M’Cheyne Bible Reading Plan
Herrens ängel i Bokim
2 Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: "Jag förde er upp ur Egypten och lät er komma in i det land som jag med ed hade lovat ge åt era fäder och jag sade: Jag skall aldrig bryta mitt förbund med er. 2 Och ni skall inte sluta förbund med detta lands inbyggare. Ni skall bryta ner deras altaren. Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort! 3 Därför säger jag, att jag inte skall driva dem bort från er, utan de skall tränga er i sidorna, och deras gudar skall bli en snara för er." 4 När Herrens ängel hade sagt detta till alla Israels barn, brast de ut i gråt. 5 De kallade platsen Bokim.[a] Och där offrade de åt Herren.
Avfallet efter Josuas död
6 När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning. 7 Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som hade sett alla de stora gärningar som Herren hade gjort för Israel. 8 Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var etthundratio år gammal. 9 Man begravde honom på det område han hade tagit i besittning, i Timnat-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas. 10 När också hela det släktet hade samlats till sina fäder, växte ett annat släkte upp efter dem, ett som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel.
11 Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. 12 De övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos de folk som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.
13 Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.[b] 14 Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare, som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte längre stå emot sina fiender. 15 Överallt där de drog fram var Herrens hand emot dem till deras ofärd, så som Herren hade sagt och så som Herren hade svurit. Och de kom i stor nöd.
16 Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. 17 Men de lyssnade inte heller på sina domare utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de. 18 När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. Ty när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare, förbarmade sig Herren. 19 Men när domaren dog vände de om och gjorde det som var fördärvligt, ännu mer än deras fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.
20 Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: "Eftersom detta folk har överträtt det förbund som jag fastställde för deras fäder och inte har velat lyssna till min röst, 21 skall inte heller jag längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade efter sig när han dog. 22 Ty med dem skall jag sätta Israel på prov och se om de vill hålla sig till Herrens väg och vandra på den, så som deras fäder gjorde, eller om de inte vill det." 23 Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.
Sju församlingstjänare utses
6 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst." 5 Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. 6 Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. 7 Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.
Stefanus grips
8 Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket. 9 Då uppträdde några från den synagoga som kallades "De frigivnas", folk från Cyrene och Alexandria, Cilicien och Asien och började diskutera med Stefanus. 10 Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade. 11 Då intalade de några män att säga: "Vi har hört honom tala hädiska ord mot Mose och mot Gud". 12 Och de hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och dessa överföll honom, släpade honom med sig och förde honom inför Stora rådet. 13 Sedan lät de falska vittnen träda fram som sade: "Den mannen slutar inte att tala mot denna heliga plats och mot lagen. 14 Vi har hört honom säga: Jesus från Nasaret skall bryta ner denna plats och ändra på de seder som Mose har gett oss." 15 Alla som satt i rådet fäste ögonen på honom och såg att hans ansikte var som en ängels.
Folket måste straffas utan förbarmande
15 Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig, skulle jag ändå inte vara vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå. 2 Om de frågar dig: "Vart skall vi gå?" skall du svara dem: Så säger Herren: I dödens våld den som hör döden till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till och i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till. 3 Fyra slags plågor skall jag låta komma över dem, säger Herren: Svärdet som skall döda dem, hundarna som skall släpa bort dem, och himlens fåglar och vilddjuren på marken som skall äta upp och göra slut på dem. 4 Jag skall göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Manasse, Hiskias son, kung i Juda, har gjort i Jerusalem.
5 Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem,
ja, vem kan ha medlidande med dig?
Vem vill ta en omväg för att fråga
hur det står till med dig?
6 Du har förkastat mig, säger Herren,
och vänt mig ryggen.
Därför har jag räckt ut min hand emot dig
för att förgöra dig.
Jag är trött på att visa förbarmande.
7 Jag kastade dem med kastskovel
vid landets portar,
jag gjorde dem barnlösa,
jag förgjorde mitt folk,
men de vände inte om från sina vägar.
8 Deras änkor blev inför mig
fler än sandkornen i havet.
Över mödrarna till deras unga män
lät jag inkräktare härja mitt på ljusa dagen.
Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.
9 Den som hade fött sju söner
svimmade och gav upp andan.
