The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
19 Några från Manasse gick över till David, när han skulle strida med filistéerna mot Saul. Men de gav dem aldrig någon hjälp, eftersom de filisteiska befälhavarna rådgjorde med varandra och skickade bort honom och sa: ”Det kan kosta oss huvudet, om han går över till sin herre Saul.” 20 När David gick till Siklag, gick dessa män från Manasse över till honom: Adnach, Josavad, Jediael, Mikael, Josavad, Elihu och Silletaj. Alla dessa hade befälet över enheter på tusen man i Manasse. 21 De hjälpte David när han stred mot rövarband. De var tappra och blev befälhavare i hären. 22 Dagligen slöt sig män till David, så att han till slut hade en stor armé, som Guds.
23 Detta är en förteckning över de antal väpnade män som slöt sig till David i Hebron för att kungariket skulle övergå till honom från Saul, så som Herren hade sagt.
24 Från Juda: 6 800 man, krigsrustade med sköld och spjut.
25 Från Simon: 7 100 krigsrustade man.
26 Från Levi: 4 600 man, 27 med Jojada, fursten inom Arons släkt, med 3 700, 28 och Sadok, en modig ung krigare med 22 officerare från sin familj.
29 Från Benjamin, Sauls stam, kom 3 000 man, varav de flesta varit lojala mot Sauls ätt.
30 Från Efraim: 20 800 tappra krigare, alla framstående i sina familjer.
31 Från ena hälften av Manasse: 18 000 man, utsedda för att göra David till kung.
32 Från Isaskar: män som förstod sin tid och visste vad Israel skulle göra, 200 ledare med sina släktingar under sig.
33 Från Sebulon: 50 000 vapenföra män, utrustade med alla slags vapen och fullständigt lojala mot David.
34 Från Naftali: 1 000 officerare och 37 000 man utrustade med sköld och spjut.
35 Från Dan: 28 600 stridsrustade soldater.
36 Från Asher: 40 000 vapenföra och stridsrustade soldater.
37 Från andra sidan Jordan, från Rubens och Gads stammar och den andra hälften av Manasses stam, 120 000 soldater, utrustade med alla slags vapen.
38 Alla dessa stridsmän kom till Hebron frivilligt, beredda att kämpa i leden för att göra David till hela Israels kung. Också de övriga i Israel var enhälligt inställda på att göra David till kung. 39 Männen åt och drack tillsammans med David i tre dagar, för deras familjer försåg dem med proviant, 40 och dessutom förde folk från grannskapet och ända bortifrån Isaskar, Sebulon och Naftali dit mat på åsnor, kameler, mulor och oxar. Mängder av mjöl, fikonkakor, russinkakor, vin, olja, boskap och får fördes dit, och Israel gladde sig.
David för arken till Jerusalem
Ussa vidrör arken och dör
(2 Sam 6:1-11)
13 Sedan David hade rådgjort med alla befälhavarna, med sina officerare med befäl över tusen och hundra, 2 talade han till hela Israel som hade samlats:
”Om det är er önskan och Herrens, vår Guds vilja, så låt oss meddela våra bröder i hela Israels land, även präster och leviter i deras städer och omgivningar, och inbjuda dem att ansluta sig till oss. 3 Och låt oss hämta tillbaka Guds ark hit till oss, för vi har försummat den under Sauls tid.”
4 Alla de närvarande samtyckte till att göra så, eftersom de ansåg att detta var rätt. 5 David samlade alltså hela Israel, ända från Shichor i Egypten upp till Levo-Hamat, för att föra Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David och hela Israel begav sig till Baala, dvs. Kirjat-Jearim i Juda, för att föra tillbaka Herren Guds ark, han som tronar mellan keruberna och efter vilken arken hade fått sitt namn. 7 De placerade Guds ark på en nygjord vagn, och Ussa och Achjo körde vagnen. 8 David och hela Israel gladde sig av hela sin kraft inför Gud med sång och med musik av lyror, harpor, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
9 När de kom fram till Kidons tröskplats, snavade oxarna och Ussa räckte ut sin hand för att stödja arken. 10 Då blev Herren vred på Ussa och slog ner honom, därför att han hade rört vid arken. Ussa dog där inför Gud. 11 Men David blev upprörd över att Herren så brutit ner Ussa och kallade platsen Peres Ussa[a], och så heter den fortfarande.
