Old/New Testament

Rut väljer att gå med Noomi

Noomi mister både man och söner

1 Vid den tid när domare regerade i Israel, blev det en svår hungersnöd i landet. En man från Betlehem i Juda lämnade då landet tillsammans med sin hustru och sina två söner och bosatte sig i Moabs land. ² Han hette Elimelek, hans hustru hette Noomi, och hans två söner Machlon och Kiljon. De var efratiter från Betlehem i Juda och kom till Moab för att stanna där. ³ Men Elimelek, Noomis man, dog i Moab och Noomi blev lämnad ensam med sönerna.

⁴ Dessa gifte sig med moabitiskorna Orpa och Rut. Ungefär tio år senare ⁵ dog även Machlon och Kiljon och Noomi hade nu varken make eller söner. ⁶ Hon beslöt sig då för att återvända till Israel tillsammans med sina sonhustrur, för hon hade hört att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd. ⁷ Så lämnade hon platsen där hon bott och hennes två svärdöttrar följde med henne på vägen tillbaka till Juda.

⁸ Hon sa till sina båda sonhustrur: ”Vänd ni tillbaka till era mödrar och deras hem! Herren ska visa er nåd såsom ni har visat mot både mig och våra döda. ⁹ Må han också ge er trygghet med hem och make!”

Sedan kysste hon dem och då började de båda att gråta. ¹⁰ ”Nej”, sa de. ”Vi vill följa med dig till ditt folk!”

¹¹ ”Vänd tillbaka, mina döttrar”, svarade Noomi. ”Varför skulle ni följa mig? Jag har ju inte några yngre söner som ni kan gifta er med. ¹² Nej, mina döttrar, gå tillbaka till era föräldrahem, för jag är alldeles för gammal för att gifta mig. Även om jag skulle tänka att ännu finns det hopp för mig och jag skulle bli med barn redan i kväll och få söner, ¹³ skulle ni då kunna vänta på att de blir giftasvuxna? Skulle ni förbli ogifta så länge? Nej, mina döttrar, min lott är för bitter för er, för Herren har låtit allt detta drabba mig.”

¹⁴ Och så fortsatte de att gråta och Orpa kysste sin svärmor till farväl, men Rut höll sig fast vid Noomi.

¹⁵ ”Nu har din svägerska gått hem till sitt folk och sin gud”, sa Noomi till henne. ”Du borde göra likadant.”

¹⁶ Rut svarade: ”Tvinga mig inte att lämna dig, och gå tillbaka, för jag vill gå dit du går och bo där du bor. Ditt folk ska vara mitt folk och din Gud ska vara min Gud. ¹⁷ Jag vill dö där du dör och bli begravd där. Måtte Herren straffa mig om något annat än döden får skilja oss åt!”

¹⁸ När Noomi förstod att Rut hade bestämt sig och att hon inte kunde övertala henne, slutade hon att diskutera saken.

¹⁹ De kom alltså till Betlehem tillsammans och hela staden blev förvånad över att få se dem.

”Kan det verkligen vara Noomi?” undrade kvinnorna.

²⁰ ”Kalla mig inte Noomi”, sa hon till dem. ”Kalla mig i stället Mara^[a], för den Väldige har låtit mig uppleva så mycket bitterhet. ²¹ Jag gick härifrån rik och Herren har låtit mig komma tillbaka tomhänt. Varför ska ni kalla mig Noomi när Herren har vittnat mot mig och den Väldige sänt mig sådana olyckor?”

²² Noomi återvände med sin moabitiska sonhustru Rut från Moab till Betlehem just när kornskörden skulle börja.

Rut plockar ax i Boas fält

2 Noomi hade en rik och mäktig släkting på sin mans sida av Elimeleks släkt som hette Boas. ² En dag sa moabitiskan Rut till Noomi: ”Jag vill gå ut på någon åker och plocka upp den säd som skördemän lämnat. Det finns kanske någon som vill visa mig välvilja och tillåter mig göra det.”

”Gå, min dotter”, svarade Noomi. ³ Rut gav sig då av, började plocka ax efter skördemännen och den åker hon råkade hamna på, tillhörde just Boas, denne släkting till Elimelek.

⁴ Boas kom nu från Betlehem och hälsade på skördefolket: ”Herren vare med er!” De svarade: ”Herren välsigne dig!” ⁵ Boas frågade förmannen till skördefolket: ”Vem är den unga kvinnan där borta?”

⁶ ”Det är den moabitiska kvinnan som kom tillbaka hit med Noomi från Moabs land”, svarade förmannen. ⁷ ”Hon bad mig att få plocka upp den säd som skördemännen lämnat efter sig och hon har hållit på här hela dagen. Hon har bara vilat sig en liten stund där inne.” ⁸ Boas sa då till Rut: ”Min dotter, gå inte och plocka ax på någon annan åker, utan stanna här och håll dig till mina tjänstekvinnor! ⁹ Se efter var de skördar och följ efter dem! Jag har sagt till mina män att lämna dig i fred. Blir du törstig, kan du bara gå till krukorna och dricka av vattnet som man bär ut hit.”

¹⁰ Hon böjde sig ner med ansiktet mot marken och frågade: ”Hur kommer det sig att du är så välvillig mot mig? Jag är ju bara en främling här.”

¹¹ ”Ja”, svarade Boas. ”Men jag har hört allt du gjort mot din svärmor sedan din man dog och hur du har lämnat dina föräldrar i ditt eget land och följt med henne hit för att bo bland ett folk som var okänt för dig. ¹² Herren, Israels Gud, under vars vingar du tagit din tillflykt, må löna dig allt du gjort, ja, må han ge dig full lön för det!”

¹³ Hon svarade: ”Låt mig alltid få möta din välvilja, herre, du har tröstat och uppmuntrat mig, din tjänarinna, fast jag inte ens är en av dina arbetare.” ¹⁴ När det var dags att äta, ropade Boas på henne: ”Kom hit och ät med oss! Ta av brödet och doppa det i vinättikan.” Hon satte sig då ner och åt med hans skördefolk och han gav henne rostad säd. Hon åt sig mätt och fick över.

¹⁵ När hon sedan gick tillbaka till sitt arbete, sa Boas till sina män att även låta henne få plocka ax bland kärvarna, inte störa henne ¹⁶ och att de avsiktligt skulle lämna kvar ax som hon kunde plocka utan att någon sa något om det.

¹⁷ Rut arbetade hela dagen och på kvällen, när hon tröskade det som hon plockat, blev det ungefär trettio liter korn^[b]. ¹⁸ Hon bar det till sin svärmor i staden och gav det till henne tillsammans med den mat som blivit över sedan hon själv hade ätit.

¹⁹ Noomi undrade: ”Var har du plockat allt detta i dag? Var har du arbetat? Gud ska välsigna den som varit så vänlig mot dig!”

Rut berättade då för henne vad hon hade varit med om och nämnde också att mannen hon arbetat hos den dagen hette Boas.

²⁰ ”Må Herren välsigna honom!” sa Noomi till sin svärdotter. ”Han har inte upphört med att visa barmhärtighet mot både levande och döda.” Och hon tillade: ”Boas står oss nära och är också en av våra återlösare^[c].”

²¹ ”Ja”, sa moabitiskan Rut. ”Han har sagt åt mig att jag får gå alldeles bakom skördemännen ända tills hela skörden är bärgad.”

²² Noomi sa till sin svärdotter Rut: ”Det är bra, min dotter, att du går med hans tjänstekvinnor, för du skulle kunna bli antastad på någon annan åker.”

²³ Hon stannade så kvar hos Boas tjänstekvinnor och plockade ax under hela kornskörden och sedan också under veteskörden, men hon fortsatte att bo hos sin svärmor.

Rut följer Noomis anvisningar

3 En dag sa Noomi till Rut: ”Min dotter, jag vill försöka skaffa dig ro och trygghet. ² Boas, vår släkting vars tjänstekvinnor du varit tillsammans med, rensar korn ute på tröskplatsen i kväll. ³ Bada och använd din bästa parfym! Ta sedan på dig dina finaste kläder och gå ner till tröskplatsen, men låt honom inte se dig förrän han har ätit och druckit. ⁴ Se efter var han lägger sig och gå sedan och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där. Då kommer han själv att säga vad du ska göra.”

⁵ ”Ja, jag ska göra precis som du säger”, svarade Rut.

Rut besöker Boas på tröskplatsen

⁶ Hon gick alltså bort till tröskplatsen på kvällen och följde mycket noga sin svärmors instruktioner. ⁷ När Boas hade avslutat sin måltid och kände sig väl till mods, gick han och lade sig bakom högen av säd.

