M’Cheyne Bible Reading Plan

Juda och Simeon griper Adoni-Besek

1 Efter Josuas död frågade Israels barn Herren: "Vem bland oss skall först dra upp mot kananeerna och strida mot dem?" ² Herren svarade: "Juda skall göra det. Se, jag har givit landet i hans hand." ³ Då sade Juda till sin bror Simeon: "Kom med mig till mitt område och låt oss strida mot kananeerna, så skall jag sedan gå med dig till ditt område." Och Simeon gick med honom.

⁴ När Juda drog dit upp gav Herren kananeerna och perisseerna i deras hand, så att de slog dem vid Besek, tiotusen man. ⁵ Vid Besek fann de Adoni-Besek, och de stred mot honom och besegrade kananeerna och perisseerna. ⁶ Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grep honom och högg av hans tummar och stortår. ⁷ Då sade Adoni-Besek: "Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår hämtade upp smulorna under mitt bord. Efter mina gärningar har Gud vedergällt mig." Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.

Juda intar Jerusalem och Hebron

⁸ Juda barn belägrade Jerusalem och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden. ⁹ Därefter drog Juda barn ner för att strida mot de kananeer som bodde i Bergsbygden, i Negev och i Låglandet. ¹⁰ Och Juda gick mot de kananeer som bodde i Hebron - som förr hette Kirjat-Arba - och de slog Sesaj, Ahiman och Talmaj.

Otniel intar Debir

¹¹ Därifrån gick de mot Debirs invånare - Debir hette tidigare Kirjat-Sefer. ¹² Och Kaleb sade: "Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intar det skall jag ge min dotter Aksa till hustru. ¹³ Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru. ¹⁴ När hon kom till honom intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far. Hon steg ner från åsnan och Kaleb sade till henne: "Vad vill du?" ¹⁵ Hon svarade: "Låt mig få en avskedsgåva. Eftersom du har gett mig det torra Negev, så låt mig få vattenkällor." Kaleb gav henne då de övre och de nedre källorna.

Juda och Benjamin segrar

¹⁶ Barn till keniten, Moses svärfar, hade dragit upp från Palmstaden^[a] med Juda barn till Juda öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket. ¹⁷ Men Juda drog ut med sin bror Simeon, och de slog de kananeer som bodde i Sefat och förstörde staden helt och hållet. Så fick den namnet Horma.^{[b] 18} Juda intog Gaza med dess område, Askelon med dess område och Ekron med dess område. ¹⁹ Herren var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort dem som bodde i dalbygden, eftersom dessa hade vagnar av järn. ²⁰ Och de gav Hebron åt Kaleb, som Mose hade lovat, och han drev bort Anaks tre söner därifrån. ²¹ Men jebusiterna som bodde i Jerusalem blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.

Efraim och Manasse intar Betel

²² Och Josefs hus drog upp till Betel, och Herren var med dem. ²³ De bespejade Betel, den stad som förr hette Luz. ²⁴ Då fick deras spejare se en man gå ut ur staden, och de sade till honom: "Visa oss var vi kan komma in i staden, så skall vi visa barmhärtighet mot dig." ²⁵ När han hade visat dem var de kunde ta sig in i staden, slog de invånarna där med svärd. Men den mannen och hela hans släkt lät de gå. ²⁶ Han begav sig till hetiternas land, där han byggde en stad som han gav namnet Luz, så som den heter än i dag.

Folk som inte drevs bort av israeliterna

²⁷ Men Manasse intog inte Bet-Shan eller Taanak eller Dor eller Jibleam eller Megiddo, och inte heller deras underlydande orter, utan kananeerna kunde hålla sig kvar där i landet. ²⁸ När israeliterna blev starkare tvingade de kananeerna att utföra arbete åt sig. Men de drev inte bort dem.

²⁹ Efraim drev inte heller bort de kananeer som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer.

³⁰ Sebulon drev inte undan invånarna i Kitron eller invånarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem men blev tvingade att utföra arbete åt dem.

³¹ Aser drev inte bort invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, inte heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. ³² Alltså bodde aseriterna kvar bland kananeerna, landets inbyggare, ty de fördrev dem inte.

³³ Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Semes, inte heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde bland kananeerna, landets inbyggare. Men invånarna i Bet-Semes och Bet-Anat blev arbetspliktiga åt dem.

