The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Salomos regering
(1:1—9:31)
Salomo ber Gud om vishet
(1 Kung 3:4-15)
1 Salomo, Davids son, hade nu etablerat sin kungamakt, och Herren, hans Gud, var med honom och gjorde honom mycket mäktig.
2 Salomo talade till hela Israel, till både högre och lägre officerare, alla domare och alla ledare i Israel, familjeöverhuvuden. 3 Salomo och hela församlingen gick till offerplatsen i Givon, där Guds uppenbarelsetält var, som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. 4 Men Guds ark hade David flyttat från Kirjat-Jearim till den plats han hade ställt i ordning åt den; han hade satt upp ett tält åt den i Jerusalem. 5 Men kopparaltaret, som Besalel, Uris son och Hurs sonson, hade gjort, stod framför Herrens boning i Givon. Nu uppsökte Salomo och de församlade det. 6 Salomo gick upp till kopparaltaret inför Herren i uppenbarelsetältet och offrade 1 000 brännoffer på det.
7 Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sa: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det!”
8 Salomo svarade Gud: ”Du har visat stor nåd mot min far David och gjort mig till kung efter honom. 9 Herre Gud, uppfyll nu ditt löfte till min far David, för du har gjort mig till kung över ett folk som är lika talrikt som stoftet på jorden. 10 Ge mig nu vishet och kunskap, så att jag kan leda detta folk, för vem kan styra ditt folk som är så stort?”
11 Gud svarade Salomo: ”Därför att din största önskan var detta, och därför att du inte bad om rikedom, välfärd och ära eller dina fienders liv, och inte heller ett långt liv, utan om vishet och kunskap för att kunna leda mitt folk, som jag har gjort dig till kung över – 12 därför ska jag ge dig vishet och kunskap. Jag ska också ge dig mer rikedom, välfärd och ära än någon kung någonsin haft före dig eller någonsin kommer att ha.”
13 Sedan begav sig Salomo till Jerusalem från offerplatsen i Givon, från uppenbarelsetältet, och han regerade över Israel.
Salomos oerhörda rikedom
(1 Kung 10:26-29; 2 Krön 9:25-28)
14 Salomo samlade också vagnar och hästar. Han hade 1 400 vagnar och 12 000 hästar, dels i vagnstäderna, dels hos kungen i Jerusalem. 15 Silvret och guldet var tack vare Salomo lika vanligt i Jerusalem som sten, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. 16 Salomos hästar köptes i Egypten[a] och Kuve. Kungens uppköpare importerade dem från Kuve. 17 Varje vagn som de importerade från Egypten kostade 600 siklar silver och en häst 150 siklar[b]. De exporterade dem också till hettiternas och araméernas kungar.
Salomo bygger templet
Salomo planerar tempelbygget
(1 Kung 5:1-18)
2 Salomo planerade nu att bygga ett tempel åt Herren och ett kungapalats åt sig själv. 2 Han kallade in 70 000 bärare, 80 000 stenhuggare i bergen och 3 600 förmän.
3 Salomo sände detta meddelande till kung Hiram i Tyros:
”Gör som du gjorde mot min far David när du sände cederträ till honom så att han kunde bygga ett palats åt sig att bo i. 4 Jag vill nu bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn och helga det åt honom. Där ska man tända välluktande rökelse inför honom, placera skådebröden och bära fram brännoffer varje morgon och kväll, på sabbaterna och vid nymånadsfester och högtider som är föreskrivna av Herren, vår Gud. För så ska det för alltid vara i Israel. 5 Det tempel jag ska bygga kommer att vara stort, för vår Gud är större än alla andra gudar. 6 Men vem kan bygga ett hus åt honom, när inte ens himlen, himlarnas himmel, kan rymma honom? Och vem är då jag att jag skulle kunna bygga ett hus åt honom, annat än för att tända offereld inför honom?
7 Skicka mig därför en kunnig man som kan arbeta i guld, silver, koppar och järn, samt i purpurrött, karminrött och blått garn och snida och gravera. Han ska arbeta tillsammans med de yrkesmän som finns i Juda och Jerusalem och som min far David utsåg.
8 Sänd mig också cederträ, cypressträ och almugträ[c] från Libanons skogar, för jag vet att dina män är skickliga i att hugga timmer på Libanon. Mina män ska tillsammans med dina 9 förse mig med en stor mängd timmer, för det hus jag ska bygga ska bli stort och magnifikt. 10 Jag ger männen som hugger timret 20 000 säckar[d] tröskat vete, 20 000 säckar korn, 600 kubik[e] vin och 600 kubik olja.”
11 Kung Hiram av Tyros svarade i ett brev till kung Salomo:
”Det är för att Herren älskar sitt folk som han har gjort dig till dess kung.”
12 Hiram fortsatte:
”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som skapade himmel och jord och som har gett David en sådan vis, klok och förståndig son att bygga ett hus åt Herren och ett kungapalats åt sig själv. 13 Jag ska nu sända dig mäster[f] Hiram, en skicklig yrkesman. 14 Han är son till en danitisk kvinna och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, koppar och järn, sten och trä, purpurrött, blått och fint lingarn. Han är en skicklig gravör och kan förverkliga vilket konstverk som helst som åläggs honom. Han kommer att arbeta tillsammans med dina yrkesmän och dem som utsågs av min herre David, din far.
15 Sänd nu, min herre, vetet, kornet, oljan och vinet du nämnde, till dina tjänare, 16 så ska vi på Libanons berg hugga allt det timmer du behöver och föra det till dig på flottar över havet till Jafo. Därifrån kan du sedan frakta det upp till Jerusalem.”
17 Salomo företog en folkräkning av alla främlingar i Israel, efter den som hans far David hade gjort, och de var 153 600. 18 Han utsåg 70 000 av dessa till bärare, 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till förmän som skulle hålla folket i arbete.
Templet börjar byggas
(1 Kung 6:1-38)
3 Så började Salomo bygga Herrens hus på Moria berg i Jerusalem, där Herren visat sig för hans far, kung David, på den plats som David gjort i ordning på jevusén Ornans tröskplats. 2 Han började bygga på den andra dagen[g] i andra månaden av sitt fjärde regeringsår.
3 När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att den blev 30 meter lång och 10 meter bred. 4 Portalen, som låg framför templet, var 10 meter bred, liksom själva templet, och höjden var 10 meter[h]. Han belade insidan med rent guld.
5 Det stora rummet klädde han med panel av cypressträ, som han klädde med rent guld och prydde med palmer och kedjor. 6 Han smyckade huset ytterligare med dyrbara stenar. Guldet som han använde kom från Parvajim. 7 Han belade templets väggar, bjälkar, dörrar och trösklar med guld och graverade keruber på väggarna.
8 Han gjorde också det allra heligaste. Dess bredd motsvarade templets, och det var 10 meter långt och 10 meter brett. Han belade det med 21 ton[i] finaste guld. 9 Guldet till spikarna vägde 600 gram. De övre rummen belade han också med guld. 10 Inne i det allra heligaste gjorde Salomo två skulpturer, två keruber, belagda med guld. 11 Den sammanlagda längden på kerubernas vingar var 10 meter. Den ena kerubens ena vinge, som var 2,5 meter lång, rörde vid tempelväggen, och dess andra vinge, också 2,5 meter, rörde vid den andra kerubens vinge. 12 Den andra kerubens ena vinge, som också var 2,5 meter lång, rörde vid tempelväggen, och dess andra vinge, även den 2,5 meter, rörde vid den första kerubens vinge. 13 Dessa kerubers vingar bredde alltså ut sig 10 meter. De stod på sina fötter med ansiktena mot det yttre rummet. 14 Framför ingången till det allra heligaste gjorde han ett förhänge av blått, purpurrött, karminrött och vitt lingarn, som han smyckade med keruber.
