Old/New Testament
Davids sista ord
23 Dessa var Davids sista ord:
”David, Jishajs son, talar,
han som Gud upphöjde,
han som smordes till kung av Jakobs Gud,
han som är sångaren av Israels sånger.
2 Herrens Ande talade genom mig,
och hans ord var på min tunga.
3 Israels Gud, Israels klippa, sa till mig:
’Den som regerar rättfärdigt, den som styr sitt folk i fruktan för Gud,
4 han ska vara som morgonens ljus,[a]
ja, som en klar morgon utan minsta moln,
som friskheten i det gröna gräset där det spirar efter regnet’.
5 Det är väl så med min ätt inför Gud?
Ja, Gud har ingått ett evigt förbund med mig.
Hans förbund är evigt och bindande. Han håller sina löften.
Ja, allt som tjänar mig till frälsning och allt jag önskar låter han växa fram.
6 Men onda män är som törnen som kastas bort,
man tar inte i dem med händerna.
7 Den som vill röra vid dem
måste ha skarpa verktyg av järn eller spjutskaft,
och sedan bränner man dem.”
Davids hjältar
(1 Krön 11:10-41)
8 Här följer namnen på Davids hjältar. Jishboshet från Takemon var den förnämste bland ”de tre”[b], han som vid ett tillfälle dödade 800 man med sitt spjut.
9 Närmast honom kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var också en av de tre. Han var tillsammans med David vid Pas Dammim när filistéerna hånade dem och var samlade till strid. Israeliterna drog sig tillbaka. 10 Han dödade filistéer ända tills hans hand var så trött att den satt som fastklistrad vid svärdet och genom honom utförde Herren en stor räddning den dagen. Resten av armén återvände till Elasar men bara för att ta byte.
11 Sedan kom Shamma, son till Age från Harar. En gång hade filistéerna samlats vid Lechja.[c] Där fanns en åker full med ärter. Israeliterna flydde för filistéerna, 12 men Shamma ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna och genom honom utförde Herren en stor räddning.
13 En dag under skördetiden begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta, medan en avdelning filistéer hade slagit läger i Refaimdalen. 14 David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
15 David sa längtansfullt: ”Ack, om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!” 16 De tre hjältarna bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till Herren.
17 ”Nej, Herren förbjude att jag skulle göra något sådant!” sa han. ”Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv?” Han ville inte dricka det.
Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.
18 Avishaj, Serujas son och Joavs bror, var befälhavare för de trettio[d]. En gång dödade han 300 man med sitt spjut och han blev lika berömd som ”de tre”. 19 Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.
20 Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män[e]. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag. 21 En annan gång dödade han en storväxt egypter som var beväpnad med ett spjut. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det. 22 Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre hjältarna. 23 Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.
24 Asael, Joavs bror, var bland de trettio liksom:
Elchanan, Dodos son, från Betlehem,
25 Shamma från Harod,
Elika från Harod,
26 Heles från Pelet, Ira, Ickeshs son från Tekoa,
27 Avieser från Anatot,
Mebunnai[f] från Hushas släkt,
28 Salmon från Achoachs släkt,
Mahraj från Netofa,
29 Helev, Baanas son, från Netofa,
Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin
30 Benaja från Piraton,
Hiddaj från Nachale Gaash,
31 Avi-Alvon från Arava,
Asmavet från Bachurim,
32 Eljachba från Shaalvon,
Jashens söner,
Jonatan, 33 Shamma från Harar, Achiam,
Sharars son, från Arar,
34 Elifelet, Achasbajs son, från Maaka,
Eliam, Achitofels son, från Gilo,
35 Hesro från Karmel,
Paaraj från Arav,
36 Jigal, Natans son, från Sova,
Bani av Gads stam,
37 Selek från Ammon,
Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,
38 Ira av Jeters släkt,
Garev av Jeters släkt
39 samt hettiten Uria.
Allt som allt var de trettiosju man.
David räknar sina soldater
(1 Krön 21:1-17)
24 Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel och han hetsade David mot folket. ”Du ska genomföra en folkräkning i Israel och Juda”, sa han.
2 Kungen sa till Joav och de andra officerarna: ”Far till Israels alla stammar och räkna allt folket, från Dan till Beer Sheva, och mönstra dem, så att jag får veta hur många de är.”
3 Men Joav svarade: ”Visserligen önskar jag att Herren ska öka vårt folk hundra gånger och att du själv ska få se det med egna ögon, min herre och kung, men varför måste vi räkna folket?” 4 Joav och de andra arméofficerarna fick dock böja sig för kungens ord och gick ut för att verkställa befallningen.[g]
5 Först gick de över Jordan och slog läger söder om staden Aroer i dalen och fortsatte sedan genom Gad mot Jaser.[h] 6 Sedan gick de till Gilead och Tatim Hodshis land och till Dan och Ijon och vidare runt mot Sidon. 7 Därefter gick de till Tyros fästning och till hivéernas och kananéernas städer och slutligen söderöver till Negev i Juda och ända till Beer Sheva. 8 De genomkorsade alltså hela landet och slutförde sin uppgift på nio månader och tjugo dagar och kom tillbaka till Jerusalem. 9 Joav rapporterade resultatet av mönstringen för kungen, 800 000 stridsdugliga, svärdbeväpnade män i Israel, och 500 000 i Juda.
