The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Joram regerar i Juda
(2 Kung 8:16-24)
21 Joshafat dog och begravdes bland sina förfäder i sin förfader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom. 2 Jorams bröder, Joshafats söner, hette Asarja, Jechiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung. 3 Deras far hade gett dem många gåvor, silver och guld och andra dyrbarheter, och befästa städer i Juda. Men själva kungadömet gav han till Joram, eftersom denne var den förstfödde.
4 När Joram hade övertagit sin fars kungadöme och stärkt sin ställning, dödade han alla sina bröder och några av Israels furstar. 5 Han var trettiotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i åtta år i Jerusalem. 6 Men han följde kungarna i Israel i spåren, som Achavs familj hade gjort. Han gifte sig med en dotter till Achav. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 7 Men Herren ville inte utplåna Davids ätt, för han hade ingått ett förbund med David. Han hade lovat att en lampa för alltid skulle brinna för honom och hans ättlingar.
8 Under Jorams regering gjorde Edom uppror mot Juda och tog sig en egen kung. 9 Joram drog dit upp med sina furstar och alla sina vagnar. På natten bröt han upp och slog edoméerna som hade omringat honom och hans vagnsbefälhavare. 10 Sedan Edom gjorde uppror har det inte mer stått under Judas makt. Livna gjorde också uppror vid samma tid, eftersom Joram hade övergett Herren, sina fäders Gud. 11 Han uppförde också offerplatser på höjderna i Juda och förledde folket i Jerusalem till otrohet och Juda till avfall.
12 Då kom ett brev från profeten Elia till Joram, där det stod:
Så säger Herren, din fader Davids Gud: ”Du har inte följt de vägar din far Joshafat och kung Asa av Juda gick, 13 utan du har gått Israels kungars vägar och förlett Juda och folket i Jerusalem till otrohet, precis som Achavs familj gjorde. Du har också dödat dina egna bröder, din fars söner, som var bättre än du. 14 Se, Herren ska därför straffa ditt folk, dina barn, dina hustrur och allt vad du äger och har med en hemsökelse. 15 Själv kommer du att råka ut för en svår invärtes sjukdom i inälvorna, så att de till slut faller ut till följd av sjukdomen.”
16 Sedan uppeggade Herren filistéerna och araberna, som bodde intill kushiterna, mot Joram. 17 De marscherade mot Juda, invaderade det och tog med sig allt de fann i kungens palats, till och med hans söner och hustrur. Ingen son lämnades kvar, förutom hans yngste son Joachas.
18 Efter detta lät Herren en obotlig tarmsjukdom drabba honom. 19 Efter en tid, efter ett par år, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen, och han dog under fruktansvärda plågor. Man tände ingen eld för att hedra honom som de hade gjort för hans fäder. 20 Han var trettiotvå år gammal när han blev kung, och han regerade i åtta år i Jerusalem och gick bort utan att någon saknade honom. Han begravdes i Davids stad, men inte i kungagravarna.
Achasja regerar i Juda
(2 Kung 8:25-29; 9:14-29)
22 Invånarna i Jerusalem gjorde Achasja, Jorams yngste son, till kung efter honom. Alla hans äldre söner hade ju dödats av de rövarband som kommit tillsammans med araberna till lägret. Så blev Achasja, Jorams son, kung över Juda. 2 Achasja var tjugotvå[a] år gammal när han blev kung, och han regerade i ett år i Jerusalem. Hans mor hette Atalja och var sondotter till Omri. 3 Achasja vandrade på samma vägar som Achavs familj, och hans mor uppmuntrade honom till att göra det onda. 4 Han gjorde liksom Achavs familj det som var ont i Herrens ögon, för de blev hans rådgivare efter hans fars död, och detta ledde honom i fördärvet.
5 Det var också på deras råd Achasja gick till krig med kung Joram i Israel, Achavs son, mot den arameiske kungen Hasael vid Ramot i Gilead. Joram blev sårad av araméerna, 6 och vände tillbaka till Jisreel för att få sina sår läkta, de som tillfogats honom vid Rama i striden mot Arams kung Hasael. Kung Achasja av Juda, Jorams son, kom då på besök till honom, 7 men detta besök hos Joram hade Gud bestämt till Achasjas fördärv. När Achasja kom, gick han ut tillsammans med Joram för att möta Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort för att göra slut på Achavs ätt.
