Old/New Testament

Krig mot filistéerna

Filistéerna tar Guds ark

4 Samuels ord kom så till hela Israel. Vid den tiden drog Israel ut i krig mot filistéerna. Den israelitiska armén slog läger nära Even Haeser, medan filistéerna slog läger vid Afek. ² Sedan ställde filistéerna upp till strid och kampen blev hård. Filistéerna besegrade Israel och dödade 4 000 av dem på slagfältet. ³ När Israels armé återvände till lägret, sa folkets äldste: ”Varför har Herren låtit oss lida ett sådant nederlag mot filistéerna i dag?”

”Låt oss hämta Herrens förbundsark från Shilo”, föreslog de, ”att vara ibland oss och rädda oss från våra fiender!” ⁴ De lät hämta härskarornas Herres förbundsark, hans, som har sin tron mellan keruberna^[a]. Elis söner Hofni och Pinechas följde också med Guds förbundsark.

⁵ När Herrens förbundsark kom till lägret, ropade israeliterna så högt av glädje att marken skakade. ⁶ Då frågade filistéerna: ”Vad är det för jubelrop i hebréernas läger?” När de fick veta att det var för att Herrens ark hade anlänt, ⁷ greps de av panik. ”Gud^[b] har kommit in i deras läger”, ropade de. ”Ve oss! Något sådant har vi aldrig råkat ut för förut! ⁸ Ve oss! Vem kan rädda oss från denne mäktige Gud,^[c] han som slog egypterna med alla slags plågor i öknen? ⁹ Men fatta mod, ni filistéer, var som män! Kämpa som män, annars blir vi hebréernas slavar, precis som de har varit våra.”

¹⁰ Filistéerna kämpade och än en gång blev israeliterna besegrade och var och en flydde till sina tält. Deras förluster blev stora, 30 000 man dödades. ¹¹ Guds ark blev tagen och Elis båda söner Hofni och Pinechas dödades.

¹² Redan samma dag sprang en man från Benjamins stam från slagfältet till Shilo dit han anlände före kvällen. Hans kläder var sönderrivna och han hade hällt jord på huvudet.^{[d] 13} När han kom till staden, satt Eli på en stol och väntade vid sidan av vägen, för han var djupt orolig för Guds ark. Och när budbäraren anlände och berättade vad som hade hänt, höjdes ett stort klagorop i staden. ¹⁴ ”Vad är det för oväsen?” frågade Eli. Budbäraren skyndade då genast fram till Eli och berättade. ¹⁵ Eli var nu nittioåtta år gammal och kunde inte längre se. ¹⁶ ”Jag kommer just från slagfältet, jag har flytt därifrån i dag”, berättade han för Eli. ”Vad har hänt, min son?” frågade Eli. ¹⁷ Budbäraren svarade: ”Israeliterna har flytt för filistéerna, armén har lidit svåra förluster. Dina båda söner Hofni och Pinechas har också dödats och Guds ark har blivit tagen.”

¹⁸ När budbäraren nämnde Guds ark, föll Eli baklänges från sin stol bredvid porten, bröt nacken och dog, för han var både gammal och tung. Han hade då varit domare i Israel i fyrtio år.

¹⁹ Elis svärdotter, Pinechas hustru, var gravid och skulle snart föda. När hon hörde att Guds ark hade blivit tagen och att både hennes man och hennes svärfar var döda, började plötsligt hennes värkar och hon födde sitt barn. ²⁰ Hon var döende. Kvinnorna omkring henne sa: ”Var inte rädd! Du har fått en pojke.” Men hon reagerade inte. ²¹ Sedan kallade hon pojken I-Kavod^[e], för hon sa: ”Israels härlighet är borta”, eftersom Guds ark var borta och hennes svärfar och man döda. ²² Hon sa: ”Härligheten har lämnat Israel, för Guds ark är borta.”

Herren straffar filistéerna

5 Filistéerna förde sedan Guds ark från slagfältet i Even Haeser till Ashdod ² och ställde den i Dagons tempel bredvid guden Dagon. ³ Men när folket i staden nästa morgon steg upp, hade Dagon fallit ner framför Herrens ark med ansiktet mot marken. De satte då upp honom igen på hans plats, ⁴ men när de steg upp morgonen därpå, låg Dagon igen framför Herrens ark. Hans huvud och händer hade slagits av och låg vid tröskeln, medan kroppen låg för sig. ⁵ Det är därför som varken Dagons präster eller någon annan ens idag vill trampa på tröskeln till Dagons tempel i Ashdod.

⁶ Herrens hand vilade tungt över invånarna i Ashdod och de närliggande byarna: han ställde till förödelse bland dem och slog dem med bölder. ⁷ Och när folket förstod vad som höll på att hända, utropade de: ”Vi kan inte behålla Israels Guds ark här längre! Hans hand vilar tungt över oss och vår gud Dagon.” ⁸ De kallade dit filistéernas alla hövdingar och frågade dem vad de skulle göra med arken. Hövdingarna svarade att man skulle föra Israels Guds ark till Gat. Så fördes den till Gat. ⁹ Men när arken anlände dit, vilade Herrens hand över den staden och stor panik uppstod. Han slog alla, både ung och gammal, och de drabbades av bölder.

¹⁰ De förde därefter arken vidare till Ekron, men när Ekrons invånare såg den komma, utropade de: ”De för hit Israels Guds ark för att döda oss!” ¹¹ Sedan kallade de dit filistéernas alla hövdingar och sa till dem att föra tillbaka Israels Guds ark till dess rätta plats, för att inte hela staden skulle dö. Dödsskräcken hade nämligen redan drabbat hela staden, så tung vilade Herrens hand över den. ¹² De som inte dog fick svåra bölder och gråt och klagan steg mot himlen.

Filistéerna återlämnar arken

6 När Herrens ark varit i filistéernas land i sju månader, ² kallade filistéerna på sina präster och spåmän och frågade: ”Vad ska vi göra med Herrens ark? Hur ska vi bära oss åt för att sända den tillbaka?”

³ De svarade: ”Om ni vill sända Israels Guds ark tillbaka, ska ni inte sända den utan gåvor. Ni måste skicka med ett skuldoffer till honom. Då ska ni bli friska och kommer att förstå varför han inte släppt sitt grepp om er.”

⁴ ”Vad för slags skuldoffer ska vi skicka?” frågade de. Prästerna och spåmännen svarade: ”Skicka fem bölder och fem råttor gjutna i guld, lika många som filistéernas hövdingar. Samma plåga har ju drabbat alla, även era hövdingar. ⁵ Gör avbildningar av era bölder och av råttorna som fördärvar ert land och ge äran åt Israels Gud. Då släpper han kanske sitt grepp om er och era gudar och ert land. ⁶ Varför förhärdar ni er så som farao och egypterna gjorde? Han behandlade dem hårt och ville inte låta israeliterna gå. ⁷ Gör nu i ordning en ny vagn och spänn för två kor som nyligen har fått kalvar och aldrig har gått i ok och ta hem deras kalvar ifrån dem. ⁸ Ställ sedan Herrens ark på vagnen och bredvid den ett skrin med de gjutna råttorna och bölderna i guld och låt den gå. ⁹ Se efter noga: Om den går mot sitt eget område, till Bet Shemesh, då var det Herren som lät denna stora ondska drabba oss. Men om den inte gör det, då vet vi att det inte varit hans hand som slagit oss, utan att det hände av en slump.”

¹⁰ Männen följde instruktionerna. Två kor som nyligen kalvat spändes för en vagn och deras kalvar togs ifrån dem. ¹¹ Sedan ställde man Herrens ark och skrinet med guldföremålen på vagnen. ¹² Korna gick direkt ut på vägen mot Bet Shemesh och de råmade medan de gick. Filistéernas hövdingar följde dem ända till gränsen vid Bet Shemesh.