David accepterar Herrens straff
10 Men efter att folkräkningen hade slutförts, började Davids samvete oroa honom och han sa till Herren: ”Jag har begått en svår synd. Förlåt mig, din tjänare, min skuld! Jag har gjort något mycket dåraktigt.”
11 När David steg upp nästa morgon, kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare: 12 ”Gå och säg till David: ’Så säger Herren: Tre ting lägger jag fram för dig. Välj ett av dem, så låter jag det drabba dig.’ ”
13 Gad gick till David och sa till honom: ”Gör ditt val: tre[i] års hungersnöd i ditt land, tre månaders flykt undan dina fiender som förföljer dig, eller tre dagars pest i ditt land. Tänk över vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig!”
14 ”Jag är i stor vånda”, sa David till Gad. ”Låt mig falla i Herrens händer, för Herrens barmhärtighet är stor. I människors händer vill jag inte falla.”
15 Herren sände då en pest över Israel redan samma morgon. Den varade till den utsatta tiden och 70 000 av landets invånare dog från Dan till Beer Sheva.
16 Men när ängeln räckte ut sin hand för att förgöra Jerusalem, ångrade Herren det onda och sa till ängeln som dödade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand!” Herrens ängel stod just då vid jevusén Aravnas tröskplats.
17 När David såg ängeln som dödade folket, sa han till Herren: ”Det är jag som har syndat och gjort orätt! Vad har denna min hjord gjort? Låt ditt straff drabba mig och min familj!”
David bygger ett altare
(1 Krön 21:18-27)
18 Samma dag kom Gad till David och sa till honom: ”Gå och bygg ett altare åt Herren på jevusén Aravnas tröskplats!”
19 Då gick David, som Herren hade befallt honom genom Gad. 20 När Aravna tittade ut och såg kungen och hans män komma emot honom, gick han fram och bugade sig till marken för David 21 och frågade: ”Varför har min herre och kung kommit hit till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig. Jag ska bygga ett altare där åt Herren, så att folkets plåga upphör.” 22 ”Ta den, min herre och kung, och offra som du vill”, sa Aravna. ”Här är boskap till brännoffret och tröskverktygen och oken till ved! 23 Aravna vill ge dig, kungen, alltsammans och må Herren ta emot dig nådigt!” 24 Kungen svarade Aravna: ”Nej, jag vill köpa det av dig och betala för det, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte kostat mig någonting.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen och betalade femtio siklar[j] silver för dem.
25 Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och då svarade Herren på hans bön för landet och lät pesten upphöra i Israel.
Tullindrivaren Sackaios
19 Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden. 2 Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna och en rik man. 3 Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan. 4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus komma förbi.
5 När Jesus efter en stund kom dit fram såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag måste gästa ditt hem idag!”
6 Då skyndade sig Sackaios ner, och lycklig tog han emot Jesus. 7 Detta retade dem som såg det, och de muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan syndare?”
8 Men Sackaios ställde sig upp och sa till Herren: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket.”
9 Jesus sa då till honom: ”Idag har räddning kommit till detta hem. Han är ju också son till Abraham[a]. 10 För Människosonen har kommit för att söka upp och rädda det som var förlorat.”
Liknelsen om kungen och de tio förvaltarna
(Matt 25:14-30)
11 För dem som lyssnade på detta berättade han också en liknelse, eftersom de nu var nära Jerusalem och de trodde att de nu skulle få se Guds rike komma.
12 Han sa: ”En man av kunglig släkt gav sig iväg till ett avlägset land för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.[b] 13 Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa på tio pund[c] att dela på och förvalta i affärer, tills han skulle komma tillbaka. 14 Men hans landsmän hatade honom, och de sände en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung.
15 När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.
16 Den första mannen kom och rapporterade: ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats.’
17 ’Bra!’ sa kungen. ’Du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’
18 Nästa man kunde också rapportera en vinst för sin herre, fem gånger så stor som den ursprungliga summan.
19 Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’
20 Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk. 21 Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ 22 Då sa kungen: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en ond tjänare! Du visste att jag är hård och tar ut vad jag inte satt in och skördar vad jag inte sått. 23 Varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone hade fått ränta på dem när jag kom tillbaka?’
24 Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade sitt pund.’
25 ’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tio pund!’
26 ’Jag säger er att den som har ska få mer, medan den som inte har ska bli fråntagen till och med det han har. 27 Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för dem hit och avrätta dem här inför mig.’ ”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.