Då gick Rut dit mycket tyst och lyfte på täcket vid hans fötter och lade sig där.

⁸ Ungefär vid midnatt vaknade Boas, satte sig upp och märkte att det låg en kvinna vid fotändan.

⁹ ”Vem är du?” frågade han. ”Det är jag, Rut, din tjänarinna”, svarade hon. ”Lägg din mantel över mig för du är min återlösare^[d]!”

¹⁰ ”Må Herren välsigna dig min dotter!” sa han. ”Du har nu visat en ännu större trohet än tidigare. Du har inte sprungit efter yngre män, vare sig fattiga eller rika. ¹¹ Var nu inte rädd min dotter! Jag vill göra allt vad du säger. Alla i stadsporten vet vilken respekterad kvinna du är. ¹² Det är sant att jag är din återlösare, men det finns en som står dig ännu närmare än vad jag gör. ¹³ Stanna kvar här i natt! Om han vill ta på sig plikten som din återlösare, så får han göra det. Men om han inte vill det, då ska jag göra det, så sant Herren lever. Ligg nu kvar här tills det blir morgon.”

¹⁴ Hon låg alltså kvar vid hans fötter hela natten och gick upp tidigt före gryningen innan folk kunde känna igen varandra, för Boas hade sagt till henne: ”Låt inte folk få reda på att en kvinna varit här på tröskplatsen.” ¹⁵ ”Ta hit din schal”, sa han till henne. Sedan hällde han upp sex mått korn i den och lade det på henne. Så gick hon till staden.

¹⁶ ”Nå, hur gick det min dotter?” frågade Noomi henne när hon kom hem.

Då berättade Rut allt vad mannen gjort för henne. ¹⁷ Hon nämnde också att han gett henne dessa sex mått korn och sagt att hon inte fick komma hem utan att ha med sig en present till sin svärmor.

¹⁸ Då sa Noomi till henne: ”Du kan lugnt vänta min dotter tills du får veta vad som händer! Den där mannen kommer inte att unna sig någon vila förrän han har fullföljt detta. Han kommer att ordna det redan i dag.”

Rut blir Boas hustru

Boas talar med den närmaste släktingen

4 Boas gick till stadsporten och träffade där återlösaren han talat om. ”Kom”, sa han till honom. ”Sätt dig här min vän!” Han kom och slog sig ner där, ² och Boas bad tio av de äldste i staden att komma och sätta sig där. Det gjorde de.

³ Då sa han till släktingen: ”Noomi, som kom tillbaka till oss från Moab, vill sälja den mark som tillhörde vår bror Elimelek. ⁴ Jag tänkte att jag skulle prata med dig om saken, så att du kan köpa den om du så önskar inför mitt folks äldste. Låt mig få veta på en gång om du vill återlösa marken, för om inte du tar den, så gör jag det. Du står först i tur att köpa den och sedan kommer jag.” ”Jag köper den”, svarade mannen.

⁵ ”Om du köper marken av Noomi, innebär det också att du övertar den moabitiska änkan Rut, så att den dödes namn bevaras på hans arv”, sa Boas till honom. ⁶ ”Då kan jag inte lösa in den”, svarade mannen. ”Det skulle skada min egendom. Lös du in den, för jag kan inte göra det.”

⁷ På den tiden var det sed i Israel att man tog av sig sin sandal och överlämnade den till den andra parten som ett tecken på att man var överens och att överenskommelsen var bindande. ⁸ När mannen alltså sagt till Boas: ”Köp du åkern”, drog han av sig sin sandal.

⁹ Då sa Boas till de äldste och alla de andra som stod runt omkring dem: ”Ni har alla sett att jag i dag har köpt all Elimeleks, Kiljons och Machlons egendom av Noomi, ¹⁰ och att jag också har betalat för moabitiskan Rut, Machlons änka, så att hon kan bli min hustru och hennes mans namn kan föras vidare, så att det inte utplånas ur hans släkt eller vår stadsport. Ni är vittnen till detta.”

¹¹ Allt folket som stod där och de äldste svarade: ”Vi är vittnen till detta. Måtte Herren göra denna kvinna som nu kommer in i ditt hus lika fruktsam som Rakel och Lea från vilka hela Israels folk härstammar! Må du bli mäktig i Efrata och en framgångsrik man i Betlehem ¹² och må dina ättlingar, som Herren ska ge dig genom denna unga kvinna, bli som de som härstammar från Peres, son till Tamar och Juda.”