¹³ Invånarna i Bet Shemesh höll just på att skörda vete i dalen när de fick se arken komma och de fylldes av glädje när de såg den. ¹⁴ Vagnen rullade in på en åker som tillhörde Josua och där stannade den vid en stor sten. De högg upp virket från vagnen och offrade korna som brännoffer till Herren. ¹⁵ Leviterna lyfte ner arken och skrinet med guldföremålen och placerade dem på stenen. Den dagen offrade invånarna i Bet Shemesh brännoffer och slaktoffer till Herren.

¹⁶ Filistéernas fem hövdingar såg på allt detta och återvände sedan till Ekron samma dag.

¹⁷ De fem bölderna av guld hade filistéerna sänt som skuldoffer till Herren från Ashdod, Gaza, Ashkelon, Gat och Ekron. ¹⁸ Guldråttorna var lika många som de filistéiska städerna som de fem hövdingarna härskade över, befästa städer med kringliggande områden. Den stora stenen de ställde Herrens ark på står ännu i dag på Josuas åker i Bet Shemesh.

¹⁹ Men Herren dödade 50 070^[f] av männen i Bet Shemesh därför att de sett på arken och folket sörjde över att Herren hade dödat så många människor. ²⁰ ”Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud?” utropade de. ”Till vem kan vi sända arken härifrån?”

²¹ Sedan sände de budbärare till folket i Kirjat-Jearim och meddelade dem att filistéerna hade fört tillbaka Herrens ark. ”Kom och hämta arken!” bad de.

Jesus sänder ut sina tolv lärjungar

(Matt 10:9-14; Mark 6:7-12)

9 Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt att driva ut alla slags onda andar och kraft att bota sjukdomar. ² Sedan sände han ut dem för att förkunna Guds rike och för att bota sjuka.

³ Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen vandringsstav eller väska, inte mat eller pengar, och ingen extra skjorta. ⁴ När ni kommer in i ett hus, stanna då där tills ni vandrar vidare därifrån. ⁵ Men om människorna i en stad inte vill ta emot er, så gå bara därifrån och skaka stadens damm av era fötter. Det ska vittna mot dem.”

⁶ Så började de att vandra från plats till plats och spred evangeliet och botade sjuka.

Ryktet om Jesus gör Herodes orolig

(Matt 14:1-2; Mark 6:14-16)

⁷ När tetrarken Herodes fick höra talas om allt detta som hände, blev han orolig och visste inte vad han skulle tro, för somliga sa att det var Johannes döparen som hade uppstått från de döda. ⁸ Några sa att det var Elia^[a] som visade sig, och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.

⁹ Herodes sa: ”Jag lät halshugga Johannes. Men vem är denne som jag hör sådant här om?” Och han försökte få träffa Jesus.

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Mark 6:32-44; Joh 6:1-13)

¹⁰ Apostlarna kom nu tillbaka och rapporterade till Jesus allt de hade gjort. Jesus drog sig undan med dem till en stad som hette Betsaida, ¹¹ men folket fick reda på det och följde efter. Och han tog emot folket och talade till dem om Guds rike och botade alla som behövde hjälp.

¹² När det började bli kväll kom de tolv till honom och sa: ”Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat och ordna någonstans att sova. Här i denna ödemark finns det ju ingenting.”

¹³ Men Jesus svarade: ”Ge dem mat, ni själva!”

De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar, om vi nu inte ska gå och köpa mat så att det räcker till alla de här människorna.” ¹⁴ Det var omkring 5 000 män^[b] där. ”Be dem bara att slå sig ner i grupper på femtio personer”, sa han till lärjungarna. ¹⁵ Då gjorde de som han sa och lät alla slå sig ner.

¹⁶ Sedan tog Jesus de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle ge åt folket. ¹⁷ Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv korgar.