M’Cheyne Bible Reading Plan

Josua förmanar folket

23 En lång tid härefter, när Herren hade låtit Israel få ro för alla dess fiender runt omkring och då Josua var gammal och hade nått hög ålder, ² kallade denne till sig hela Israel, dess äldste, huvudmän, domare och tillsyningsmän och sade till dem:

"Jag är nu gammal och har nått hög ålder. ³ Ni har själva sett allt vad Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk för er skull, ty Herren, er Gud, stred själv för er. ⁴ Se, genom lotten har jag fördelat åt era stammar till arvedel de folk som ännu finns kvar, likaså de folk jag har utrotat, från Jordan till Stora havet västerut. ⁵ Och Herren, er Gud, skall själv driva undan dem för er och jaga bort dem från er, så att ni skall inta deras land, så som Herren, er Gud, har lovat er.

⁶ Var nu mycket fasta, så att ni håller och följer allt vad som är föreskrivet i Mose lagbok, så att ni inte viker av därifrån, vare sig till höger eller till vänster, ⁷ och så att ni inte har gemenskap med dessa folk som ännu finns kvar här tillsammans med er, inte heller nämner deras gudars namn eller svär vid dem eller tjänar och tillber dem. ⁸ Men till Herren, er Gud, skall ni hålla er, så som ni har gjort ända till denna dag. ⁹ Herren har fördrivit stora och mäktiga folk för er, och ingen har kunnat stå er emot intill denna dag. ¹⁰ En enda man bland er jagade tusen framför sig, ty Herren, er Gud, stred själv för er, så som han hade lovat er. ¹¹ Var ständigt på er vakt så att ni älskar Herren, er Gud. ¹² Ty om ni vänder er bort och håller er till återstoden av dessa folk som är kvar här bland er och gifter in er med dem och har gemenskap med dem och de med er, ¹³ då skall ni veta att Herren, er Gud, inte mer skall fördriva dessa folk för er. De skall då bli en snara och en fälla för er och ett gissel för era sidor och taggar i era ögon, till dess ni blir utrotade ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er.

¹⁴ Se, jag lämnar nu denna världen, och ni vet av hela ert hjärta och hela er själ att inte ett ord har slagit fel av allt det goda som Herren, er Gud, har lovat angående er. Allt har gått i fullbordan för er, inget har slagit fel. ¹⁵ Men liksom allt det goda som Herren, er Gud, lovade er, har kommit er till del så skall Herren också låta allt det onda komma er till del till dess han har utrotat er ur detta goda land som Herren, er Gud, har gett er. ¹⁶ Om ni överträder Herrens, er Guds, förbund, som han har upprättat med er, och går och tjänar andra gudar och tillber dem, då skall Herrens vrede upptändas mot er, och ni skall snabbt bli utrotade ur det goda land som han har gett er."

Petrus botar en lam man

3 Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen. ² Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.^{[a] 3} När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. ⁴ De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" ⁵ Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. ⁶ Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" ⁷ Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. ⁸ Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. ⁹ Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. ¹⁰ Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom.

Petrus vittnar om Livets furste

¹¹ Då mannen höll sig till Petrus och Johannes, skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. ¹² När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå? ¹³ Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, som ni utlämnade och förnekade inför Pilatus, när denne hade beslutat att frige honom. ¹⁴ Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven. ¹⁵ Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda. Det är vi vittnen till. ¹⁶ Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser.

¹⁷ Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era rådsherrar visste vad ni gjorde. ¹⁸ Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. ¹⁹ Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade ²⁰ och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. ²¹ Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. ²² Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er. ^{[b] 23} Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. ^{[c] 24} Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. ²⁵ Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma^[d] skall alla folk på jorden välsignas.^{[e] 26} För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar."

Profeten undrar över Herrens handlande

Guds svar

Israels grannar

¹⁴ Så säger Herren om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka bort dem ur deras land och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem. ¹⁵ Men sedan jag har ryckt bort dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land. ¹⁶ Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: "Så sant Herren lever", liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de bli upprättade mitt ibland mitt folk. ¹⁷ Men om de inte vill lyssna skall jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger Herren.

Onda anslag mot Jesus

26 När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar: ² "Ni vet att det om två dagar är påsk.^[a] Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas." ³ Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats. ⁴ De planerade att gripa Jesus med list och döda honom. ⁵ Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."

En kvinna smörjer Jesus

⁶ När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania, ⁷ kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. ⁸ När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri? ⁹ Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga." ¹⁰ Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig. ¹¹ De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. ¹² När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning. ¹³ Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Judas förråder Jesus

¹⁴ Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna ¹⁵ och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt^[b] åt honom. ¹⁶ Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Den sista påskalammsmåltiden

¹⁷ Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?" ¹⁸ Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet med mina lärjungar." ¹⁹ Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

²⁰ På kvällen låg Jesus till bords med de tolv. ²¹ Medan de åt, sade han: "Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig." ²² Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag, Herre?" ²³ Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. ²⁴ Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född." ²⁵ Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."

Den första nattvarden

²⁶ Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp." ²⁷ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den. ²⁸ Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. ²⁹ Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike." ³⁰ När de hade sjungit lovsången,^[c] gick de ut till Oljeberget.

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

³¹ Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras. ^{[d] 32} Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." ³³ Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det." ³⁴ Jesus sade till honom: "Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." ³⁵ Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Så sade också alla de andra lärjungarna.

Jesus i Getsemane

³⁶ Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt här, medan jag går dit bort och ber." ³⁷ Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, ³⁸ och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig." ³⁹ Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."

⁴⁰ När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? ⁴¹ Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ⁴² Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja." ⁴³ Han kom tillbaka och fann ännu en gång att de sov, så tunga av sömn var deras ögon. ⁴⁴ Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord. ⁴⁵ Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Se, stunden har kommit, då Människosonen skall överlämnas i syndares händer. ⁴⁶ Stig upp, låt oss gå. Se, han som förråder mig är nu här."

Jesus fängslas

⁴⁷ Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utskickad av översteprästerna och folkets äldste. ⁴⁸ Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, han är det, grip honom." ⁴⁹ Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi", och kysste honom. ⁵⁰ Jesus sade till honom: "Min vän, varför är du här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. ⁵¹ En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. ⁵² Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd. ⁵³ Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner^[e] änglar? ⁵⁴ Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?" ⁵⁵ I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Var dag har jag suttit i templet och undervisat utan att ni grep mig. ⁵⁶ Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Jesus inför Stora rådet

⁵⁷ De som hade gripit Jesus, förde honom till översteprästen Kajfas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. ⁵⁸ Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta. ⁵⁹ Översteprästerna och hela Stora rådet sökte nu skaffa fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. ⁶⁰ Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män ⁶¹ som sade: "Han har sagt att han kan bryta ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." ⁶² Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig?" ⁶³ Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son." ⁶⁴ Jesus sade till honom: "Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln." ⁶⁵ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen. ⁶⁶ Vad anser ni?" De svarade: "Han är skyldig till döden." ⁶⁷ Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp ⁶⁸ och ropade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

Petrus förnekar Jesus

⁶⁹ Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sade: "Du var också tillsammans med Jesus från Galileen." ⁷⁰ Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du menar." ⁷¹ När han sedan gick ut i porten, fick en annan tjänsteflicka se honom, och hon sade till dem som var där: "Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret." ⁷² Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." ⁷³ Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig." ⁷⁴ Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen." Och strax gol tuppen. ⁷⁵ Då kom Petrus ihåg det ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.