Rut blir Davids stammoder

(1 Krön 2:5-15; Matt 1:3-6; Luk 3:31-33)

¹³ Boas gifte sig alltså med Rut och han låg med henne och Herren lät henne bli med barn och föda en son.

¹⁴ Kvinnorna i staden sa till Noomi: ”Lovad vare Herren som har gett dig en återlösare! Måtte han bli berömd i Israel! ¹⁵ Han ska få dig att känna dig ung på nytt och sonen ska vara ditt stöd på ålderdomen, för han är son till din sonhustru som älskar dig och är för dig mer än sju söner.” ¹⁶ Noomi tog hand om barnet ¹⁷ och grannkvinnorna sa: ”Nu har Noomi fått en son!” Pojken fick namnet Oved och han kom senare att bli far till Jishaj, Davids far.

¹⁸ Detta är Peres släkttavla:

Kvinnorna som följde med Jesus

8 Efter detta gav sig Jesus ut på vandring till olika städer och byar i Galileen. Och överallt förkunnade han evangeliet om Guds rike. Med sig hade han sina tolv lärjungar, ² och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria från Magdala, som sju onda andar hade drivits ut ur, ³ Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna, och många andra som hjälpte dem med sina tillgångar.

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Matt 13:1-10; Mark 4:1-9)

⁴ En dag när mycket folk hade kommit ut till Jesus från de olika städerna, berättade han den här liknelsen för dem:

⁵ ”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och folk trampade på dem, och fåglarna kom och åt upp dem. ⁶ En del korn föll på stengrunden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte fanns någon fukt. ⁷ Andra föll bland tistlarna, och eftersom tistlarna växte upp samtidigt kvävde de plantorna. ⁸ Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav hundra gånger så mycket säd som den som hade såtts.” Sedan ropade Jesus: ”Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Matt 13:10-23; Mark 4:10-20)

⁹ Hans lärjungar frågade honom nu vad denna liknelse betydde.

¹⁰ Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får bara höra de här liknelserna, för att

¹¹ Detta är vad liknelsen betyder: Säden är Guds ord. ¹² De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort sådden ur deras hjärtan och hindrar dem från att tro och bli räddade. ¹³ De på stengrunden är de som tar emot ordet med glädje, men som inte har någon rot. De tror en tid, men så fort de utsätts för frestelser^[b] faller de bort. ¹⁴ Det som föll bland tistlarna är de som hör men som snart kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen, så att de aldrig ger mogen skörd.

¹⁵ Men säden i den bördiga jorden är de som hör ordet och gömmer det i ett gott och uppriktigt hjärta och genom uthållighet bär frukt.

Liknelsen om lampan

(Mark 4:21-25)

¹⁶ Ingen tänder en lampa och gömmer den under ett kärl eller sätter den under en säng, utan tvärtom ställer man den i ett lampställ så att alla som kommer in kan se ljuset. ¹⁷ Det finns ingenting gömt som inte ska bli synligt och ingenting dolt som inte ska föras fram i ljuset. ¹⁸ Var därför noga med hur ni lyssnar. För den som har ska nämligen få, men den som inget har ska bli av med även det han tror sig ha.”

Jesus riktiga familj

(Matt 12:46-50; Mark 3:31-35)

¹⁹ Jesus mor och bröder kom till honom, men de kunde inte komma fram för folkmassans skull. ²⁰ Man sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.” ²¹ Men han svarade: ”Min mor och mina syskon, det är alla de som hör Guds ord och lyder det.”

Jesus stillar stormen

(Matt 8:23-27; Mark 4:36-41)

²² En dag sa Jesus till sina lärjungar: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” De gav sig iväg, ²³ och under resan lade sig Jesus och somnade.

Men en våldsam storm svepte ner över sjön, och båten började fyllas så att de var verkligt illa ute. ²⁴ Då gick hans lärjungar fram och väckte honom och började ropa: ”Mästare, Mästare, vi förgås!” När Jesus vaknat talade han strängt till vinden och vågorna, och de lade sig genast, och allt blev lugnt.

²⁵ Sedan frågade han dem: ”Hur är det med er tro?”

Häpna och förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med befaller vinden och vågorna och de lyder honom?”