8 Medan Jehu verkställde domen mot Achavs ätt, mötte han Judas furstar och Achasjas brorsöner, som hade varit hos Achasja, och han dödade dem. 9 Han sökte efter Achasja, och hans män grep honom när han gömde sig i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Men de begravde honom, för de tänkte: ”Han var ändå en ättling till kung Joshafat, som helhjärtat sökte Herren.” Nu fanns det ingen av Achasjas ättlingar som kunde upprätthålla kungariket.
Drottning Atalja regerar i Juda
(2 Kung 11:1-3)
10 När Atalja, Achasjas mor, såg att hennes son var död, bestämde hon sig för att förgöra hela kungahuset i Juda. 11 Men kungens dotter Joshavat lyckades ta och gömma undan Joash, Achasjas son, just när kungasönerna skulle dödas. Hon gömde honom och hans sköterska i ett sovrum. Där höll Joshavat, dotter till kung Joram och hustru till prästen Jojada och syster till Achasja, honom gömd så att Atalja inte kunde döda honom. 12 Joash hölls gömd av dem i Guds hus i sex år medan Atalja regerade i landet.
Ataljas död
(2 Kung 11:4-20)
23 Under det sjunde året fattade Jojada mod och slöt sig samman med officerarna Asarja, Jerochams son, Ismael, Jochanans son, Asarja, Oveds son, Maaseja, Adajas son, och Elishafat, Sikris son. 2 De reste ut över hela Juda och samlade leviterna från alla Judas städer och alla Israels familjeöverhuvuden. När de kom till Jerusalem, 3 slöt hela församlingen ett förbund i Guds hus med kungen. Jojada talade till dem:
”Kungens son ska nu bli kung, såsom Herren har sagt om Davids ättlingar. 4 Så här ska ni göra: En tredjedel av er, präster och leviter, som går i tjänst på sabbaten, ska bevaka alla dörrar, 5 en tredjedel ska vara vid palatset, och en tredjedel ska finnas vid Jesodporten. Folket ska stanna på förgårdarna till Herrens hus. 6 Ingen får gå in i Herrens hus, förutom präster och leviter i tjänst. De får gå in eftersom de är helgade. Men folket ska iaktta Herrens förordning. 7 Leviterna ska ställa sig runt omkring kungen, var och en med vapen i hand. Om någon försöker gå in i templet måste han dödas. Och håll er nära kungen vart han än går.”
8 Leviterna och hela Juda gjorde som de blivit beordrade av prästen Jojada. Var och en tog sina män, både dem som gick på och dem som gick av sitt pass på sabbaten, för prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri. 9 Sedan gav prästen Jojada officerarna spjut, sköldar och koger som hade tillhört kung David och fanns i Guds hus. 10 Han ställde upp allt folket, var och en med vapen i sin hand, runt omkring kungen, från templets södra sida till dess norra, framför altaret och tempelhuset. 11 Sedan förde de ut kungasonen, satte en krona på hans huvud, gav honom förbundsförordningarna[b] och utropade honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom, och de ropade: ”Länge leve kungen!”
12 När Atalja hörde jublet från folket som skyndat till för att hylla kungen, gick hon till dem som var i Herrens hus. 13 Där fick hon se kungen stå vid sin pelare vid ingången, med officerarna och trumpetarna vid sina sidor. Allt folket jublade och lät trumpeterna ljuda. Sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: ”Förräderi! Förräderi!”
14 Prästen Jojada skickade ut officerarna som hade befälet över trupperna och befallde dem: ”För ut henne bortom gången och om någon följer henne, ska han dödas med svärd.” Prästen hade nämligen sagt: ”Ni får inte döda henne i Herrens hus.”
15 Då grep de henne och ledde ut henne till Hästporten i kungapalatset, där de dödade henne.
16 Jojada slöt sedan ett förbund mellan sig, kungen och folket att de skulle vara Herrens folk. 17 Hela folket begav sig sedan till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder altarna och gudabilderna och dödade Mattan, Baals präst, framför altarna. 18 Jojada placerade sedan vakter vid Herrens hus, som leddes av de levitiska prästerna, som David hade delat upp i avdelningar i templet, för att bära fram brännoffer åt Herren, som det var föreskrivet i Moses lag, med glädje och sång, allt enligt Davids befallningar. 19 Han ställde också vakterna vid portarna till Herrens hus, för att ingen som på något sätt var oren skulle kunna komma in.