12 David greps nu av fruktan för Gud. Han frågade: ”Hur ska jag kunna föra Guds ark till mig?”
13 Han förde den inte till sig i Davids stad, utan ställde in den hos gatiten Oved-Edom. 14 Guds ark blev kvar i Oved-Edoms hus i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edom och hans familj och allt han hade.
David i Jerusalem
(2 Sam 5:11-16; 1 Krön 3:5-8)
14 Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och murare och snickare för att bygga Davids palats. 2 Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.
3 David tog sig fler hustrur i Jerusalem och blev far till fler söner och döttrar. 4 De söner som föddes i Jerusalem hette Shammua[b], Shovav, Natan, Salomo, 5 Jivchar, Elishua, Elpelet, 6 Nogah, Nefeg, Jafia, 7 Elishama, Beeljada och Elifelet.
David besegrar filistéerna
(2 Sam 5:17-25)
8 Filistéerna fick höra att David var smord till kung över hela Israel, och de gav sig ut efter honom. Men David fick höra om det och drog ut mot dem. 9 Filistéerna for fram och plundrade i Refaimdalen. 10 Då frågade David Gud: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?” Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”
11 Då gick David till anfall vid Baal-Perasim och slog filistéerna där. David sa: ”Gud har brutit ner mina fiender genom min hand, liksom vatten som bryter fram.” Det är därför platsen kallas Baal-Perasim[c].
12 Filistéerna hade övergett sina gudar på platsen, och David gav order om att de skulle brännas upp.
13 Men filistéerna återkom och plundrade dalen igen, 14 och David frågade Gud även denna gång.
”Du ska inte gå efter dem, utan ta en omväg runt bakaträden”, svarade Gud, ”och anfall dem sedan från det hållet. 15 Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna. Då har Gud gått före dig för att slå filistéernas armé.” 16 David gjorde som Gud hade befallt honom, och han slog filistéernas armé och förföljde den från Givon ända till Geser.
17 Davids ryktbarhet spred sig till alla länder, och Herren lät alla folk bäva för honom.
Hälsning
1 Från Paulus, tjänare åt Kristus Jesus, kallad att vara en apostel[a] och utsedd att sprida Guds evangelium 2 som han utlovade genom sina profeter i de heliga Skrifterna, 3 budskapet om hans Son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids släkt 4 och som genom helighetens Ande var Guds Son, i kraft av sin uppståndelse från de döda, Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi fått nåden och apostlaämbetet för att kalla alla folk till trons lydnad, och genom detta ge honom ära. 6 Och bland dessa som har kallats att tillhöra Jesus Kristus är också ni.
7 Till alla i Rom som är älskade av Gud och kallade att vara heliga:
Nåd och frid åt er från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Paulus längtar efter församlingen
8 Först av allt tackar jag min Gud för er alla genom Jesus Kristus, eftersom man överallt i världen talar om er tro. 9 Gud själv vet att jag ständigt ber för er, för det är honom jag tjänar av hela hjärtat när jag sprider evangeliet om hans Son. 10 En sak jag alltid ber om, är att jag äntligen ska få möjlighet att resa till er – om Gud vill det. 11 Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av Andens gåvor, så att ni blir styrkta. 12 Eller rättare sagt: så att vi kan uppmuntra varandra genom den tro vi har gemensamt.
13 Jag vill att ni ska veta, syskon, att jag flera gånger har tänkt komma till er, för att tron ska få samma goda resultat hos er som den har fått hos andra folk, men att det alltid har varit något som har hindrat mig. 14 Det ingår i mitt uppdrag att nå ut till både greker och barbarer[b], både till de visa och till de enkla. 15 Därför vill jag så gärna komma till er i Rom, så att jag kan sprida evangeliet även där.
Kraften i evangeliet
16 Jag skäms inte för evangeliet, för det är Guds kraft som räddar var och en som tror, först juden, sedan greken. 17 I evangeliet visas nämligen rättfärdigheten från Gud, som handlar om tro från början till slut. Det står ju skrivet: ”Den som är rättfärdig genom tro ska leva.”[c]
13 Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.
14 Herre, var nådig mot mig,
se hur jag får lida för dem som hatar mig,
du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15 så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[a] portar
och glädjas över din räddning.
16 Folken faller själva i den grop de grävt,
och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17 Herren gör sig känd,
han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
Higgajón[b]. Sélah
18 De gudlösa ska återvända till dödsriket,
alla folk som har glömt Gud.
19 Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.
20 Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
Låt folken bli dömda inför dig!
4 Rikedom ger många vänner,
men den fattige har inga vänner kvar.
5 Ett falskt vittne kommer att straffas,
lögnaren kommer inte undan.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.