³⁴ Amoreerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillät dem inte att komma ner till dalbygden. ³⁵ Och amoreerna kunde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim. Men Josefs barns hand blev tung över dem, så att de blev tvingade att utföra arbete åt dem.

³⁶ Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt.

Ananias och Safira

5 En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom. ² Med sin hustrus vetskap tog han undan något av köpesumman och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter. ³ Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? ⁴ Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud." ⁵ När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. ⁶ De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.

⁷ Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för så mycket." ⁹ Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig." ¹⁰ Och plötsligt föll hon ner död vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.

Apostlarna gör under

¹² Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. ¹³ Av de andra vågade ingen sluta sig till dem, men folket uppskattade dem. ¹⁴ Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor. ¹⁵ Ja, man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi. ¹⁶ Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem, och de förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Apostlarna inför Stora rådet

¹⁷ Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga sadduceernas parti,^[a] uppfylldes av avund ¹⁸ och grep apostlarna och satte dem i fängelse. ¹⁹ Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sade: ²⁰ "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv." ²¹ När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas. ²² Men när tjänarna kom fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: ²³ "Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid portarna, men då vi öppnade fann vi ingen därinne." ²⁴ När ledaren för tempelvakten tillsammans med översteprästerna fick höra det, blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Men då kom någon och sade till dem: "Männen som ni satte i fängelse är i templet och står där och undervisar folket." ²⁶ Ledaren för tempelvakten gick då tillsammans med tjänarna och förde bort dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.

²⁷ När de nu fördes bort, ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem ²⁸ och sade: "Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod skall komma över oss." ²⁹ Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. ³⁰ Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. ³¹ Honom har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel. ³² Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom."

³³ När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem. ³⁴ Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel^[b] och som var aktad av allt folket, reste sig och begärde att man för en kort stund skulle föra ut männen. ³⁵ Sedan sade han till dem: "Israeliter, tänk er för, vad ni är på väg att göra med dessa män. ³⁶ För en tid sedan uppträdde Teudas och gav sig ut för att vara något^[c], och omkring fyra hundra män slöt sig till honom. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och det blev ingenting av det hela. ³⁷ Efter honom, vid tiden för skattskrivningen, uppträdde Judas från Galileen. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men också han omkom, och alla som trodde på honom skingrades. ³⁸ Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden. ³⁹ Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud."

De lät sig övertygas, ⁴⁰ kallade in apostlarna, lät piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. ⁴¹ Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull. ⁴² Varje dag undervisade de i templet och hemma i husen och predikade det glada budskapet att Jesus är Messias.

Den stora torkan

14 Detta är Herrens ord till Jeremia angående torkan.

¹¹ Herren sade till mig: Du skall inte be om något gott för detta folk. ¹² Ty även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest. ¹³ Då sade jag: "O, Herre, Herre! Profeterna säger ju till dem: Ni skall inte se något svärd, inte heller skall hungersnöd drabba er, utan jag skall ge er en varaktig fred på denna plats."

¹⁴ Men Herren sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans svek är vad de profeterar för er. ¹⁵ Därför säger Herren så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och hungersnöd inte skall komma i detta land: Genom svärd och hunger skall dessa profeter gå under. ¹⁶ Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, deras söner och döttrar, skall kastas ut på Jerusalems gator slagna av hunger och svärd och ingen skall begrava dem. Jag skall låta deras ondska drabba dem själva.

¹⁷ Tala till dem detta ord:

Profetens förbön

Jesus uppstår ur graven

28 Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen,^[a] gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven. ² Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. ³ Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. ⁴ Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda. ⁵ Ängeln sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. ⁶ Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! ⁷ Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er."

⁸ De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar. ⁹ Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom. ¹⁰ Då sade Jesus till dem: "Var inte förskräckta! Gå och säg till mina bröder att de skall gå till Galileen. Där kommer de att få se mig."

Vaktstyrkans rapport

¹¹ Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och underrättade översteprästerna om allt som hade hänt. ¹² Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar ¹³ och sade: "Säg att hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov. ¹⁴ Och om landshövdingen får höra det, skall vi tala med honom och se till att ni kan känna er helt lugna." ¹⁵ De tog emot pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda, och än i dag är detta rykte spritt bland judarna.

Jesu missionsbefallning

¹⁶ De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. ¹⁷ Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. ¹⁸ Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. ¹⁹ Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn ²⁰ och lär dem att hålla^[b] allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut."