The Daily Audio Bible

Ussia regerar i Juda

(2 Kung 14:21-22; 15:1-3)

26 Allt folket i Juda tog sedan Ussia, som var sexton år, och gjorde honom till kung efter hans far Amasja. ² Han byggde upp staden Elot och lade den på nytt under Juda, efter att kungen hade dött och gått till vila hos sina fäder. ³ Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. ⁴ Ussia gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja hade gjort.

⁵ Han sökte Gud så länge Sakarja levde, som lärt honom gudsfruktan^[a]. Så länge han sökte Herren, gav Gud honom framgång.

⁶ Han drog ut i strid mot filistéerna, bröt ner murarna till Gat, Javne och Ashdod, och byggde städer i området kring Ashdod och på andra håll bland filistéerna. ⁷ Gud hjälpte honom mot filistéerna, mot araberna som bodde i Gur Baal och mot meuniterna. ⁸ De betalade skatt till Ussia. Ryktet om honom spred sig ända till Egypten, för han var mycket mäktig.

⁹ Ussia byggde torn i Jerusalem vid Hörnporten och Dalporten och vid murvinkeln och befäste dem. ¹⁰ Han byggde också torn i öknen och högg ut många vattenreservoarer, för han hade stora boskapshjordar i låglandet och på slätten. Han hade vingårdsarbetare i bergen och på de bördiga fälten. Han älskade jordbruk.

¹¹ Ussia hade en vältränad här som drog ut i strid indelad i avdelningar efter en mönstring som sekreteraren Jeiel och officeren Maaseja gjorde, under befäl av Hananja, en av kungens befälhavare. ¹² Totalantalet familjeöverhuvuden som anförde de tappra krigarna var 2 600. ¹³ Under deras befäl fanns en här på 307 500 man, som med kraft och styrka stred på kungens sida mot fienden. ¹⁴ Ussia försåg hela hären med sköldar, spjut, hjälmar, pansar, bågar och slungstenar. ¹⁵ I Jerusalem lät han göra krigsmaskiner, konstruerade av skickliga män. De ställdes på tornen och murhörnen, för att skjuta pilar och stenar. Ryktet om honom spreds vitt och brett, och han fick mycket hjälp tills han blev mäktig.

Ussia blir spetälsk

(2 Kung 15:5-7)

¹⁶ Men när han hade blivit mäktig, blev han högmodig tills han föll. Han var trolös mot Herren, sin Gud, och trädde in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. ¹⁷ Översteprästen Asarja gick in efter honom, och efter honom åttio andra modiga Herrens präster. ¹⁸ De ställde sig mot kung Ussia och sa till honom:

”Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren. Det är bara prästerna, Arons söner, som får göra det, de som är helgade för detta. Gå ut ur helgedomen! Du har varit trolös, och det ska du inte få någon ära för inför Herren Gud.”

¹⁹ Ussia blev ursinnig där han stod med rökelsekaret i handen för att tända rökelsen. Mitt under sitt raseriutbrott drabbades han av spetälska i pannan, inför prästerna, vid rökelsealtaret i Herrens hus. ²⁰ När översteprästen Asarja och de andra prästerna såg på honom, hade han fått spetälska i pannan. De jagade ut honom, och även han själv ville komma därifrån så snabbt som möjligt, eftersom han såg att Herren hade låtit honom drabbas så.

²¹ Kung Ussia förblev spetälsk ända till sin död. Han bodde i ett hus för sig själv och var utestängd från Herrens hus. Hans son Jotam styrde då över kungapalatset och folket i landet.

²² Ussias historia i övrigt, från början till slut, finns nedtecknad av profeten Jesaja, Amos son.

²³ Ussia dog och begravdes bland sina förfäder, men ute på det kungliga begravningsfältet eftersom det ansågs att han varit spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.

Jotam regerar i Juda

(2 Kung 15:32-38)

27 Jotam var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i sexton år. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Sadok. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Ussia hade gjort, och han gick dessutom inte in i Herrens tempel. Men folket fortsatte med sitt ogudaktiga leverne.

³ Jotam byggde Övre porten i Herrens hus och även på Ofelmuren utförde han omfattande byggnadsarbeten. ⁴ Han byggde städer i bergsbygden i Juda och anlade fästningar och torn i skogarna.

⁵ Han förde krig mot ammoniterna och segrade. De måste det året betala till honom en skatt på tre och ett halvt ton^[b] i silver, 10 000 säckar^[c] vete och 10 000 säckar korn. Den summan betalade ammoniterna också andra och tredje året. ⁶ Jotam blev mycket mäktig, därför att han vandrade stadigt på Herrens, sin Guds, vägar.

⁷ Jotams historia i övrigt, hans krig och annat han företog sig, finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar.

⁸ Jotam var tjugofem år gammal när han blev kung och regerade i sexton år i Jerusalem. ⁹ Jotam dog och begravdes bland sina förfader i Davids stad. Hans son Achas blev kung efter honom.

Achas regerar i Juda

(2 Kung 16:1-5)

28 Achas var tjugo år när han blev kung, och han regerade i sexton år i Jerusalem. Men han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon som hans förfader David hade gjort. ² Han följde Israels kungars exempel och tillverkade också gjutna avgudabilder åt baalsgudarna. ³ Han tände offereld i Ben-Hinnoms dal, och han offrade sina egna söner i eld, i enlighet med den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för israeliternas skull. ⁴ Han offrade och tände rökelse på offerplatserna och höjderna och under alla grönskande träd.

⁵ Därför överlämnade Herren, hans Gud, honom åt den arameiske kungens våld. De slog honom och tog ett stort antal fångar och förde dem till Damaskus. Han överlämnades också i den israelitiske kungens våld, som tillfogade honom stora förluster. ⁶ På en enda dag dödade Pekach, Remaljas son, 120 000 stridsdugliga män av Judas armé, eftersom de hade övergett Herren, sina fäders Gud. ⁷ Sedan dödade Sikri, en tapper krigare från Efraim, kungens son Maaseja, Asrikam, föreståndaren för palatset, och Elkana, kungens närmaste man. ⁸ Trupperna från Israel tog också 200 000 fångar från sitt broderfolk, deras hustrur och söner och döttrar, och dessutom ett mycket stort byte, som de förde med sig till Samaria.

⁹ Men där fanns Herrens profet Oded, och han gick ut för att möta hären när de kom tillbaka till Samaria.

Han talade till dem: ”Herren, era fäders Gud, var arg på Juda och överlämnade dem åt ert våld, men ni har i raseri anställt en massaker på dem, och detta har nått ända upp till himlen. ¹⁰ Och nu tänker ni göra dessa män och kvinnor från Juda och Jerusalem till slavar! Har ni inte redan nog med skuld mot Herren, er Gud?^{[d] 11} Lyssna till mig nu och låt fångarna som ni tagit bland era släktingar vända tillbaka hem, för nu har Herrens vrede kommit över er!”

¹² Några av ledarna i Efraim, Asarja, Jochanans son, Berekja, Meshillemots son, Hiskia, Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, reste sig mot dem som kom från kriget. ¹³ De sa: ”Ni kan inte föra hit dessa fångar! Om ni gör det, kommer vi att dra ännu mer skuld över oss inför Herren, utöver all annan skuld vi redan har. Vår skuld är redan stor och vreden brinner över Israel.”

¹⁴ Krigsfolket överlämnade då fångarna och bytet inför styresmännen och hela församlingen. ¹⁵ De män som nämnts tog fångarna, klädde dem som var utan kläder med vad som fanns bland bytet, gav dem kläder och skor, lät dem äta och dricka och smorde dem med olja. De svaga sattes på åsnor och fördes tillbaka till sina familjer i Jeriko, Palmstaden. Sedan återvände de till Samaria.

Achas ber den assyriske kungen om hjälp

(2 Kung 16:7-20)

¹⁶ Vid den tiden sände kung Achas bud till den assyriske kungen och bad honom om hjälp. ¹⁷ Edoméer hade nämligen anfallit Juda och tagit fångar. ¹⁸ Samtidigt invaderade filistéerna städer i Låglandet och Negev som tillhörde Juda. De hade intagit Bet Shemesh, Ajalon och Gederot, vidare Soko, Timna och Gimso med deras kringliggande byar, och bosatt sig där. ¹⁹ Herren ville nämligen förödmjuka Juda på grund av Israels kung Achas därför att han orsakade lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren. ²⁰ Men Tiglat Pileser, kungen i Assyrien, drog ut mot honom och blev bara till besvär för honom, i stället för en hjälp. ²¹ Achas gav kungen av Assyrien föremål från Herrens hus och skatter från kungapalatset och från furstarna, men det hjälpte honom inte.

²² Under denna tid av motgång blev han alltmer trolös mot Herren. Sådan var kung Achas. ²³ Han offrade till Damaskus gudar som hade besegrat honom, för han tänkte: ”De arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, så kanske de kan hjälpa mig också, om jag offrar till dem.” Men de blev i stället både hans och hela Israels fall. ²⁴ Achas samlade ihop föremålen från Guds hus och slog sönder dem. Han stängde dörrarna till Herrens hus och lät göra åt sig altaren i varje hörn i Jerusalem. ²⁵ Han gjorde offerplatser i alla Juda städer för att tända offereld åt andra gudar och drog på så sätt Herrens, sina fäders Guds, vrede över sig.

²⁶ Hans historia i övrigt och vad han gjorde, från början till slut, finns nedtecknat i boken om Judas och Israels kungar.

²⁷ Achas dog och begravdes bland sina förfäder i Jerusalem, men inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.

Goda medborgare

13 Var och en ska underordna sig de styrande myndigheterna, för de är tillsatta av Gud. Det finns ingen myndighet som inte är av Gud, och alla har de fått sin makt av Gud.^{[a] 2} Den som sätter sig upp mot en myndighet sätter sig därför upp mot Guds ordning och kommer att bli straffad. ³ De styrande är ju inte ett hot mot den som gör det som är gott, utan mot den som gör det som är ont. Om du vill slippa att vara rädd för myndigheterna, så gör det som är gott. Då kan du få beröm av dem. ⁴ Myndigheten är ditsatt av Gud för att hjälpa dig till det goda. Men om du gör det som är ont, måste du naturligtvis vara rädd, för myndigheten bär inte sitt vapen förgäves utan är Guds tjänare för vreden, för att straffa den som gör det onda. ⁵ Därför ska man alltså underordna sig myndigheterna, dels för vredens skull, dels för samvetets skull.

⁶ Det är ju också därför ni betalar skatt, för myndigheterna är Guds tjänare som utför det arbete de är satta att göra. ⁷ Betala till alla det ni är skyldiga att ge dem, både skatter och andra avgifter, och visa respekt och vördnad.

Det viktigaste budet

⁸ Var inte skyldiga någon någonting annat än att älska varandra. Den som älskar sin medmänniska uppfyller lagen. ⁹ Buden: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär,” och alla andra bud, kan ju sammanfattas i ett enda: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”^{[b] 10} Kärleken gör inte medmänniskan något ont. Det är därför kärleken är lagens uppfyllelse.

¹¹ Ni vet ju att den tid vi har kvar är begränsad. Vakna upp, för vår räddning är närmare nu än när vi först började tro. ¹² Natten är snart slut, och dagen närmar sig. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och i stället ta på oss ljusets rustning. ¹³ Låt oss leva i värdighet, på ett sätt som tål dagsljuset, och inte i vilda fester och drickande, inte i sexuell omoral och omoral, inte i strider och avund. ¹⁴ Klä er i Herren Jesus Kristus. Bli inte så upptagna med att sköta om er kropp att begären väcks.

Den gode herden

23 En psalm av David.