Hennes sol gick ner medan det ännu var dag,
hon måste blygas och skämmas.
De som är kvar av dem
skall jag överlämna åt deras fienders svärd,
säger Herren.
Profetkallets vånda
10 "Ve mig, min mor, att du har fött mig,
en man som ställer till osämja och träta för hela landet!
Jag har inte lånat dem något
och de har inte givit lån till mig.
Ändå förbannar alla mig."
11 Men Herren svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig så att det går dig väl. Sannerligen, jag skall göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid. 12 Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar? 13 Dina ägodelar och dina skatter skall jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land. 14 Och jag skall föra bort dig tillsammans med dina fiender till ett land du inte känner. Ty min vredes eld är upptänd och den skall brinna mot er."
15 Herre, du vet det.
Tänk på mig och tag hand om mig
och ge mig hämnd på mina förföljare.
Tag inte bort mig, du som är långmodig.
Tänk på hur jag blir hånad för din skull.
16 Dina ord kom och jag åt dem,
ja, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje,
ty jag är uppkallad efter ditt namn,
Herre, härskarornas Gud.
17 Jag har inte suttit tillsammans med gycklare för att roa mig.
Därför att din hand var över mig har jag suttit ensam,
ty du har uppfyllt mig med harm.
18 Varför skall jag ständigt plågas
och varför är mitt sår oläkbart?
Det vill ju inte läkas.
Du har blivit för mig som en sinande bäck,
likt ett vatten som ingen kan lita på.
19 Därför säger Herren så:
Om du vänder om,
skall jag låta dig komma tillbaka
och du skall få tjäna mig.
Om du skiljer det äkta från det oäkta
skall du få vara som min mun.
Detta folk skall då vända tillbaka till dig,
men du skall inte vända tillbaka till dem.
20 Jag skall göra dig till en fast
kopparmur mot detta folk,
så att de inte kan besegra dig
om de vill strida mot dig.
Ty jag är med dig för att hjälpa dig,
och för att rädda dig, säger Herren.
21 Jag skall rädda dig ut ur de ondas våld
och befria dig ur våldsmännens hand.
Johannes Döparens predikan
1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son. 2 Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.[a] 3 En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!
4 Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. 5 Och hela Judeen och alla Jerusalems invånare kom ut till honom och bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. 6 Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. 7 Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.[b] 8 Jag döper er med vatten, men han skall döpa er i den helige Ande."
Jesus blir döpt
9 Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes. 10 Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 11 Och en röst kom från himlen: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje."[c]
Jesus frestas
12 Genast[d] förde Anden honom ut i öknen, 13 och han vistades i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Där levde han bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.
Jesu första lärjungar
14 Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. 15 Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här.[e] Omvänd er och tro evangelium!" 16 När han gick längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas kasta ut nät i sjön, för de var fiskare. 17 Jesus sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare." 18 Genast lämnade de näten och följde honom. 19 Då han kom lite längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten och gjorde i ordning sina nät. 20 Strax kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans daglönare kvar i båten och följde Jesus.
Jesus i Kapernaums synagoga
21 De kom till Kapernaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. 22 Folket häpnade över hans lära, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda. 23 Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek: 24 "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige." 25 Men Jesus sade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" 26 Den orene anden ryckte i mannen och skrek och for ut ur honom. 27 Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära med sådan makt. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." 28 Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen.
Jesus botar Petrus svärmor
29 Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. 30 Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. 31 Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.
32 På kvällen, när solen hade gått ner, förde man till honom alla som var sjuka och besatta. 33 Hela staden var samlad utanför dörren. 34 Han botade många som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar och tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.
35 Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där. 36 Simon och de som var med honom skyndade efter, 37 och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." 38 Han sade: "Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." 39 Och han kom och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.
Jesus botar en spetälsk
40 En spetälsk[f] kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." 41 Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" 42 Genast försvann spetälskan och han blev ren. 43 Därefter skickade Jesus bort honom och sade strängt: 44 "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." 45 Men mannen gick sin väg och började ivrigt berätta om det som hade hänt och gjorde saken känd vida omkring, så att Jesus inte längre öppet kunde gå in i någon stad utan måste vistas ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln