M’Cheyne Bible Reading Plan
Josua besegrar kungar i norr
11 När Jabin, kungen i Hasor, hörde detta, sände han bud till Jobab, kungen i Madon, och till kungen i Simron och kungen i Aksaf 2 och till de kungar som bodde norrut, i Bergsbygden och på Hedmarken, söder om Kinneret och i Låglandet, likaså i Nafot-Dor, västerut, 3 vidare till kananeerna österut och västerut, amoreerna, hetiterna, perisseerna och jebusiterna i Bergsbygden, likaså till hiveerna, nedanför Hermon i Mispalandet. 4 Dessa drog ut med alla sina härar, en folkskara så talrik som sanden på havets strand, och med ett stort antal hästar och vagnar. 5 Alla dessa kungar möttes, och de kom och slog läger tillsammans vid Meroms vatten för att strida mot Israel.
6 Men Herren sade till Josua: "Frukta inte för dem, ty i morgon vid denna tid skall jag själv överlämna dem alla slagna åt Israel. Du skall skära av fotsenorna på deras hästar och deras vagnar skall du bränna upp i eld." 7 Och Josua kom med allt krigsfolket plötsligt över dem vid Meroms vatten och angrep dem. 8 Och Herren gav dem i Israels hand. De slog dem och förföljde dem ända till Stora Sidon, till Misrefot-Majim och till Mispadalen på östra sidan. De slog dem till dess ingen överlevande fanns kvar. 9 Josua gjorde med dem så som Herren hade befallt honom. Han lät skära av fotsenorna på deras hästar och brände upp deras vagnar i eld.
10 Vid den tiden vände Josua tillbaka och intog Hasor och dödade dess kung med svärd. Hasor var tidigare huvudstad för alla dessa riken. 11 Alla som var i staden dödades med svärd. Han gav dem till spillo, ingen som andades lämnades kvar, och Hasor brände han upp i eld.
12 Josua intog alla dessa kungars städer och slog dem och deras kungar med svärd. Han utrotade dem helt, så som Herrens tjänare Mose hade befallt. 13 Men Israel brände inte upp någon av de städer som låg på höjder med undantag av Hasor, som Josua brände upp. 14 Rovet från dessa städer liksom boskapen tog Israels barn som byte, men alla människor i dem dödade de med svärd, till dess de hade förintat dem. De lät ingenting som andades finnas kvar. 15 Som Herren hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose.
Israeliterna blir herrar i hela landet
16 Och Josua intog hela detta land: Bergsbygden, hela Negev och hela landet Gosen, Låglandet och Hedmarken liksom Israels bergsbygd och dess lågland, 17 landet från Halakberget, som höjer sig mot Seir, ända till Baal-Gad i Libanondalen nedanför berget Hermon. Alla kungar där tog han till fånga och slog dem till döds. 18 Josua förde krig mot alla dessa kungar under lång tid. 19 Förutom de hiveer som bodde i Gibeon fanns det ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan de intog dem alla med strid. 20 Ty från Herren kom det att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som Herren hade befallt Mose.
21 Vid denna tid begav sig Josua i väg och utrotade anakiterna från Bergsbygden, från Hebron, Debir och Ana, från hela Juda bergsbygd och hela Israels bergsbygd. Josua gav både dem och deras städer till spillo. 22 Inga anakiter lämnades kvar i Israels barns land. Det var bara i Gaza, Gat och Asdod som några blev kvar.
23 Så intog Josua hela landet, så som Herren hade lovat Mose. Och Josua gav det till arvedel åt Israel, efter deras avdelningar och stammar.
Landet hade nu ro från krig.
Psalm 144
Bön om räddning och välsignelse
1 Av David.
Lovad vare Herren, min klippa,
han som lärde mina armar att kriga,
mina händer att strida,
2 min nåds Gud och min borg,
mitt värn och min räddare,
min sköld och min tillflykt,
han som lägger mitt folk under mig.
3 Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,
en människoson, att du tänker på honom?
4 En människa är som en vindfläkt,
hennes dagar som en försvinnande skugga.
5 Herre, sänk din himmel och stig ner,
rör vid bergen, så att de ryker.
6 Låt blixtar ljunga och skingra dem,
skjut dina pilar och förvirra dem!
7 Räck ut dina händer från höjden,
fräls mig och rädda mig
ur de stora vattnen,
ur främlingarnas hand.
8 Deras mun talar lögn
och deras högra hand är en falskhetens hand.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig,
till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10 du som ger seger åt kungarna,
du som befriar din tjänare David
från det onda svärdet.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand.
Deras mun talar lögn
och deras högra hand är en falskhetens hand.
12 När våra söner står i sin ungdom
som högväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare,
uthuggna för palats,
13 när våra lador är fyllda
med förråd på förråd
och våra får förökar sig tusenfalt,
ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
14 när våra oxar går med full last,
när ingen rämna har brutits i muren
och ingen tvingas dra ut som fånge,
när inget klagorop hörs på våra gator -
15 saligt är det folk som har det så,
ja, saligt är det folk som har Herren till sin Gud.
Dom på grund av otrohet och orättfärdighet
5 Gå omkring på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda som gör det som är rätt,
och som frågar efter trohet.
Då skall jag förlåta staden.
2 Men även om de säger: "Så sant Herren lever",
så svär de ändå falskt.
3 Herre, är det inte trofasthet dina ögon söker?
Du slog dem, men de kände ingen smärta.
Du lät dem förgås,
men de vägrade att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor hårdare än klippan
och vägrade att omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara de enkla människorna som är dåraktiga,
ty de känner inte Herrens väg, sin Guds domslut.
5 Jag vill nu gå till de stora och tala med dem.
De måste ju känna Herrens väg och sin Guds domslut.
Men också dessa har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 Därför skall lejonet från skogen slå dem
och vargen från ödemarken slita sönder dem.
Leoparden skall lura vid deras städer,
och var och en som går ut därifrån skall rivas ihjäl.
Ty deras överträdelser är många
och deras avfall talrika.
7 Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergivit mig
och svurit vid gudar som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de begick äktenskapsbrott
och samlades i skaror vid horhusen.
8 De liknar välfödda, ystra hingstar,
de gnäggar var och en efter sin nästas hustru.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett folk som detta?
10 Drag upp mot hennes vingårdsterrasser och förstör dem,
men gör inte helt slut på henne.
Riv bort hennes vinrankor,
de hör inte Herren till.
11 Ty de har handlat mycket trolöst mot mig,
både Israels hus och Juda hus, säger Herren.
12 De har förnekat Herren och sagt:
"Han finns inte.
Inget ont skall drabba oss,
svärd och hunger skall vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger skall drabba dem själva."
14 Därför säger Herren, härskarornas Gud, så:
Eftersom ni talar på detta sätt,
se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden skall förtära dem.
15 Se, jag skall låta ett hednafolk komma över er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk, ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner,
med ett tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav.
De är alla hjältar.
17 De skall sluka din skörd och ditt bröd,
de skall sluka dina söner och dina döttrar,
de skall sluka dina får och din nötboskap,
de skall sluka dina vinstockar och dina fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
skall de förstöra med svärd.
18 Men inte ens då vill jag göra helt slut på er, säger Herren. 19 Om ni då frågar: "Varför har Herren, vår Gud, gjort oss allt detta?" skall du svara dem: "Liksom ni har övergivit mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert."
20 Kungör detta för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 Skulle ni inte frukta mig, säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand till gräns för havet,
till en evig gräns som det inte kan överskrida.
Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting,
och hur de än brusar kan de inte komma över den.
23 Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24 De säger inte i sina hjärtan:
"Låt oss frukta Herren, vår Gud,
honom som ger regn i rätt tid både höst och vår
och som ger oss de bestämda skördeveckorna."
25 Era missgärningar har nu bringat detta i olag,
era synder håller detta goda borta från er.
26 Ty bland mitt folk finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll liksom fågelfängaren ligger på lur,
de sätter ut snaror och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
så är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 Deras onda gärningar vet inte av någon gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta?
30 Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det.
Men vad skall ni göra
när slutet på detta kommer?
Jesus undervisar om äktenskapet
19 När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick genom landet på andra sidan Jordan till Judeens område. 2 Mycket folk följde honom, och han botade dem. 3 Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: "Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?" 4 Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna[a] 5 och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?[b] 6 Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt." 7 De sade till honom: "Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev[c] och skicka bort henne?" 8 Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. 9 Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott." 10 Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig." 11 Han svarade dem: "Inte alla förstår det ordet utan endast de som har fått den gåvan. 12 Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig."
Jesus och barnen
13 Sedan bar man fram barn till Jesus, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna visade bort dem. 14 Då sade Jesus: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana." 15 Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
Jesus och den rike unge mannen
16 En man kom fram till Jesus och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?" 17 Jesus sade till honom: "Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden." 18 Han frågade honom: "Vilka?" Jesus svarade: "Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, [d] 19 Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv." 20 Då sade den unge mannen till Jesus: "Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?" 21 Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig." 22 När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.
23 Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24 Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 25 När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: "Vem kan då bli frälst?" 26 Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt." 27 Då tog Petrus till orda: "Se,vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?" 28 Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv. 30 Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln