Old/New Testament

David för arken till Jerusalem

(1 Krön 13:1-14; 15:25—16:3)

6 Sedan samlade David 30 000 utvalda män från Israel ² och ledde allt sitt folk till Baala^[a] i Juda för att föra tillbaka Guds ark som fått sitt namn efter härskarornas Herre, han som tronar mellan keruberna. ³ De placerade Guds ark på en nygjord vagn och förde bort den från Avinadavs hus uppe på höjden. Avinadavs söner Ussa och Achjo körde vagnen ⁴ och medan den fördes bort därifrån, gick Achjo framför den. ⁵ David och hela Israel gladde sig av hela sin kraft^[b] inför Herren och spelade på alla sorters musikinstrument: lyror, harpor, tamburiner, bjällror och cymbaler.

⁶ Men när de kom till Nakons tröskplats, snavade oxarna och Ussa räckte ut handen och grep tag i arken. ⁷ Då blev Herren vred på Ussa och Gud slog ner honom för hans försyndelse och han dog där vid arken.^{[c] 8} Men David blev upprörd över att Herren så brutit ner Ussa och kallade platsen Peres Ussa^[d], och det heter den fortfarande.

⁹ David greps nu av fruktan för Herren och frågade: ”Hur ska jag kunna föra Herrens ark till mig?” ¹⁰ Han ville inte ta Herrens ark till Davids stad utan ställde in den hos gatiten Oved-Edom. ¹¹ Herrens ark blev kvar i gatiten Oved-Edoms hus i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edom och hela hans familj.

¹² Kung David fick höra hur Herren hade välsignat Oved-Edoms familj och allt han hade på grund av Guds ark. Han begav sig då till Oved-Edoms hus för att föra upp Guds ark till Davids stad under jubel. ¹³ För var gång de män som bar Herrens ark hade gått sex steg, offrade David en tjur och en gödkalv. ¹⁴ David som var klädd i linne-efod dansade inför Herren av hela sin kraft, ¹⁵ medan han och hela Israels folk under jubelrop och hornmusik förde hem Herrens ark.

¹⁶ När Herrens ark kom in i Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret hur kung David hoppade och dansade inför Herren och hon föraktade honom.

¹⁷ Herrens ark fördes in i tältet som David hade rest och ställdes på sin plats. Sedan offrade David brännoffer och gemenskapsoffer till Herren. ¹⁸ När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i härskarornas Herres namn ¹⁹ och han gav alla, både män och kvinnor, ett bröd, en dadelkaka och en druvkaka. Sedan gick alla hem, var och en till sitt. ²⁰ David återvände sedan för att välsigna sin familj. Men Mikal, Sauls dotter, kom ut och mötte honom och sa föraktfullt: ”Så värdigt Israels kung betedde sig i dag! Han blottade sig^[e] för sina tjänares tjänsteflickor som vilket simpelt slödder som helst!”

²¹ David svarade: ”Jag dansade inför Herren som har utvalt mig i stället för din far och hans släkt och gjort mig till furste över hans folk Israel. Jag ville visa min glädje i Herren. ²² Jag kan förödmjuka mig själv ännu mer. Jag kommer ändå att bli respekterad av de tjänsteflickor du talade om!”

²³ Mikal, Sauls dotter, blev barnlös till sin död.^[f]

Herren lovar David evig makt

(1 Krön 17:1-15)

7 När David hade bott en tid i sitt nya palats^[g] och Herren hade låtit honom få ro för alla hans fiender runt omkring, ² sa kungen till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Guds ark får stå i ett tält!”

³ ”Gå, gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Herren är med dig.”

⁴ Men samma natt kom Herrens ord till Natan:

⁵ ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga ett hus åt mig att bo i? ⁶ Jag har aldrig bott i hus utan i ett tält och i en boning som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israels folk ut ur Egypten. ⁷ Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels stammar, de som jag utsåg till herdar för mitt folk Israel, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?

⁸ Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: Jag tog dig från betesmarken och fåren när du var en herde och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. ⁹ Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra dig ett stort namn, lika ryktbart som de största på hela jorden. ¹⁰ Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare, ¹¹ på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Själv ska du få leva i fred för alla dina fiender.