20 Sedan tog han med sig officerarna, de förnämsta, de styrande bland folket och allt folket i landet och förde ut kungen från Herrens hus till palatset via Övre porten och satte honom på kungatronen. 21 Allt folket i landet gladde sig, och det blev lugnt i staden, när Atalja dödats med svärd.
13 Nu talar jag till er hedningar: som hedningarnas apostel värdesätter jag min tjänst högt. 14 Kanske kan jag få mitt eget folk att känna avund och rädda några av dem. 15 Om det att de stöttes bort innebar att världen försonades, vad ska det då betyda att de blev mottagna igen, om inte liv för de döda! 16 Om det första brödet är heligt, så är hela degen helig.[a] Och om roten är helig är också grenarna heliga.
17 Om några av grenarna har brutits av, och du, som är en gren från ett vilt olivträd, har blivit inympad bland de andra grenarna och får nu också del av saven som stiger upp ifrån trädets rot, 18 ska du inte börja skryta bland grenarna. Gör du det ska du veta att det är roten som bär upp dig och inte tvärtom.
19 Nu kanske du tänker: ”Men de där grenarna bröts ju av för att lämna plats åt mig.” 20 Det är sant. Men de bröts av därför att de inte trodde, och du är där därför att du tror. Var inte högfärdig, utan frukta! 21 Om Gud inte skonade de äkta grenarna, så kommer han inte heller att skona dig.
22 Här ser du alltså Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig så länge du håller dig till hans godhet. I annat fall kommer du också att skäras bort. 23 Och om de andra inte håller fast vid sin otro kommer de att inympas tillbaka, för Gud har makt att göra det. 24 Om du skars av från ett, av naturen vilt olivträd, och mot naturens ordning ympades in på ett planterat olivträd, hur mycket lättare är det då inte att ympa in de äkta grenarna igen.
Israel ska räddas
25 Syskon, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet, så att ni inte tänker för höga tankar om er själva: En del av israeliterna är förstockade, och så kommer det att vara tills fullheten från de andra folken har kommit in. 26 Sedan ska hela Israel bli räddat. Det står ju skrivet:
”Befriaren ska komma från Sion,
och han ska ta bort all ondska från Jakob.
27 Och detta är det förbund jag ingår med dem:
jag ska ta bort deras synder.”[b]
28 När det gäller evangeliet är de Guds fiender för er skull, men samtidigt är de utvalda och älskade för förfädernas skull. 29 Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30 Förut var ni olydiga mot Gud, men har nu fått förbarmande genom deras olydnad. 31 Nu har de blivit olydiga, för att även de ska få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni får. 32 Gud lät alla människor bli fångade i sin egen olydnad, för att han skulle kunna visa förbarmande mot alla.
Lovprisning
33 Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud!
Vem kan någonsin förstå hans beslut och hans planer?
34 ”Vem känner till hur Herren tänker?
Vem kan ge honom råd?
35 Vem kan ge något till Gud,
som han skulle behöva betala tillbaka?”[c]
36 Allting kommer ju från honom, genom honom
och finns till för honom.
Hans är äran i all evighet. Amen.
En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]
22 För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
Min räddning förblir långt borta,
hur förtvivlat jag än ropar.
3 Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,
på natten, men jag får ingen ro,
4 och ändå är du den Helige,
till vars tron Israels lovsång stiger.
5 Våra fäder satte sin tillit till dig,
de förtröstade på dig,
och du befriade dem.
6 De ropade till dig och blev räddade.
De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.
7 Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,
de hånskrattar åt mig
och skakar på huvudet.
9 ”Han förlitar ju sig på Herren,
låt nu Herren gripa in och befria honom,
eftersom han älskar honom!”
10 Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,
du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.
11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,
sedan jag föddes har du varit min Gud.
12 Var inte långt borta från mig
när jag är i nöd
och ingen finns som hjälper.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans tjurar omringar mig.
14 De kommer mot mig med öppna gap
som rovlystna, rytande lejon.
15 Jag hälls ut som vatten,
och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.
Min tunga klibbar fast i gommen,
och du lägger mig i dödens stoft.
17 Hundar omger mig,
en hop onda män omringar mig.
De har genomborrat[c] mina händer och fötter,
18 och jag kan räkna varje ben i min kropp.
De ser och stirrar på mig.
7 Den rättfärdige lever oförvitligt,
och lyckliga är hans efterkommande.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.