M’Cheyne Bible Reading Plan

Jefta och Efraim

12 Efraims män samlades och drog till Safon. De sade till Jefta: "Varför gick du ut i strid mot ammoniterna utan att kalla på oss till att gå med dig? Nu skall vi bränna upp ditt hus tillsammans med dig själv." ² Jefta svarade dem: "Jag och mitt folk låg i hård strid med ammoniterna. Då kallade jag på er, men ni ville inte rädda mig ur deras hand. ³ När jag såg att ni inte ville rädda mig, tog jag min själ i min hand^[a] och drog i väg mot ammoniterna, och Herren gav dem i min hand. Varför har ni då kommit emot mig denna dag för att strida mot mig?"

⁴ Och Jefta samlade alla Gileads män och gav sig i strid med Efraim, och Gileads män slog efraimiterna eftersom dessa sade: "Ni är flyktingar från Efraim. Gilead är ett mellanting, varken Efraim eller Manasse." ⁵ Gileaditerna skar av vadställena över Jordan för efraimiterna. Då någon av de efraimitiska flyktingarna sade: "Låt mig komma över", frågade Gileads män honom: "Är du en efraimit?" Om han då svarade "nej", ⁶ sade de till honom: "Säg schibbólet."^[b] Sade han då "sibbólet", därför att han inte kunde uttala ordet rätt, grep de honom och dödade honom där vid vadställena över Jordan. På detta sätt föll vid det tillfället 42 000 efraimiter.

⁷ Och Jefta var domare i Israel i sex år. Sedan dog gileaditen Jefta och blev begravd i en av Gileads städer.

Ibsan, Elon och Abdon

⁸ Efter honom var Ibsan från Betlehem domare i Israel. ⁹ Han hade trettio söner. Och han gifte bort trettio döttrar och fick också trettio döttrar genom att utifrån hämta hustrur åt sina söner. Han var domare i Israel i sju år. ¹⁰ Sedan dog Ibsan och blev begravd i Betlehem.

¹¹ Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel. I tio år var han domare i Israel. ¹² Sedan dog sebuloniten Elon och blev begravd i Ajalon i Sebulons land.

¹³ Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel. ¹⁴ Han hade fyrtio söner och trettio sonsöner, som red på sjuttio åsnor. Han var domare i Israel i åtta år. ¹⁵ Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begravd i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.

16 Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, och hans far var grek.^{[a] 2} Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. ³ Eftersom Paulus ville ha honom med på resan, tog han och omskar honom av hänsyn till judarna i de trakterna, ty alla kände till att hans far var grek. ⁴ När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt. ⁵ Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag.

Under Andens ledning

⁶ Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. ⁷ Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. ⁸ Då for de genom Mysien ner till Troas. ⁹ På natten såg Paulus en syn. En man från Makedonien stod där och bad honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!" ¹⁰ När han hade sett denna syn, försökte vi^[b] genast ta oss till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att predika evangeliet för dem.

I Filippi

¹¹ Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake och nästa dag till Neapolis ¹² och därifrån till Filippi, som är den ledande staden i denna del av Makedonien^[c] och en romersk koloni.^[d] I den staden stannade vi några dagar. ¹³ På sabbaten tog vi vägen ut genom stadsporten och gick längs en flod, där vi antog att det fanns ett böneställe. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit. ¹⁴ En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som fruktade Gud. Och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon tog till sig det som Paulus predikade. ¹⁵ När hon och alla i hennes familj hade blivit döpta bad hon: "Kom hem till mig och bo där, om ni anser att jag tror på Herren." Och hon övertalade oss.

Paulus och Silas i fängelse

¹⁶ En gång när vi var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande och som skaffade sina herrar goda inkomster genom att spå. ¹⁷ Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning." ¹⁸ Så gjorde hon i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne." Och i samma ögonblick for den ut. ¹⁹ När hennes herrar såg att allt hopp om inkomster var ute för dem, grep de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför stadens myndigheter. ²⁰ De förde fram dem till stadens domare och sade: "De här männen stör ordningen i vår stad. De är judar ²¹ och förkunnar seder som det inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta eller följa." ²² Folket gick också till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas. ²³ De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att noga bevaka dem. ²⁴ När han hade fått en sådan befallning, satte han dem i det innersta fängelserummet och spände fast deras fötter i stocken.

²⁵ Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. ²⁶ Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. ²⁷ Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. ²⁸ Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte något illa! Vi är alla här." ²⁹ Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. ³⁰ Sedan förde han ut dem och frågade: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" ³¹ De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." ³² Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. ³³ Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. ³⁴ Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.

³⁵ När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där männen!" ³⁶ Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni skall friges. Så kom nu ut och gå i frid!" ³⁷ Men Paulus sade till dem: "De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och de har kastat oss i fängelse. Och nu vill de låta oss gå i hemlighet. Å nej, de får själva komma och föra ut oss." ³⁸ Rättstjänarna framförde detta till domarna. När dessa fick höra att de var romerska medborgare blev de förskräckta. ³⁹ De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. ⁴⁰ När Paulus och Silas hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan for de vidare.

Profetia om sjuttioårig fångenskap

25 Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Josias son Jojakims, Juda kungs, fjärde regeringsår, som var den babyloniske kungen Nebukadressars första regeringsår.^{[a] 2} Detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare. Han sade:

³ Ända från Josias, Amons sons, Juda kungs, trettonde regeringsår och till denna dag, under dessa tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har gång på gång talat till er, men ni har inte velat höra. ⁴ Herren har gång på gång sänt till er alla sina tjänare profeterna, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till för att höra, ⁵ när de sade: "Vänd om, var och en från sin onda väg och sina onda gärningar, så skall ni för all framtid få bo kvar i det land som Herren har givit åt er och era fäder. ⁶ Följ inte andra gudar, så att ni tjänar och tillber dem och väck inte min vrede genom era händers verk. Då skall jag inte heller låta olycka drabba er." ⁷ Men ni har inte lyssnat till mig, säger Herren, utan väckt min vrede genom era händers verk till er egen olycka.

⁸ Därför säger Herren Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord, ⁹ skall jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger Herren, och jag skall sända efter min tjänare Nebukadressar, kungen i Babel. Och jag skall låta dem angripa detta land och dem som bor här, liksom alla hednafolken här omkring. Jag skall förgöra dem och de skall bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse. ¹⁰ Jag skall bland dem göra slut på rop av fröjd och rop av glädje, på rop för brudgum och rop för brud, på kvarnens buller och lampans ljus. ¹¹ Hela detta land skall ödeläggas och förstöras, och dessa länder skall tjäna Babels kung i sjuttio år.

¹² Men när sjuttio år har gått, skall jag straffa kungen i Babel och folket där för deras missgärning, säger Herren, och även kaldeernas land skall jag göra till en ödemark för all framtid. ¹³ Jag skall låta alla de ord som jag har talat mot det landet gå i uppfyllelse, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla hednafolk. ¹⁴ Ty också dem skall mäktiga folk och stora kungar lägga under sig, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar och deras händers verk.

Guds dom över folken

¹⁵ Ty så sade Herren, Israels Gud, till mig: "Tag denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla de hednafolk som jag sänder dig till, dricka av den. ¹⁶ De skall dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag skall sända ibland dem." ¹⁷ Och jag tog bägaren ur Herrens hand, och alla de folk som Herren sände mig till gav jag att dricka, ¹⁸ nämligen Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar, för att göra dem till en ödemark och till häpnad och åtlöje och till en förbannelse, som nu har skett, ¹⁹ vidare farao, kungen i Egypten, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk ²⁰ och alla blandade stammar där, alla kungar i landet Us och alla kungar i filisteernas land, både Askelon, Gaza, Ekron och dem som finns kvar i Asdod, ²¹ vidare Edom, Moab och Ammons barn samt alla kungar i Tyrus, ²² alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet, ²³ vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som har kantklippt hår ²⁴ och alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen ²⁵ samt alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien, ²⁶ slutligen alla kungar i landet i norr - både dem som bor nära och dem som bor långt borta, den ene såväl som den andre - och alla övriga riken i världen, ut över jordens yta. Och Sesaks^[b] kung skall dricka efter dem.

²⁷ Du skall säga till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller omkull utan att kunna resa er på grund av det svärd som jag skall sända ibland er. ²⁸ Men om de inte vill ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger Herren Sebaot: Ni måste dricka! ²⁹ Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag börja straffdomen. Skulle då ni bli ostraffade? Nej, ni skall inte bli ostraffade, utan jag skall kalla på ett svärd mot jordens alla invånare, säger Herren Sebaot.

³⁰ Allt detta skall du profetera för dem och säga till dem:

Jesu intåg i Jerusalem

11 När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar ² och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det. ³ Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det."^{[a] 4} De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det. ⁵ Några av dem som stod där frågade: "Vad menar ni med att lösa fölet?" ⁶ Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. ⁷ De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. ⁸ Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen. ⁹ Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna!^[b] Välsignad är han som kommer i Herrens namn.^{[c] 10} Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!" ¹¹ Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv.

Jesus förbannar fikonträdet

¹² När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. ¹³ På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid?^{[d] 14} Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.

Jesus rensar templet

¹⁵ De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, ¹⁶ och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. ¹⁷ Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? ^[e] Men ni har gjort det till ett rövarnäste." ¹⁸ När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. ¹⁹ Så snart det blev kväll lämnade han staden.

Lär av fikonträdet

²⁰ När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. ²¹ Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." ²² Jesus svarade dem: "Tro på Gud! ²³ Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. ²⁴ Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. ²⁵ Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."^[f]

Frågan om Jesu fullmakt

²⁷ De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen, kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom ²⁸ och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?" ²⁹ Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er om en sak. Svara mig på den, så skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. ³⁰ Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!" ³¹ De överlade med varandra: "Säger vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? ³² Säger vi: Från människor..." - Men det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. ³³ De svarade Jesus: "Vi vet inte." Han sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."