Nu kungör Herren att han ska bygga ett hus åt dig. ¹² När dina dagar är till ända och du vilar hos dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling^[h] som skall utgå ur ditt liv på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. ¹³ Han är den som ska bygga ett hus åt mitt namn och jag ska befästa hans tron för evigt. ¹⁴ Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son.^[i] Om han syndar, ska jag straffa honom med ris och slag, så som människor agar sina barn, ¹⁵ men min nåd ska inte vika från honom, som den vek från Saul som jag tog bort från dig. ¹⁶ Din familj och ditt kungavälde ska bestå inför mig i evighet och din tron ska bestå i evighet.’ ”

¹⁷ Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David tar emot Herrens välsignelse

(1 Krön 17:16-27)

¹⁸ Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

”Herre, Herre, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁹ Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, Herre, Herre? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt! Brukar du Herre, Herre, verkligen göra så mycket för människor?^{[j] 20} Vad ska David mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. ²¹ För ditt eget löftes skull och enligt din vilja har du gjort allt detta stora och låtit mig, din tjänare få veta det. ²² Herre, Herre, du är stor, det finns ingen som du! Det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. ²³ Vilket folk på jorden är som ditt folk, som Israel? Det är den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig som sin egen, för att göra sitt namn^[k] känt genom stora och mäktiga under. Sådant gjorde du när du fördrev andra folk för ditt folk som du har räddat ut ur Egypten, från folk och deras gudar. ²⁴ Du utvalde Israel till ditt eget folk för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²⁵ Herre Gud, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. ²⁶ Då kommer ditt namn att bli ärat i evighet och man ska säga: ’Härskarornas Herre är Gud över Israel’. Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig. ²⁷ Du, härskarornas Herre, Israels Gud, har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be denna bön. ²⁸ Du, Herre, Herre, är Gud! Dina ord skall visa sig sanning, och du har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. ²⁹ Välsigna därför din tjänares hus, så att det får bestå inför dig för evigt, så som du, Herre, Herre, har lovat! Låt din välsignelse för evigt bli kvar över din tjänares hus.”

David besegrar grannfolken

(1 Krön 18:1-13)

8 Efter en tid besegrade David filistéerna, underkuvade dem och tog Meteg Haamma från dem. ² Han besegrade också moabiterna. De fick lägga sig ner på marken bredvid varandra i rader. Sedan mätte han med hjälp av ett rep ut vilka som skulle skonas. Två replängder dödades, medan den tredje fick leva. David tvingade folket att underordna sig och betala skatt.

³ Han besegrade också kung Hadadeser, Rechovs son från Sova, när Hadadeser hade försökt återfå kontrollen över floden Eufrat. ⁴ David tillfångatog 1 700 soldater i vagnar och 20 000 fotsoldater.^[l] Han skar av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal. ⁵ När araméerna kom från Damaskus till kung Hadadesers hjälp, slog David ner och dödade 22 000 av dem.

⁶ Han förlade garnisoner bland araméerna i Damaskus och tvingade dem att underordna sig och betala skatt. Herren lät David vinna seger vart han än drog ut. ⁷ De guldsköldar, som tillhörde kung Hadadesers officerare, tog David med sig till Jerusalem. ⁸ Han tog också stora mängder koppar från Hadadesers städer Tevach och Berotaj.

⁹ När kung Tou från Hamat hörde att David hade besegrat Hadadesers armé, ¹⁰ skickade han sin son Joram att gratulera till segern över Hadadeser som fört krig mot Tou. Joram förde med sig gåvor av silver, guld och koppar. ¹¹ Kung David helgade dem åt Herren, precis som det silver och guld han tagit från de besegrade folken: ¹² från araméerna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna. Detsamma gjorde han med det byte han tagit från kung Hadadeser, Rechovs son i Sova.

¹³ David blev också känd för att ha besegrat och dödat 18 000 edoméer i Saltdalen. ¹⁴ Han förlade trupper i hela Edom och edoméerna blev underordnade David. Herren gav David seger var han än drog fram.

¹⁵ David regerade över hela Israel och sörjde för lag och rätt för hela sitt folk.

¹⁶ Joav, Serujas son, var överbefälhavare för hären. Joshafat, Achiluds son, var kansler. ¹⁷ Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Seraja var kungens sekreterare. ¹⁸ Benaja, Jojadas son, var chef för keretéerna och peletéerna, och Davids söner var präster^[m].

Liknelsen om det förlorade fåret

(Matt 18:12-14)

15 Alla tullindrivare och andra syndare kom för att lyssna till Jesus. ² Detta retade fariseerna och de skriftlärda, som kritiserade Jesus för att han umgicks med syndare, och till och med åt med dem.

³ Då berättade Jesus en liknelse för dem: ⁴ ”Om någon av er har hundra får och upptäcker att han saknar ett av dem, lämnar han inte då de nittionio andra i ödemarken och letar efter det som är försvunnet, tills han hittar det? ⁵ När han hittar det, blir han glad och bär hem det på sina axlar. ⁶ Sedan samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas över att han hittat sitt förlorade får.

⁷ Jag säger er att på samma sätt kommer man att glädja sig mer i himlen över en enda syndare som vänder om, än över nittionio rättfärdiga som inte behöver vända om.

Liknelsen om det borttappade myntet

⁸ Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett, tänder hon inte då en lampa och sopar igenom hela huset och letar i varje vrå tills hon hittar det? ⁹ Och när hon hittar det, kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne över att hon hittat det borttappade? ¹⁰ På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar när en enda syndare vänder om.”