15 Därefter gjorde Salomo två pelare, sjutton och en halv meter höga, och varje kapitäl upptill var 2,5 meter högt. 16 Han gjorde också kedjor till koret[j] och satte dem högst upp på pelarna med 100 granatäpplen fästa vid kedjorna. 17 Han placerade pelarna framför templet, en till höger och en till vänster. Den till höger kallade han Jakin, och den till vänster Boas.
Syndens makt är bruten
6 Vad innebär då detta? Ska vi fortsätta att synda, så att nåden kan öka? 2 Nej, självklart inte! Vi har ju dött bort från synden. Hur skulle vi då kunna fortsätta att leva i den? 3 Vet ni inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har döpts in i hans död? 4 Genom dopet är vi både döda och begravda tillsammans med honom. Och på samma sätt som Kristus uppväcktes från de döda genom sin Faders härlighet, får nu också vi leva ett nytt liv.
5 Om vi alltså har blivit förenade med honom genom att dö tillsammans med honom, ska vi också bli förenade med honom i uppståndelsen. 6 Vi vet att vårt gamla jag korsfästes tillsammans med honom, för att den syndiga kroppen skulle förlora sin makt. Därför är vi inte längre slavar under synden. 7 Den som är död är ju befriad från synden. 8 Men om vi har dött tillsammans med Kristus, tror vi att vi också ska leva tillsammans med honom.
9 Vi vet ju att Kristus har uppstått från de döda och aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt över honom. 10 Han dog bort från synden, en gång för alla, och nu när han lever, lever han för Gud. 11 På samma sätt ska också ni betrakta er själva som döda för synden och levande för Gud i Kristus Jesus.
12 Låt alltså inte synden få makt över era dödliga kroppar, så att ni ger efter för kroppens begär. 13 Låt inte era kroppsdelar användas som redskap för något orättfärdigt, utan låt Gud använda er. Ni har ju gått från död till liv, så låt Gud använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten. 14 Synden ska inte längre styra er, för ni står ju inte under lagen utan under nåden.
Fria att lyda Gud
15 Vad innebär då detta? Ska vi synda, eftersom vi inte är under lagen utan under nåden? Nej, naturligtvis inte!
16 Inser ni inte att om ni väljer att bli slavar under någon och lyda honom, så är ni slavar under den som ni lyder, antingen under synden som leder till död, eller under en lydnad som leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni som en gång var slavar under synden valde att av hela hjärtat lyda den undervisning som ni har fått. 18 Nu är ni fria från synden och har blivit slavar för rättfärdigheten – 19 jag använder en mänsklig bild för er mänskliga svaghets skull. Förut lät ni era kroppar vara slavar under orenheten och den tilltagande laglösheten, men låt dem nu istället bli rättfärdighetens slavar; det leder till helighet.
20 När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. 21 Och vad blev resultatet? Jo, att ni gjorde sådant som ni nu skäms för, sådant som leder till döden. 22 Men nu har ni blivit fria från synden och är Guds slavar, och resultatet blir att ni skördar helighet och till slut får evigt liv. 23 Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
Herren som den frommes arv
16 En inskrift[a] av David.
Skydda mig, Gud,
för till dig tar jag min tillflykt.
2 Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
och allt mitt goda kommer från dig.”[b]
3 Hos de heliga i landet, de härliga,
har jag all min glädje.
4 De som jagar efter andra gudar
kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
och jag vill inte ens uttala deras namn.
5 Herren själv är min arvedel, min bägare.
Du bestämmer min del.
6 Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
ja, ljuvlig är min arvedel.
7 Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
på natten förmanar mig mitt innersta.
8 Jag har alltid Herren inför mig,
eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.
9 Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
och jag ropar ut mitt jubel,
också min kropp vilar i trygghet,
10 för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
eller låta din helige förmultna.
11 Du visar mig vägen till livet,
du fyller mig med glädje inför dig,
med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.
20 Lyssna till råd och ta till dig vägledning,
så blir du vis för resten av livet.
21 Människan gör upp många planer,
men det blir ändå som Herren vill.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.