och den till vänster Boas.

Liknelsen om fåren och den gode herden

10 Ja, sannerligen säger jag er: den som inte går in genom grinden till fårfållan utan istället tar sig in en annan väg, han är en tjuv och en brottsling. ² Herden går in genom grinden. ³ Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får med deras namn och leder dem ut. ⁴ När han har släppt ut fåren går han framför dem, och de följer honom, för de känner igen hans röst. ⁵ De följer aldrig en främling, utan springer bort från honom, eftersom de inte känner igen hans röst.”

⁶ Jesus berättade den här bilden för dem, men de förstod inte vad han menade. ⁷ Jesus sa: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är grinden in till fåren. ⁸ Alla som har kommit före mig är tjuvar och brottslingar, men fåren lyssnade inte till dem. ⁹ Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska gå in och ut och hitta bete. ¹⁰ Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Men jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.

¹¹ Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. ¹² Den som är anställd och inte är en herde och fårens ägare överger fåren och springer sin väg när han ser vargen komma. Och så angriper vargen fåren och skingrar flocken. ¹³ Den anställde har ingen omsorg om fåren.

¹⁴ Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig ¹⁵ på samma sätt som Fadern känner mig och jag känner honom. Jag ger mitt liv för fåren. ¹⁶ Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en fårhjord och en herde. ¹⁷ Fadern älskar mig, därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. ¹⁸ Ingen tar mitt liv ifrån mig, utan jag ger det frivilligt. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det är det bud jag har fått av min Fader.”

¹⁹ Dessa ord gav nytt upphov till oenighet bland judarna. ²⁰ Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?” ²¹ Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande bota dem som är blinda?”

Judarna vägrar att tro på Jesus

²² Nu inföll tempelinvigningsfesten^[a] i Jerusalem. Det var vinter, ²³ och Jesus gick omkring i templet i Salomos pelarhall.